Ensambarn, leker aldrig själv

Hej! Jag tycker det är insiktsfullt av dig att se den här situationen som en som kan må bra av att se vad som går att göra åt. 

Det framgår inte av din text i vilken ålder din son är i men av det du beskriver att han sagt tycker jag det låter som att han åtminstone är i förskoleålder. Är han i den åldern att han är i förskola eller skola på dagtid undrar jag hur det ser ut med kompisar där? Är han ensam även utanför hemmet? 

Hej
Han är cirka 4 år så det kanske är en "intensiv" ålder. Han kommer att ha ett långt sommarlov ända till augusti, så jag vet inte riktigt hur jag ska orka med att leka 12-14 h per dag 😅

Okej! Har han vänner på förskolan?

Jag har aldrig någonsin lekt hela dagar med någon av mina två barn. Vare sig när de var själv (äldsta) eller när de var två. Vi har absolut lekt och gjort utflykter men kanske ett par timmar Per dag men 24:7 nej  

barn behöver också styra sin egen tid och själv göra saker. jag tror du har dåligt samvete att han är ensambarn? Han behöver inte 100% all din uppmärksamhet morgon till kväll. Han är så stor att han går att prata med. Bestäm innan att mamma leker 9-11 13-16 18-19 eller ngt annat mer rimligt. Sen får han roa sig själv det lär bli jobbigt först men han behöver inte sällskap hela tiden. 

ordba lekdateer? Ngn kompis från förskolan?
barn på gården?

Hej! Vill börja med att säga att mitt barn var typ ditt barns motsats i den åldern, han kunde leka ensam i timmar och behövde bara lite uppmuntran emellanåt i form av att jag t.ex. uppmärksammade vilken otroligt cool tågbana han byggt, eller att jag tittade när han demonstrerade sitt senaste duplobygge. 😅 Så ta mitt svar med en nypa salt, jag förstår om du hellre önskar svar från de som är i samma sits!

Men jag undrar lite vad som innebär att leka med honom? Måste du aktivt vara med i leken dvs spela rollspel eller köra en leksaksbil eller vad det nu är, eller handlar det mer om att han vill ha dig i närheten, och vill leka "bredvid" dig? Om han har ett lekrum där det förväntas att han ska gå in och leka ensam, medan du är i andra delar av huset och gör andra saker, så förstår jag om han vill att du ska vara med honom och leka. Kan ni ändra på något där? Kanske säga "nej mamma vill inte leka med gosedjuren just nu, men jag sitter här på golvet med min kaffekopp. Du kan väl berätta vad gosedjuren heter/gör?"

Om ni går ut, t.ex. till skogen eller en lekpark, måste du leka med honom då? Eller kan han sysselsätta sig själv då med alla spännande saker (och ev. andra barn) som finns i en sån miljö? Kan det vara ett sätt att bryta upp dagarna så att det inte blir 12-14 långa timmar hemma där du måste leka med honom konstant? 

Personligen tycker jag att det är svintråkigt att leka med barn. Jag kan göra någon low effort grej med bebisar som att rulla nån boll över golvet, men att vara med i rollekar eller bygga lego och liknande med äldre barn är döden. 😅 Men som sagt, tänker att det är skillnad på att aktivt leka eller att bara vara närvarande. De flesta barn vill nog bara ha sina föräldrar i närheten och bli sedda.

Mitt barn är också ensambarn btw! Har ensamlekt sig genom hela sin barndom och är nu en aktiv tonåring med många vänner, men som fortfarande tycker om att ha egentid. :)

Barn har olika lätt att sysselsätta sig själva. Han behöver hjälp med att öva på det. Kan han tex pussla, bygga lego eller liknande medan du gör annat i samma rum? 

Har han kompisar på förskolan? Ta kontakt och hitta på saker med dem under lovet. Då få du kanske också nya bekantskaper (föräldrarna)! Kolla också upp om det finns aktiviteter för barn som ni kan gå på. Museer, bibliotek mfl har ofta saker att göra. 

Min äldsta var likadan och ville helst vara med mig dag och natt.

Ett knep du kan testa är att du startar upp honom i en lek och sedan ursäktar du dig med att du ska bara göra något och att du snart kommer tillbaka. Dra ut på tiden efter hand.

Du kan också testa att säga att när du har lekt färdigt så ska vi städa/sova middag/något annat tråkigt. Uppmana honom att komma och hämta dig när han har lekt färdigt. 

Introducera lekar som bygger lite distans. Tex ge uppdrag som han ska utföra i leken, eller sänd ut honom på skattjakt.

Ge honom lite ansvar och jobb att göra hemma. Typ hämta posten, mata fiskarna eller vattna blommorna. Det ska vara något som bidrar till familjen, så att han kan känna att han gör något viktigt, men samtidigt ska det vara kul för en 4-åring.

När du behöver tid för dig själv så är han stor nog att tala om det för. Var tydlig med att kommunicera hur lång tid du behöver på ett sätt som är begripligt för en 4-åring. Tex tills jag har druckit upp kaffet, eller medan 3 låtar spelar.

Undvik skärmar om du orkar. Självklart kan du parkera honom framför en skärm i nödfall, men gör det inte till en strategi för vanliga dagar. 

