Göra det olagligt med utländska adoptioner

Gogglade hur många barn som finns på barnhem i världen. Svaret var uppskattningsvis 5- 8 miljoner barn. 

Det verkar inte gå så bra med inhemska adoptioner. Uppenbarligen är folk runt om i världen särskilt intresserade av att adoptera. 

Vad ska man göra med alla dessa barn? 

Det är hemskt. Skulle vilja att fler länder öppnade för adoptioner. Nordkorea exempelvis. Barnen far illa och blir inte särskilt långlivade.

Ofta är det ju så att barn över en viss ålder inte står särskilt högt i kurs hos de som kan tänka sig att adoptera. Jag tror att snittåldern på barn som bor på barnhem är ungefär 101-12 år, medan snittåldern för barn som adopteras internationellt är ungefär 3 år.

Vad gäller inhemska adoptioner är snittåldern 9 och adopteras främst av en förälders nya partner eller av fosterföräldrar.

Om jag minns rätt. 

De jag känner som har adopterat barn ser sig inte som några som räddar ett barn undan fattigdom utan som att de har fått den otroliga lyckan och gåvan att ha kunnat skaffa barn även om deras egna kroppar inte klarar det. 

Jag förstår inte heller riktigt var white knight-argumentet kommer ifrån. Det låter som en modern efterkonstruktion.

Jag har två kusiner som är adopterade, den ena lämnad på trappan till ett barnhem, sedan väl på barnhemmet blev hon inte väl omhändertagen och var efter i utvecklingen när hon kom till Sverige. Den andra förlorade hela sin familj i ett jordskred och hade ingen familj kvar. De har haft en bra uppväxt och är trygga vuxna människor idag, ingen av dem har ett önskemål om att åka tillbaka till sitt födelseland för att söka sina rötter eller se landet. 
En bekant sökte upp sin mamma och det blev inte positivt, hon blev bortadopterad pga att hon var flicka och kände som inte önskvärd.

Vilket liv hade de haft om de varit kvar i de länder de föddes i?

Sen behöver adoptioner ses över, men jag tror inte problemet med sålda barn är lika utbrett idag som på 70-talet

Sverige har höga krav på de som vill adoptera. Man blir inte godkänd som adoptivförälder om man har som syfte att rädda ett stackars fattigt barn. De som adopterar i Sverige gör det för att dom vill ha barn. Inget annat. Ditt påstående om att vita medelklasssares argument som ett välgörenhetsprojekt tror jag du fantiserat ihop själv. 

Och nej, det är inte alltid bättre för ett barn att växa upp med sin familj. I dom bästa av världar är det förstås så, men man behöver inte höja blicken särskilt högt för att se vilket helvete en del barn lever i. Som någon nämnde innan i tråden så är ju Lilla Hjärtat ett exempel på det. Tyvärr finns det alldeles för många Lilla Hjärtat barn. 

Nej Sverige adopterar inte bort barn utomlands. Du vet nog svaret på varför själv.  Så varför gör man det utomlands? Det beror knappast på giriga vita medeklassvenssons som vill leka hjältar och rädda fattiga barn. Jag tror du behöver fundera ett varv till på hur förutsättningna i olika delar av värden ser ut. 

Ja, de som adopterar är ju oftast de som inte kan få barn på annat vis och de är oerhört glada och tacksamma för att adoption finns. 

Som framgår i rapporten har barn på barnhem ökat i samband med att adoption ökade. Man har sett att det finns ett samband då barnhemmen skor sig på att skaffa dit fler barn och sedan få dem bortadopterade. 

För 30 år sedan eller idag?

Det verkar fortfarande vara så, tex betalas sedan 2009 5000 dollar för varje barn till barnhem i Kina. 

"Pengarna överlämnades kontant i ett kuvert eller sattes in på ett konto i Peking. Varken svenska myndigheter, adoptionsföreningar eller adoptivföräldrar fick insyn i vad pengarna användes till."

Vad säger ni om Kristerssons agerande (eller icke-agerande) då? Han väljer den lätta vägen, att vägra att besvara obekväma frågor.

"Ulf Kristersson fick larm om barnhandel i Kina och illegala adoptioner i Chile.

Som ordförande för Adoptionscentrum argumenterade han kraftigt emot fler regleringar av adoptionerna.

Nu anser regeringens egen utredare att adopterades mänskliga rättigheter har kränkts ? men statsministern vill inte svara på DN:s frågor.
---

Under Kristerssons ordförandeskap i Adoptionscentrum avslöjades en stor barnhandelshärva i Kina. I juli 2004 rapporterade DN att minst 76 nyfödda barn hade köpts från sjukhus och sedan sålts vidare till barnlösa. 95 personer hade gripits misstänkta för människohandel. Det fick Ulf Kristersson reda på, enligt medarbetare på Adoptionscentrum.

När DN, hösten 2022, granskade adoptionerna från Kina under Ulf Kristerssons ordförandeskap, framkom att Adoptionscentrum hade förmedlat barn från 11 barnhem som ingått i barnhandelshärvor.

Och det fanns fler varningar om missförhållanden kopplade till adoptionerna. Året innan, 2003, avslöjade två chilenska journaliststudenter att fattiga familjer i Chile hade blivit bestulna på sina barn, som sedan adopterades till Sverige med förfalskade berättelser om att de var ?upphittade? och ?övergivna?. Adoptionscentrums egna medarbetare på plats hade varit inblandade, enligt studenternas uppgifter.

 

Den gången tillsatte Ulf Kristersson en internutredning ? som kom fram till att medarbetarna inte hade begått några fel. En slutsats som fått skarp kritik, särskilt från adopterade. I Chile pågår sedan flera år en brottsutredning av adoptionsförmedlingen, som omfattar över 600 svenska fall.

Samma år ? 2003 ? presenterade en svensk statlig utredning förslag om en rad skärpningar på adoptionsområdet. Det handlade bland annat om de donationer som adoptivföräldrar förväntades betala på plats i ursprungslandet.

Risken var, enligt den utredningen, att barnhemmen skulle bli beroende av avgifterna och att ?barnen blev en handelsvara?. Rättssäkerheten behövde skärpas.

 

Ulf Kristersson argumenterade emot förslagen. Dels i ett remissvar, dels i DN Debatt: ?Konsekvensen av utredningens förslag blir att några få barn läggs i gyllene sängar medan andra får ligga på golvet?, skrev han.

Om förslagen gick igenom skulle bara 37 av föreningens 700 förmedlade adoptioner gå igenom, meddelade Ulf Kristersson.

 

Adoptionsförmedlingen till Sverige fortsatte.
---

Vilket ansvar har Ulf Kristersson för att reglerna kring adoptionsförmedlingen inte stramades upp tidigare? Hur ser han på sin egen roll, som en av de starkaste förespråkarna och debattörerna i adoptionsfrågan? Fick han själv några indikationer på oegentligheter under sina resor i Kina?

 

Och hur kunde han som ordförande acceptera ett system med stora donationer till barnhem i världens största diktatur ? pengar som sedan inte gick att spåra?"
www.dn.se/sverige/ulf-kristersson-duckar-intervju-om-adoptionerna/

Ett citat från?

Utredaren Anna Singer