Att gå på klassåterträff eller inte?

Låter som att du inte ska gå. 

Känns som om du inte är intresserad att gå på träffen.

Jag valde att inte gå. Jag hade klasskompisar jag stod nära men vi kom ifrån varandra efter ett par år. Har inte hörts sen dess. Våra liv utvecklades åt olika håll. Jag drog till storstaden 40 mil bort och pluggade på universitetet och blev kvar. Min bästis  flyttade ihop med sin kille i grannstaden och fick barn tidigt. Dom andra vet jag inte vad som hände med. 

Funderade länge, men tänkte att om jag verkligen velat träffa dom eller hålla kontakten hade jag sett till att göra det. När jag inte hade kontakten med någon längre så tänkte jag att dom betydde ingenting så därför hoppade jag det. Lite spelade det också in att det skulle kosta en hel del att gå. Lång resa och hotellövernattning (inga anhörihga kvar på orten) så jag hoppade. 

Med facit i hand ångrar jag mej lite. Vi var ändå ett gott gäng i klassen. I 

Jag gick på återträffen från högstadiet. Det blev nästan lika tråkigt som själva högstadiet.

Gymnasieträffen skippade jag, men inte för att jag inte ville gå eller inte gillade klassen, utan för att jag hade en tvåveckors bebis då som jag inte ville lämna. Kändes helt okej ändå för jag hade ett annat liv då, lämnat gymnasietiden bakom mig. 

Det är min dröm att gå på gymnasieåterträff, inte för att jag saknar folk men för att jag är så otroligt nyfiken ändå. Var rätt töntig i den åldern men sen har det gått bra på alla plan så lite svag revanschlust ligger det nog i botten också. Är du inte nyfiken? :)

Skulle aldrig gå på en gymnasieträff men går gärna på våra högstadieträffar.

Vad var det som gjorde återträffen tråkig?

Vad är det man borde vara nyfiken eller revanschsugen på?
:) Tror jag helt saknar hävdelsebehov och jag tänker att det ev. tar mer energi än det ger att vara runt dessa människor som jag fann helt ointressanta på den tiden. 

Vad var det för skillnad på klasserna som gör att du säger så?

Att alla liksom var likadana som de var i högstadiet. De som var elaka och stöddiga då, var det även sen, de som var töntar i klassen var det även på festen. Man hamnade tillbaka i sina gamla fack kändes det som. Jag hade ingen bra högstadieklass, så det är säkert skillnad för dem som hade det bra i högstadiet. 

Skulle inte gå, från högstadiet har jag inga vänner, där var man ju hopbuntad med andra från samma förort vilka jag inte hade nått gemensamt med och så fort man började gymnasiet så var de glömda. Från gymnasiet så umgås jag regelbundet med ett gäng (då valde man ju själv linje utifrån intresse så där fanns det massor med gemensamt) och övriga som man inte umgås med från den tiden finns ingen anledning att ses då man ändå inte klickade då och så fort man slutade så träffade man dom aldrig mer heller.

Träffar hellre nya människor som man kan få ett bra intellektuellt utbyte med.

Bäst att minnas klasskamraterna som de var under skoltiden. 

Skulle säga att det beror på hur du är som person. Tycker du om att träffa folk och ta del av andras livsberättelser - gå för tusan! Tycker du att för dig okända människors liv är ointressanta - stanna hemma. 

Jag hade velat gå. Har varit på några från högstadiet. Det är ändå lite kul. Se vad det blivit av folk.

Sen surrar man några timmar och ofta kommer man fram till att det fanns en anledning till att man inte hållit kontakten :) Men ändå, kul att gå. Jag kommer gå igen om det kommer fler chanser.