Var inte rädd för att sonen har lite tråkigt. Troligen sysselsätter han sig själv om han bara får chansen. Låt honom få försöka några gånger. Tar säkert tid nu att bryta mönstret att du alltid leker med honom. 

jag lekte kanske 1-2 h med mitt barn när denne var i ålder 4-6 år. lika länge varje dag bjöd jag in att hjälpa till med något jag gjorde. Lagade mat. Grejade i trädgården osv. Resten av tiden lekte mitt Barn själv eller runt mig. 

Tack för era svar.

Alltså han vill alltid leka med mig, att jag ska vara aktiv i leken och exempelvis frågar han mig vad hans gosedjur svarar på olika saker han säger till sina gosedjur. Han vill att jag sitter och leker med honom i timmar, från morgon till kväll, det kan vara att leka med lera, måla, räkna. Om han tittar på något på youtube så vänder han telefonen till mig och vill att jag aktivt kollar, vilket vanligtvis är något dötrist för en vuxen 😅. Man blir ju helt slut. Jag dränker honom i gemensamma lekar men det har inget slut. En grej jag tror är orsaken till det är dock för att hans fader är motsatsen och pappan bara sitter klistrad vid sin dator eller telefon, knappt lyssnar eller svarar när sonen tilltalar honom så jag försöker väl överkompensera men verkar också som att min son vill det eftersom han annars känner sig ensam. 
Han har vänner på förskolan men nu är han ledig. Jag känner tyvärr ingen med barn i hans ålder..

Ta ett allvarligt snack med hans farsa. Ville han inte ha barn, eller varför är han så oengagerad?

Han får faktiskt steppa upp och ägna mer tid åt sonen. Inte hela tiden, men inte ignorera honom. Sonen märker naturligtvis detta och vänder sig till dig i stället, plus reagerar säkert med att ständigt kräva uppmärksamhet från dig eftersom hans pappa tydligen inte ger honom någon uppmärksamhet alls.

Vi har aldrig lekt med våra barn hela dagarna. Visst har vi lekt med dem, men de har också fått roa sig själva. Nu har vi tvillingar, så de har alltid haft varandra. Det underlättar när man ska göra annat, de har varit bra på att roa sig på egen hand. Däremot har de varit dåliga på att leka själva, när den ena är hemma och den andra är borta t ex. De är inte vana vid det. Då har de i stället vela ha konstant uppmärksamhet från oss, precis som din son. Men det har inte varit så ofta, särskilt inte när de var små.

Nu är de äldre och mer självständiga. De har också alltid haft kompisar på förskolan och i skolan, både "egna" och gemensamma.

Det är svårt att hela dagarna leka som vuxen och du får nog inse att du själv är leksaken ditt barn använder för att roa sig. Och som vuxen behöver du utrymme till annat. 

Jag tipsar om boken smart föräldraskap av Mattias Ribbing. Den handlar om att lek, men också om att skapa förutsättningar för annat. 

Mitt andra tips är att försöka hitta sammanhang där barnet gör annat, såsom att spela instrument, eller nån sport. Eller gå till lekplatser och liknande, där det finns barn.

Sen är barn olika. Jag lekte gärna själv som barn. Hade kompisar, var inte osocial, men lekte lika bra ensam. Kunde sitta i timmar och rita eller pyssla själv t ex. Har en fyra år yngre syster, så åldersskillnaden var lite för stor för att vi skulle roa varandra när vi var små. Vi har alltid haft våra egna kompisar och kom närmare varandra först när vi blev äldre.

Att själv ha två jämnåriga barn, eller nära i ålder, är en helt annan sak. Våra barn är utåtriktade och sociala och vana vid att "alltid" ha någon att leka med eller umgås med. Varandra, oss föräldrar, eller någon kompis. Nu är de så stora att de ibland är själva hemma t ex, även utan den andra. Men i förskoleåldern och i början av skolåldern var de dåliga på att roa sig själva, helt enkelt för att de så sällan behövde göra det.

Jag tog mitt barn till en massa lekplatser, parker och aktiviteter, ibland kunde vi ta hem någon kompis. Men hemma ville han leka med mig hela tiden eller ha sällskap om han använde iPad. Eller han hjälpte mig med matlagning, tvätt och annat i hushållet, dukade varje dag från 4årsåldern. Försökte med olika knep för att han skulle leka ensam men gick inte. 

Detta varade från det att han föddes tills han blev tonåring. 

Håller också med om att det är bra att engagera barnen i hushållssysslor. Då får de något att göra och känner sig delaktiga. Våra barn har dukat, dukat av, ställt in i diskmaskinen mm, sedan de var några år gamla. Ibland har vi bakat ihop eller fixat i trädgården. Det var särskilt bra att göra när de var yngre och man var själv med något av barnen, att man gjorde något tillsammans med dem eftersom de hade svårt att sysselsätta sig annars. Vi försökte öva på det, men det var ett ständigt "mamma mamma" eller "pappa pappa" när de inte hade varandra att leka med, eller någon annan.

Nu är de snart tonåringar. Det är först de senaste åren som ovanstående har börjat släppa. Men så länge behöver du förhoppningsvis inte vänta TS. Din son måste öva på att roa sig själv, men hans pappa måste också steppa upp.