Jag är den andra kvinnan !

Du får väl tänka att de stunderna du får mitt i veckan. Trösta dig med det bra sexet.

Jag känner ingen empati för dig, du har gått in i detta frivilligt, och mår du dåligt under helgen så får du klandra dig själv och mannen. 

Jag förstår dig. 
Fint att du får känna allé det där fantastiska. 

Jag tror att det enda du kan göra är att se till att vara sysselsatt med annat, istället för att bara sitta hemma och sakna. 
Starta ett projekt som du kan ägna all din tid åt.
Träna? Res iväg? Om så bara till en annan stad. 
Hitta på något med kompisar?

Se fram emot att få träffa honom nästa gång, men räkna inte sekunderna tills dess utan rikta ditt fokus på annat under tiden.

Antingen bryter ni båda från era nuvarande relationer direkt och satsar på varandra.  Går inte det får du vänja dig. Några ögonblick ibland och smärta övrig tid.

Kan du inte leva med det så bryt nu med honom. 

Du ber om repekt men har NOLL respekt för hans fru och familj. Tänker inte beskriva vad du förtjänar för då blir jag bannad. 

Du får nog göra ett medvetet val. Ni kan fortsätta som ni gör men då får du vara beredd på att han är med sin fru när han är hemma - emotionellt, sexuellt etc. och att du helt enkelt får acceptera det. Känns det som att du är med på att vara nummer två hela tiden?

Nästa val är att du inte fortsätter med honom förrän ni båda är fria. Om han är lika förtjust i dig som du är i honom finna det inget som kan stoppa honom. Inga ursäkter. Det skulle visserligen innebära ett stopp här och nu, men i det långa loppet tror jag att det egentligen är.det enda valet för dig.

Hur tänker du själv inför dessa två förslag?

Jag levde så i 12 år. Hela mitt liv var anpassat efter hans liv. När han hade tid. Rekommenderas inte.

Är själv kvinna och hamnade i samma sits nyligen förutom att jag själv är singel. 

Spännande absolut men bara tanken på att vara någons nummer 2 är SÅ avtänande för mig...den här mannen kommer aldrig vara mig trogen. Det är direkt förnedrande mot mig själv att ingå i nått med honom för att han sen ska åka hem och leka lyckliga familjen? 

Nope. Det finns fan så många singelmän där ute att det är ju helt obegripligt att jag skulle förnedra mig själv på det sättet. Så jag avblåste allt. 

Han är ju bara en ynklig liten skithög egentligen som inte har stake nog att lämna sin fru. Utan vill äta kakan och ha den....det får han gärna göra skiter fullständigt i de båda men INTE MED MIG. 

Blä. 

Har han inlett skilsmässan än? Eller måste han vänta på rätt tillfälle? Ungarna tar studenten. Morsan fyller 80 osv. Bara dåliga ursäkter för att inte komma till skott. 

Han har det bästa av världar nu. Socioekonomisk trygghet med frun. Etablerat umgänge mm och sedan har han ett lättillgängligt knull bredvid. Toppen enligt det rövhålet som bedrar sin fru. Oavsett om de är på väg att separera eller inte. Otroget vilket som. Likaså för dig. 

Sätt stopp nu. Vänta tills skilsmässan är på riktigt inledd. Är det menat att det ska bli ni så håller det eller rättare sagt återupptas på riktiga grunder. 

Krånglar han så klipp då också. Varför slösa tid på honom. Gjorde han det mot sin fru kan han göra det mot dig. Kan du leva med det utan att bli kontrollerande och svartsjuk? Låt dig användas som dörrmatta utan sök fria män för varaktig relation. Eller knulla runt om du vill det. 

Ni måste ta ett beslut.

Går det mer än 2-3 månader så blir du en permanent installerad älskarinna, en bekvämlighet som han gärna tar emot men inte kommer att investera i.

Jag fick min nuvarande man att göra slut inom ett par månader och sedan dess har det gått många år, men då var vi unga och utan barn, vilket klart gör det enklare.

Att du är akut förälskad och kroppen får panik utan honom är tyvärr inte mycket att göra åt. Ta ett hårt träningspass, ät choklad eller försök skapa endorfiner till din hjärna på annat sätt, så mår den mindre illa. Det kommer att lägga sig inom 6-12 månader, fortare om du avslutar relationen. Just nu vill biologin att ni har mycket sex och förökar er, det är allt.

