Vill inte till den andra föräldern

Man säger typ "vi ses snart igen men nu ska du vara med mamma/pappa några dagar, ni ska säkert hitta på något kul"

Sen tror jag tyvärr att långdragna överlämningar gör mer skada än nytta, gör det snabbt och så kan barnet vinka med den andra föräldern från fönstret, men dröj sig inte kvar. Jag tror inte heller på alldeles för mycket telefonkontakt, frågar barnet så ska ni självklart ringa, gäller från båda hållen, men om barnet inte frågar så undvik kontakten, det blir svårt för barnet att förstå distansen så saknaden blir bara större. Innan överlämningen till sig så kan den andra föräldern ta med barnet till lekparken en stund innan ni möts upp (gör det inte i parken) så blir sista "minnet" en kul stund och den känslan kanske kommer tillbaka när det är dags att åka till den andra föräldern igen.

Jag hoppas att jag inte skrev för rörigt:)

Tack för tipset. Bra idè att sista minnet blir en rolig stund. Jag träffar mitt barn varje dag för att hen (och jag) så gärna vill det, men vore ju också skönt att ha "sina dagar". Den andra föräldern är rätt "slapp" - vad gäller allt så hen behöver nog steppa upp en del även om poletten inte trillat ner ännu... Och jag är förmodligen också lite överbeskyddande 😅

Förstärk inte barnets känsla utan var tydlig och håll på det ni har bestämt.

Barn är ju väldigt inkännande så jag tänker att det är viktigt att du kägger allt fokus vid hur roligt och bra det kommer att vara hos den ansra föräldern. Prata om vad de brukar göra när ni ska dit, fråga vad de gjort för kul när du hämtar. 

Jag brukar aldrig ringa mitt barn när vi inte är tillsammans. Det blir bara så mycket jobbigare för barnet då. Barn lever i nuet och det bästa är att låta dem göra det. Ringer man så påminner man bara barnet om saknaden. Vi nekar så klart inte barnet att ringa om hen någon gång ber om det, men vi brukar fördröja genom att säga att visst kan vi ringa mamma, så fort vi har badat/varit på lekplatsen/tittat på film eller vad vi nu ska göra. I 95% av fallen har barnet helt glömt bort det där med att ringa sen, men kommer det upp igen så ringer vi. 

Kanske behöver barnet mer tid tillsammans med den andre föräldern? 
Barn brukar ju vilja vara med den den umgås mest med.

Ni kommer med bra idèer, tack. Jag tänker ibland att barnet och den andra föräldern kanske behöver umgås mer med varandra / göra saker för annars är jag alltid där och barnet blir osäker när jag inte är där. De kanske behöver bättra sin relation eller så behöver barnet mig mer, alltid, i flera år.😅

Vi bytte via förskolan då bonus blev ledsen vid bytet från mamma-pappa. 
Blev fokus på avsked istället för att det blir kul att se den andra föräldern. Det löste problemet här.

De har heller aldrig ringt under den andres tid för att prata/säga godnatt eller liknande. Om bonus frågat så absolut men hände nästan aldrig. 

jag skulle testa att byta via förskolan och bara prata en stund när barnet ber om det. Separation är jobbigt för barn. 

Blir det inte bättre skulle jag testa dagumgänge med pappan några dagar i veckan (där de umgås utan dig) men sen sova hos dig. sen när det går bra lägga på en natt i taget. Om det fungerar med jobb.