• Anonym (Ts)

    Inte varit svartsjuk, tills nu?

     


    Jag är gift med en man sen 2 år tillbaka. Han har två barn sen innan, vi har ett gemensamt och ett till på väg.


     


    Jag har aldrig varit svartsjuk direkt för han är oerhört bra på att bekräfta mig, vi har platskartor på så vi ser var den andra är, jag och alla andra ser hur mycket han älskar och avgudar mig osv. Där finns liksom ingen anledning till svartsjuka eller misstro. Han får mig att känna mig som guds gåva till människa och att jag är en gudinna i människoform.


     


    Men så var han på bilträff tors-sön. Så såg jag igår att där var ett nytt namn på hans Snapchat, en tjej jag inte hört om innan. Så frågade jag vem hon var, då var hon hans kompis ex. Så funderade jag nån minut på hur jag skulle fråga vad dom pratat om utan att låta svartsjuk eller kontrollerande. Så jag frågade varför han pratade med hans kompis ex.


     


    Då sa han lite hånfullt oj va svartsjuk du blev, och att han frågat om hon visste nån bilfirma i dom krokarna för hans reservdäck på sitt släp exploderade när han körde hem från träffen.


     


    Då blev jag ledsen för i min värld kanske man självmant ska berätta och få den som undrar att känna sig trygg och lugn i att det inte är nånting. Varpå jag tog upp det med honom att jag blev besviken på hur han bemötte mig i min oro och fick mig att känna mig dum som frågade. Tycker ändå frågan är rimlig när ens partner varit iväg själv fyra dagar och där kommer upp ett nytt tjejnamn på snap? 


     


    Och sen ballade det liksom bara ur, han blev irriterad att han tycker att jag aldrig gett honom anledning till att misstro honom, det var sättet jag frågade om det på, att han kände sig anklagad, att jag minsann har killkompisar jag pratar med osv.


     


    Och nu känner jag att den där reaktionen var överdriven och enligt mig oprovocerad? 


     


    Nu har min man ett hetsigt humör och kan brusa upp för små skit saker och det händer ofta att det eskalerar totalt och blir en fet jävla struts av en fjäder. 


     


    Och det har sått ett litet frö av oro att kanske jag har anledning att vara svartsjuk? Hur hade ni reagerat i min vs hans situation? 


  • Svar på tråden Inte varit svartsjuk, tills nu?
  • Anonym (Ts)
    Anonym (över) skrev 2025-06-10 10:54:03 följande:
    Jag tycker att du överreagerar. Och jag tycker inte att man måste redovisa alla man pratar med och varför. 

    Du verkar ha tillitsproblem om du tänker så bara för att han varit borta från dig i fyra dagar. Och det verkar ju som att han är dig trogen så problemet ligger hos dig, i ditt huvud.

    Tack ditt svar! Nej det behöver man kanske inte, är väl att jag varit i relationer där jag behövt göra det pga den andra varit svartsjuk så det har varit de normala för mig. 


    Nej i grund och botten har jag inte det, för mig kändes det som en normal undran men mitt tankesätt är tydligen lite skevt.

  • Jimmy75
    Anonym (Ts) skrev 2025-06-10 10:48:16 följande:

    Jag delade min plats med honom för jag är mycket ute och går i skogen själv och har mött skumma människor då och då vilket gjort mig osäker. Då känns det tryggt att han kan se vart jag är om något skulle hända. Sen valde han själv att dela så jag kunde se vart han är också. Så det är inget den ena krävt av den andra. 


    Jag såg hans snap för han precis visat en video från en konversation han hade där och hann se hennes namn när han gick ut den konversationen, så är inte att jag snokat eller övervakat.


    Ja där ser man hur lätt det är att övertolka saker ur sitt egna snäva perspektiv. Sedan ger din beskrivning fortfarande intrycket av att du har ett stort bekräftelsebehov och verkar vara osäker på ditt värde för honom, iallafall att det lätt rubbas. Det kan såklart också vara en grov övertolkning från min sida. Det låter inte som att han har någonting att dölja och gör noll försök till det, så vad det än beror på behöver du nog ta itu med den där svartsjukan för något större monster finns inte. Troligen kan du få hans hjälp i form av förståelse och stöd när det nu blivit som det blev.
  • Anonym (Dalen)
    Anonym (Ts) skrev 2025-06-10 10:31:10 följande:
    Inte varit svartsjuk, tills nu?