Även det där som stämmenr s mperfelkt mellan er är delvis en förälskelseeffekt- om ni hade flyttat ihop idag hade du snabbt upptäckt att du stör dig på saker han gör ändå och att det finns saker som ingen av er tagit upp nu eftersom båda visar sig från sin bästa sida, där ni tycker och tänker olika. Ovanpå det har vi situationen att bli bonusfamilj.

Du tänker inte så klart just nu- klarar du verkligen att ta dig an hans bagage med allt vad det innebär?

Att helgerna är smärtsamma beror ju på att det då blir tydligt var hans prioriteringar finns, vilken kvinna som är nummer 1 i hans liv. Det är kvinnan som han är gift med och som är mor till hans barn.
Helgen gör att det inte går att förneka att du är kvinna nummer 2. Det är därför helgerna är plågsamma. 
Han tillbringar den värdefulla tiden på helgen med sin hustru, kvinnan han sätter främst.
Han älskar sin hustru, prioriterar henne. 

Hej,
jag träffade också en man på det sättet. Enda skillnaden var att jag var singel sen ett år tillbaka.
däremot så var den här mannen i en relation som han inte ville vara kvar i. Nu vill jag inte försvara honom, men hans familj och vänner försökte stötta honom i att göra slut. Men det enda han gjorde var att arbeta mer för att hela tiden vara borta så mycket som möjligt från henne. Vi träffades även i jobbet.

så ibörjan tyckte jag inte så mycket, eller de jag kände var hur hon inte kunde skärpa till sig. Han var en fantastisk man. Men som han beskrev det, han är väldigt extrovert och hon var extremt introvert. Så de kunde aldrig mötas på fler plan än hemma i soffan. Han var tillsammans med henne i flera år. 

så när vi träffades så öppnade han upp sig väldigt mycket och jag blev dödskär. Han också. Så när vi hade passerat ett halvår tillsammans så började jag känna mig som flera beskriver här i tråden. Jag har mött en man som både vill ha kvar och äta kakan samtidigt. Jag berättade att jag också hade mina gränser och jag inte orkar vara andra hands valet längre. Jag är värd att komma först, och kommer göra det hos någon man. Så de var väl lite otur att de gick så lång tid för mig att inse det, för han lämnade det gemensamma boendet veckan därpå. För att vara med mig. 

vi är fortfarande tillsammans idag, men det har inte varit smärtfritt alla gånger. Dels när det gäller tilliten till honom. Hur mycket han dolde saker för den han bodde hos. Jag fick höra från honom att tjejen var helt med på att dom gjort slut osv. Men det visade sig sen inte stämma. Han hade inte vågat gjort slut och levde sk dubbelt med oss. Och sådär 3 år in i vår relation blev det väldigt skakigt.

hade Jag mött mig själv i den situationen idag, så hade jag först gjort det väldigt klart för HUR deras relation ser ut och verkligen kollat upp så det stämmer. min sambo sa en sak för att sen bli en annan. Gör det lite dolt på vissa saker, exempelvis genom att hinta om att lägga ut en bild på sociala medier. Män flyr som attans av chansen att bli påkommen. 

nu hade inte min sambo intimt med sin dåvarande mer än en gång i början. Men för mig spelar det inte så stor roll utan det som skavde hos mig var hur han egoistiskt bara såg sin egna tid mer värdefull än hennes. Han visste flera år innan vi träffades att det här inte är en kvinna jag vill leva tillsammans med men väljer endå att stanna kvar. Så de enda jag kan hålla med om till 100% här i texten är att män ser till 95% till sig själv, tragiskt nog. 

så ställ dig frågan ta reda på svaren du söker, ställ sen frågan och se om han möter dem:
vart ser han sig själv inom 6 månader?
hur ser relationen ut med frun idag? Vad gör dom på sin lediga tid? Är dom ett par eller väntar dom ut vem som ska lägga fram skilsmässopapperna först?
Vad hade hänt om er relation hade kommit till offentligheten idag, hur hade reaktionerna varit?

och snälla, var realistiskt! 

