Bo ihop med totalt olika ekonomi?

Alla är inte Golddiggers som vill vara i ett förhållande för att snylta på sin partner...

Tror inte att ts ska utgå från det heller. 

Ts har två val egentligen:

-flytta ihop och ha gemensam ekonomi 
eller
-bryta upp inom en snar framtid.

Tycker Ts kan finna sig en partner som är intresserad av individuella liv. Det blir nog en bättre matchning.

Jag tycker det är ganska tydligt vad du vill göra. Förbli särbo. Det är ju inget fel i det? 

Bara för att du satsat på din ekonomiska situation ska inte du straffas genom att behöva ta hand om en annan person. Oavsett relation. 
Hade situationen varit att ni levde ihop, sen händer något och din partner kan inte dra in pengar längre är det en annan femma. Men så är det inte här. Utan du ska gå in i det med vetskapen om att din partner kommer leva på dig. 

Nej tack säger jag. 
Levde tidigare med en man som levde på mig, det är en hemsk sits att bli satt i. Och man blir bitter och känner efteråt sig utnyttjad. 

Lever nu i en ny relation där vi har samma inställning till ekonomi och hur man bidrar till hushållet. Och det är inga problem alls! Jag tror att man måste ha samma inställning till ekonomi i en relation. Annars är risken stor att den personen som driver på ekonomin tröttnar till slut. Och man känner ett enormt ansvar över att ta hand om hushållet. Man blir då fast i tankarna om att man inte kan ta ledigt för då faller allt. Din partner kan aldrig hjälpa dig. 

Nej ush. Nej tack. 

Det verkar inte vara poppis när mannen tjänar mindre.

Jag tycker inte man kan uttala sig med bara det som beskrivs.

Om en partner lever i det blå och tror att den ska leva på en ojämn hobbyverksamhet som ger mellan 5 000- 15 000/månad netto hade jag aldrig varit intresserad, för jag vill inte dra på mig det ansvaret eller ha den ekonomin.
Då tycker jag man antingen får växa upp och ta ett vanligt jävla jobb, eller klara sig bäst man kan.

Om däremot den ena har en helt normal lön för en heltidsarbetande person och den andra har mycket hög lön, då kan man ju tycka att den som har jättelönen borde jämka lite om den vill leva på en lyxigare nivå. Annars måste boende och andra fasta kostnader inrättas efter den som får ut mindre, för de har ju knappast råd att bli lämnade utan ett sparande efter tio år eller så?

Jag vet flera par där mannen tjänar mindre men jag tycker man får göra lite skillnad på om den som tjänar mer ligger på +15% eller +100% i lön. 

Är man inte villig att dela med sig av en mycket högre lön men vill leva lyxliv så är det en för hög fast kostnad att dela för den med lägre lön, de kommer att få en sämre ekonomi och troligen må dåligt en stor del av tiden.

Personer som är måna om sanningen vet att minst hälften av alla relationer tar slut och då blir det inte roligt att ha levt i lånta fjädrar.

Den här tråden är väl ett bra exempel på ovan. En slösar och den andra har ångest istället för att de jobbar som ett team och tillfälligt anpassar ekonomin till en sämre situation.

www.familjeliv.se/forum/thread/83414586-han-tjanar-dubbelt-sa-mkt

Och? Låter det som att TS och hans särbo har det som ni har? Dvs båda trivs i sina egna drömboende?

Eftersom du har barn och behöver bo stort hade jag inte tyckt att han skulle behöva betala halva hyran? Det är ju dina barn? Varför ska din partner betala för dem när personens lön dessutom är så låg? 

Flyttar ni ihop och din partner betalar någon form av hyra så ?vinner? du också på det. Låt säga att hen får betala samma eller något mindre än idag för sin lägenhet till en början? Då blir det inte en fråga om att komma ner i kostnader för din partner i första hand. Alternativt kolla vad en tvåa hade kostat i samma hus och så får partnen betala halva det. 

Sen blir utgifter som mat lite svår om du är van vid en viss standard och hen lever snålt. Men här kan ni hitta en kompromiss, det vore väll toppen även för dig om en till vuxen kom in i hushållet som lagar mat och kanske har ett mer ekonomiskt fokus så får även du det billigare? Om personen jobbar mycket hemma kanske en tvätt slås på, disken fixas tidigare också. 

Men självklart kan det bli väldigt svårt också men då får man säga att partnern betalar sin del, ex 1/4 om du har två relativt stora barn som äter mkt. 

Sen får du nog räkna med att ibland behöva lägga ut en slant för din partner, ex restaurang och lite sånna guldkanter. Men det behöver vara på dina villkor och inget som tvingas fram. 

Jag tror i alla fall att det kan funka om man tänker igenom noga innan hur ni ska sköta ekonomin mellan er osv. 

Även om man räknar bort värdet av rummet som är barnens har hen ändå inte råd. Mina barn är inte stora i maten heller, så inte heller där gör det någon större skillnad, ännu mindre när de bara bor varannan vecka, men givetvis skulle jag stå för deras utgifter.

Jag är bra på att hantera pengar och det finns inget som helst behov av att leva mer sparsamt. Jag har inget att vinna ekonomiskt på det här. Självklart är det inte
målet heller, men det ska iaf kännas rättvist, vilket jag inte lyckas få ihop hur det skulle kunna bli.

Dela aldrig ekonomi med någon om ni inte har samma utgångspunkter ekonomiskt om du verkligen inte har pengar över eller har bestämt dig att försörja honom. Jag hade använt tillfälle för att säga till honom att han måste tjäna in X kroner innan han flyttar in alternativt skriver ni ett avtal som säger att han ska betala en viss summa varje månad oavsett. 

Med tiden kommer han iofs dra, om han är där som partner, mycket visar på att män tappar attraktion när en kvinna tjänar mer än de. Däremot om han håller sig kvar, det är mer av en parasit situation och han försöker utnyttja dig såklart. 

En nackdel att vara den som står och betalar det mesta är att man får börja om när det tar slut.

 

Se till att ha din trygghet, det innebär inte att att man måste betala 50/50 men den som tjänar mindre eller inte arbetar eller vad det nu är måste också vara villig att förbättra sin situation inkomst är en av dem om man nu ska leva ihop.

Det kommer aldrig att funka annars.