     


    Jag är gift med en man sen 2 år tillbaka. Han har två barn sen innan, vi har ett gemensamt och ett till på väg.


     


    Jag har aldrig varit svartsjuk direkt för han är oerhört bra på att bekräfta mig, vi har platskartor på så vi ser var den andra är, jag och alla andra ser hur mycket han älskar och avgudar mig osv. Där finns liksom ingen anledning till svartsjuka eller misstro. Han får mig att känna mig som guds gåva till människa och att jag är en gudinna i människoform.


     


    Men så var han på bilträff tors-sön. Så såg jag igår att där var ett nytt namn på hans Snapchat, en tjej jag inte hört om innan. Så frågade jag vem hon var, då var hon hans kompis ex. Så funderade jag nån minut på hur jag skulle fråga vad dom pratat om utan att låta svartsjuk eller kontrollerande. Så jag frågade varför han pratade med hans kompis ex.


     


    Då sa han lite hånfullt oj va svartsjuk du blev, och att han frågat om hon visste nån bilfirma i dom krokarna för hans reservdäck på sitt släp exploderade när han körde hem från träffen.


     


    Då blev jag ledsen för i min värld kanske man självmant ska berätta och få den som undrar att känna sig trygg och lugn i att det inte är nånting. Varpå jag tog upp det med honom att jag blev besviken på hur han bemötte mig i min oro och fick mig att känna mig dum som frågade. Tycker ändå frågan är rimlig när ens partner varit iväg själv fyra dagar och där kommer upp ett nytt tjejnamn på snap? 


     


    Och sen ballade det liksom bara ur, han blev irriterad att han tycker att jag aldrig gett honom anledning till att misstro honom, det var sättet jag frågade om det på, att han kände sig anklagad, att jag minsann har killkompisar jag pratar med osv.


     


    Och nu känner jag att den där reaktionen var överdriven och enligt mig oprovocerad? 


     


    Nu har min man ett hetsigt humör och kan brusa upp för små skit saker och det händer ofta att det eskalerar totalt och blir en fet jävla struts av en fjäder. 


     


    Och det har sått ett litet frö av oro att kanske jag har anledning att vara svartsjuk? Hur hade ni reagerat i min vs hans situation? 


    Jag skulle snarare bli oroad över hans allmänna tendens att brusa upp för småsaker. Kan det ha varit anledningen till att hans föregående relation avslutades?
  • Jimmy75
    Anonym (Ts) skrev 2025-06-10 11:02:13 följande:

    Tack ditt svar! Nej det behöver man kanske inte, är väl att jag varit i relationer där jag behövt göra det pga den andra varit svartsjuk så det har varit de normala för mig. 


    Nej i grund och botten har jag inte det, för mig kändes det som en normal undran men mitt tankesätt är tydligen lite skevt.


    Så som du beskriver det framstår det inte som en normal undran. Inget försök att skamma på något vis, bara ge dig ett perspektiv på att det skulle utgöra en red flag både hos mig och de människor jag känner.
  • Anonym (Johanna)

    Du är gravid... aldrig tänkt tanken att hormoner spökar? För det är väl just då man är exta känslig när man är fet, ful och finnig ...du sköter markservice med barn och hem och han är på nån kul resa och vips kände du dig både extra ful och  obekräftad .. och där går dina hjärnspöken bananas pga tidigare upplevelser....

    Ja du överreagerar big time. Och du bör genast pudlar och be om ursäkt istället för att stapla bortförklaringar på hög i nåt försök att rättfärdiga din reaktion. 

    Du har en gång alt att lita på honom. Då ställer man inte såna frågor alls. Överhuvudtaget.  

    Hans reaktion å andra sidan kan väl också skvallra lite om att din glättiga inställning till svartsjuka inte är så oskyldig som du vill få det till.... 

    Kanske dags för lite självreflektion...  

  • Lynx123

    Jag upplever flera saker som lite oroväckande här, inte minst attni följer varandra på kartan. Låter väldigt kontrollerande.

    Och att han är vuxen men inte kan kontrollera sitt humör är en annan stor, röd flagga.