När skapar han tid för dig?
Hur mycket tid?
Om ni inte träffas på helgerna hur ofta och hur länge har ni då tid att träffas?
Jobbar ni inte dagtid? kommer han till dig på vardagkvällar?
hur länge kan han stanna då och hur ofta så att inte frun och familjen undrar vart han är?
Eller bor han borta i veckorna så han har tid ifrån familjen?
Förstår inte riktigt hur mycket tid du kan få om han har familj?
Hur länge har detta pågått?
Hur tänker han? vill han separera? eller vill han fortsätta som nu med dig som den andra kvinnan?
Hur länge kan du tänka dig att vara den andra kvinnan om han säger att han vill skilja sig?
Mycket hänger ju vad han tänker om framtiden.
vad vill du själv? att han ska skilja sig och att ni blir ett par?
Hur pratar ni om framtiden och gemensam framtid?

Försök planera in så mycket som möjligt på helgerna för att slippa grubbla över honom. Säg nej någon gång då han vill träffas (skitsvårt jag vet) för att han inte ska ta dig för given och för att du inte ska bli FÖR beroende av honom. Och som andra skriver, ge det några månader och se om han förbereder eller initierar skilsmässa.
Räkna med att bli hatad av hans familj, allt annat är bonus.

Det är väl bara lida. Du vet ju att han är gift och du har ändå bestämt dig för att knulla honom. Hoppas sexet är så jävla bra att det kompenserar. LOL.

Jag är också den andra kvinnan. Vi träffades av en slump, när han var borta med jobbet. Jag var singel, inte han. Jag var jättetydlig med att jag inte ville ha något drama, inte var ute efter något seriöst men han övertygade mig om att det var säkert. Och jag blev jättekär för han visade mig hur det kändes att vara älskad och jag tror verkligen, verkligen att han också kände så. Vi spenderade också mycket tid ihop, han var mer med mig än sin fru och när han inte var med mig så jobbade jag. Jag saknade honom men kände aldrig avund mot hans fru. För mig fanns hon inte och vi hade jättemycket kontakt även när han var borta. Men sen fick han kalla fötter och hela min värld gick sönder. 

Vi har fortfarande kontakt och det enda det leder till är att jag inte kommer vidare. Känslorna från min sida är förändrade, jag är inte längre kär men jag tycker fortfarande om honom och innerst inne hoppas jag att få uppleva det där fina jag hade med honom igen. Han har gjort sitt val, och det var inte jag. Nu återstår det bara för mig att bryta den sista kontakten. En dag är jag nog stark.

Jag hoppas din historia slutar lyckligare och jag önskar dig all lycka. Men ett varningens ord att har han inte tagit sitt beslut ännu så kommer han få svårare och svårare att göra det.

Även jag har hamnat i denna situationen efter en sårig skilsmässa. Såhär i efterhand kan jag säga att om jag hade satt stopp så fort jag insåg att han hade sambo och barn och ställt krav på att han skulle lämna henne innan vi inledde något - då hade han nog lämnat. För i början pratade vi mycket om att bo ihop, han gjorde olika konkreta planer ? 

Men efter kanske ett halvår började han komma med de vanliga ursäkterna om att det inte passade att röra upp något just nu. Olika ursäkter. De konkreta planerna minskade. 

Trots att vi fortfarande hade väldigt bra sex och även trivdes med varandra när vi umgicks utanför sängen och utanför hemmet?så började jag må sämre.

Jag umgicks med tankar på att avslöja affären för hans sambo. Men valde till slut, efter nästan ett år, att ge ett ultimatum. Hon eller jag. 

Ja ni förstår ju hur det gick. Han kunde inte lämna ?just nu?. Kunde jag inte vänta lite till? Jag bröt med honom, det var otroligt tufft känslomässigt. Mådde mycket dåligt under några månader. 

Ham fortsatte höra av sig i flera år efter att jag hade brutit med honom. Ville träffa mig, bara promenera, prata, ta en biltur. Det var svårt, men jag lyckades motstå impulserna att träffa honom igen.  

Efter ett par år träffade jag en underbar man som var ärlig! Singel! Fantastisk på alla vis! Sååå tacksam över att jag lyckades bryta med det otrogna svinet!