Hur reagerar en trygg person i denna situationen?

Är nyfiken på vad för slags lögner och svek du tycker är värre än otrohet? Som ju förutsätter ett aktivt letande efter personer att vara otrogen med, planering och lögner för att genomföra och dölja det, sveket i att komma hem och låtsas vara som vanligt efter träffarna? Kanske bli förälskad i någon av dem och även ha ett litet romantiskt hemligt förhållande ett tag? Vilka lögner och svek tycker du är värre än dessa? Är nyfiken bara.

Köpa sex, barnpornografi, incest. Kriminella saker.

All otrohet planeras inte i förväg, även om det är ett aktivt val.

Då bör du överväga inte vara i en relation alls, eftersom man aldrig kan garantera att man inte ska vara otrogen eller ljuga för sin partner.
Och vilket också gäller dig, du kan aldrig garantera att du aldrig ljuger eller skulle vara otrogen mot din partner. 

Du lägger väldigt mycket i konceptet "otrohet" som inte alls behöver vara sant.
Det är därför otrohet är så pass komplicerat, och som gör att omgivningen sällan har alla pusselbitar (om man ens har dem själv). Och som gör att andras dömanden och tyckanden kan komma att påverka väldigt mycket om man själv inte är trygg.

Det är inte all otrohet som är planerad. Som handlar om smussel och bete sig som vanligt. Jag skyddar eller försvarar inte den som är otrogen men hen kan förstås också må väldigt dåligt. Det ansvarsfulla OM det händer är ju dock att brösta det, ta ansvar.
Förstå att man inte kan ha kakan och äta den. Det är inte standard i en relation att man är ihop med en och "provcyklar" andra samtidigt. Utan är man tveksam  så gör man slut och inleder något med den andra eller så lever man inte i relation. Då är man fri att ligga runt hur mycket man vill.

Det finns också en aspekt av det som jag tycker många feltolkar. Om jag drabbas av otrohet så är det inte "mitt fel" att den andra varit otrogen. Man har alltid ett val. Står jag i en bar, jag är lite nere, jag tvivlar på saker i min relation, jag kanske druckit ett par glas vin och mitt omdöme är dimmigt. Jag uppvaktas, någon ser mig, rör vid min arm. Bjuder mig på en drink. Han verkar vilja vara med mig. Åtrår mig. Här VÄLJER jag aktivt att haka på till hans rum eller så VÄLJER jag att inte göra det. Att samla mig själv och lämna situationen om jag inte kan lita till mig själv som läget är. Här skulle jag kunna tänka att min kille "Filip" har varit så jävla taskig på senaste. Fast vi har bestämt saker så skiter han i det och drar och tränar ändå på kvällen. Eller han tjafsar om pengar. Eller han ljuger om var han varit. Men det är något som jag och "Filip" måste hantera och prata om i så fall. Kanske går det att lösa eller så borde vi inte vara tillsammans mer när vi bara bråkar och hamnar i konflikt. Men det är fortfarande inte "Filips" fel om jag väljer att vara otrogen. Det är mitt ansvar oavsett vad han gjort eller inte gjort.

Så en part kan ha del i hur jag känner i stunden, kan ha varit dum eller på något sätt gjort så att mitt förtroende brustit. På det viset har han gjort fel. Men det är inte hans fel om jag går och är otrogen. 

Jag håller helt med Ann om att det finns saker jag 100% skulle ha svårare att förlåta eller överse med än en otrohet. Faktiskt.

Sedan är otrohet också ett stort begrepp som kan betyda/innefatta olika för olika personer. 

Visa ser en kyss/puss som otrohet eller att man får känslor för en annan utan att agera (sk känslomässigt otrohet). Mens andra ser enbart sex som otrohet. 

Exakt, ytterligare ett filter över det hela.

Min fråga till dig TS. Har du varit lika öppen som din "kille"? Dvs har du delgett din "relationshistorik" (behöver i sak inte innehålla detaljer, undvik det), men utifrån otrohet, svek, lögner?

Jag betraktar mig själv som en trygg person. Kan hålla isär dåtid och nutid, att människor förändras, utvecklas. Att man kan utvecklas åt "fel håll" i en relation men åt "rätt håll" i en annan. Alla kan göra fel, alla kan begå misstag. Men förhoppningsvis så utvecklas man, man lär sig.

Samt, jag har sedan ung vuxen ålder myntat för mig själv. Det finns inga garantier i livet. Det finns inget försäkringsbolag man kan vända sig till för att teckna en "otrohetsförsäkring", eller "lögnförsäkring". 

Lev inte i det förgångna, lev i nuet. Matchar ord och handlingar? Då får man stilla sig med det...

Bara för att nämna något så alkoholmissbruk,  drogmissbruk,  misshandel av sin partner ,  svartsjuka,  pedofili, spelmissbruk,  ekonomiskt oansvarig,   porrberoende , köp av sexuella tjänster,  diverse kriminalitet etc. 

Sen för att nämna en annan sida så för mig personligen  så extrema/militanta åsikter och att utöva dom,  att överge sina barn man satt till världen,  att vara en skitkass förälder , att inte ta ansvar för sin kropp och sina sjukdomar ,  bli gravid mot någons vilja, inte ta ansvar för preventivmedel  osv osv...  eller bara en sån enkel sak som att leva med sin partners diagnos/psykiska ohälsa..

Allt detta skapar enorma lögner ,brustna löften och kraschad tillit och kan ge trauma för livet som många aldrig ens läker ifrån ..

Det finns inga garantier. Människor och relationer förändras genom livet, både på gott och ont.

Blir man tillräckligt avvisad och bortglömd kan många få för sig att söka                bekräftelse på andra håll, eller så behöver de bara tacka ja till erbjudanden som alltid finns där.

Flera skriver att historien inte har någon betydelse, bla bla. 
Självklart har den det! Vad en person har gjort i tidigare förhållanden, säger mycket om dennes personlighet och egenskaper. Sådant följer i normalfallet med in i framtida förhållanden. 

Uttrycket "en gång otrogen, alltid otrogen" stämmer visserligen inte alltid, men oftast. Jag skulle i normalfallet inte bli tillsammans med någon som varit otrogen i tidigare förhållanden. 

Men om allt var exakt så som han beskrivit sitt gamla förhållande, där han alltså var otrogen, så tror jag dock att det finns en skaplig chans att han inte kommer göra samma mot dig. Det verkar ha varit väldigt speciella omständigheter som orsakade hans agerande. 
Men givetvis är det ändå en varningsflagga, och du bör vara uppmärksam. 

Ger honom en chans såklart! Allt annat vore självskadebeteende. Lycka till!

Så du ber dina dejter att redogöra för hela sitt tidigare liv på första dejten? I tillfälle de har varit otrogna någon gång, kanske som tonåringar... 

Ett sådanr beteende går bort för de flesta.