  • Anonym (Ts)
    Jimmy75 skrev 2025-06-10 11:11:28 följande:
    Så som du beskriver det framstår det inte som en normal undran. Inget försök att skamma på något vis, bara ge dig ett perspektiv på att det skulle utgöra en red flag både hos mig och de människor jag känner.
    Tack för din ton och hur du valde att möta mig i mitt inlägg! Det har varit ifrågasättande och konstruktivt på ett vettigt och sansat vis, jag tar till mig av det du skriver och uppskattar din syn på situationen. Är skönt du inte bara kommit med pekpinnar. Sen gällande hur mycket han bekräftar mig så är det på initiativ från honom, han har alltid varit uttrycksfull och generös med kärleksförklaringar och komplimanger. Är aldrig något jag krävt eller förväntat mig eller begärt mer av. Han är en man med mycket känslor och uttrycker gärna dessa :)
  • Anonym (Ts)
    Lynx123 skrev 2025-06-10 18:53:08 följande:

    Jag upplever flera saker som lite oroväckande här, inte minst attni följer varandra på kartan. Låter väldigt kontrollerande.

    Och att han är vuxen men inte kan kontrollera sitt humör är en annan stor, röd flagga.


    Om du läst i tråden så skrev jag att jag delat min platsinformation självmant då jag är ute och promenerar mycket i skogen ensam, att det är tryggt för mig att veta att han kan se vart jag är om något skulle hända. Framförallt med tanke på att jag promenerar med vårt barn dessutom. Där efter valde han självmant att dela sin platsinformation med mig, inget jag frågade efter eller krävde. 


    Gällande hans humör så finns det definitivt utrymme för förbättring. Men också att man som partner vet hur man ska hantera och möta sin partner när där uppstår känslor som blir svåra att hantera. Att han får lov att brusa upp och bli lite svår att resonera med, inte ta konflikten eller försöka lösa den där och då utan vänta tills han kommit ner i känsla och kan resonera utan att va fylld av känslor. Och i mitt fall att jag måste få lov att tänka, analysera och få perspektiv på situationen och inte bara tro på att jag har rätt och han har gjort fel. 


    Jag kan räkna på två händer hur många gånger såna här tjafs uppstått så det är inte ofta. Båda hans barn är diagnostiserade med ADHD och jag är 99% säker på att det kommer ifrån honom, så han är högst troligt odiagnostiserad och obehandlad och har aldrig fått hjälp eller verktyg att hantera känslostormar. 

  • Dexter dot com
    Anonym (Ts) skrev 2025-06-10 10:31:10 följande:
    Inte varit svartsjuk, tills nu?

     


    Jag är gift med en man sen 2 år tillbaka. Han har två barn sen innan, vi har ett gemensamt och ett till på väg.


     


    Jag har aldrig varit svartsjuk direkt för han är oerhört bra på att bekräfta mig, vi har platskartor på så vi ser var den andra är, jag och alla andra ser hur mycket han älskar och avgudar mig osv. Där finns liksom ingen anledning till svartsjuka eller misstro. Han får mig att känna mig som guds gåva till människa och att jag är en gudinna i människoform.


     


    Men så var han på bilträff tors-sön. Så såg jag igår att där var ett nytt namn på hans Snapchat, en tjej jag inte hört om innan. Så frågade jag vem hon var, då var hon hans kompis ex. Så funderade jag nån minut på hur jag skulle fråga vad dom pratat om utan att låta svartsjuk eller kontrollerande. Så jag frågade varför han pratade med hans kompis ex.


     


    Då sa han lite hånfullt oj va svartsjuk du blev, och att han frågat om hon visste nån bilfirma i dom krokarna för hans reservdäck på sitt släp exploderade när han körde hem från träffen.


     


    Då blev jag ledsen för i min värld kanske man självmant ska berätta och få den som undrar att känna sig trygg och lugn i att det inte är nånting. Varpå jag tog upp det med honom att jag blev besviken på hur han bemötte mig i min oro och fick mig att känna mig dum som frågade. Tycker ändå frågan är rimlig när ens partner varit iväg själv fyra dagar och där kommer upp ett nytt tjejnamn på snap? 


     


    Och sen ballade det liksom bara ur, han blev irriterad att han tycker att jag aldrig gett honom anledning till att misstro honom, det var sättet jag frågade om det på, att han kände sig anklagad, att jag minsann har killkompisar jag pratar med osv.


     


    Och nu känner jag att den där reaktionen var överdriven och enligt mig oprovocerad? 


     


    Nu har min man ett hetsigt humör och kan brusa upp för små skit saker och det händer ofta att det eskalerar totalt och blir en fet jävla struts av en fjäder. 


     


    Och det har sått ett litet frö av oro att kanske jag har anledning att vara svartsjuk? Hur hade ni reagerat i min vs hans situation? 


    Jag tycker du överreagerar och istället för att fundera på att han haft kontakt med en kompis ex ang en bilverkstad så borde du ju vara orolig för hans hetsiga humör som han inte verkar kunna kontrollera. Har ni pratat om det och hur ställer hans sig till att han bör ta tag i sitt humör?
  • Lynx123
    Anonym (Ts) skrev 2025-06-11 03:59:05 följande:

    Om du läst i tråden så skrev jag att jag delat min platsinformation självmant då jag är ute och promenerar mycket i skogen ensam, att det är tryggt för mig att veta att han kan se vart jag är om något skulle hända. Framförallt med tanke på att jag promenerar med vårt barn dessutom. Där efter valde han självmant att dela sin platsinformation med mig, inget jag frågade efter eller krävde. 


    Gällande hans humör så finns det definitivt utrymme för förbättring. Men också att man som partner vet hur man ska hantera och möta sin partner när där uppstår känslor som blir svåra att hantera. Att han får lov att brusa upp och bli lite svår att resonera med, inte ta konflikten eller försöka lösa den där och då utan vänta tills han kommit ner i känsla och kan resonera utan att va fylld av känslor. Och i mitt fall att jag måste få lov att tänka, analysera och få perspektiv på situationen och inte bara tro på att jag har rätt och han har gjort fel. 


    Jag kan räkna på två händer hur många gånger såna här tjafs uppstått så det är inte ofta. Båda hans barn är diagnostiserade med ADHD och jag är 99% säker på att det kommer ifrån honom, så han är högst troligt odiagnostiserad och obehandlad och har aldrig fått hjälp eller verktyg att hantera känslostormar. 


    Så då är det ju okej att ni inte har platskartor på varandra när du inte är i skogen? Skulle ni båda vara beredda på att göra så att ni stänger av dem annars? Det är en ganska viktig fråga eftersom det finns risk för ett slags latent kontrollerande från bådas håll om ni inte skulle vara villiga att stänga av den. Ofta är vi människor inte fyllt medvetna som hur vi känner och varför vi gör det.

    Bra att han får hjälp. Ett okontrollerat beteende i vuxen ålder är problematiskt för både personen som har det och hens omgivningar - särskilt för barn! Viktigt att ta itu med det så barnet inte behöver växa upp med det.

    Slutligen hans reaktion på din svartsjuka. Tyvärr skulle den kunna betyda att han har dåligt samvete för något. Hade han ingenting att dölja skulle han ha kunnat krama om dig eller skämtat bort det. Nu reagerade han i stället som om han antingen är skyldig eller att han upplevt dig som svartsjuk förut. Har det varit ett problem förut, anser han?
  • Dardiskåne

    följa varandra på kartan , kolla hans snap ??? OH NEJ !!!!!

  • Anonym (Kennt)

    Svälj misstankarna. Svartsjuka är en sjuka, inte en diagnos på motparten.

    Är du orolig för att han tappat dig, så kärleksbomba honom! Köp blommor, förför honom, föreslå middag på stan, sätt dig i hans knä, le och se honom i ögonen, fråga hur hans dag har varit och lyssna aktivt med följdfrågor.

    Så renoveras kärleken, inte genom kontrollåtgärder.

  • Anonym

    Jag hade inte heller uppskattat att bli ifrågasatt, förstår att mannen reagerade negativt. Förstår däremot inte hur man orkar, och dessutom skaffa flera barn, med en man med så okontrollerat humör.

  • Anonym (kram TS)

    1. Låter oroväckande att han är hånfull och har temperament mot dig.
    2. Var snäll emot dig själv. Du är gravid och då rusar hormonerna. Han borde också vara snäll mot dig då du bär hans barn

Svar på tråden Inte varit svartsjuk, tills nu?