Ska kärlek kännas såhär?

Har han en diagnos så är det  nog så han ser världen, det är en del av det.
Har ett barn med NPF och hen är också väldigt fyrkantig i sitt tankesätt. 
Så jag förstår att han resonerar så men det hjälper ju inte dig.
Ni verkar inte vara någon jättebra match tyvärr..

Jag har själv autism, tro det eller ej, men i jämförelse med honom känner jag mig som en helt normal person. Han är totalt ointresserad av människors tankar, känslor och öden. Han känns mer som dator är människa. 

Nej, kärlek ska inte kännas som att något saknas och att det skaver. Sen är det väldigt individuellt vilka behov man har i en relation och huvudsaken är ju att man är överens och att båda känner sig tillfreds. Men det gör ju uppenbarligen inte du och han verkar inte vilja/kunna möta dig i det. Som flera skrivit kan man kanske inte få allt i en person, men ett grundläggande behov för de flesta är ju att känna sig älskad, vald och bekräftad. och det gör ju inte du, trots kommunikation med din kille kring detta. 

Jag tycker att du ska göra slut, onödigt att lägga mer tid på en relation som inte ger dig det mest grundläggande. 

Och ni är tillsammans för att?

Först måste jag fråga dig om du känner dig älskad. Att vara älskad är en en känsla och inget annat. 

Jag och min man hade faktiskt aldrig sagt till någon att vi älskade dem.  Men det var något vi sa väldigt tidigt till varandra just för att vi var så angelägna att verkligen få den andre att förstå vad vi kände.

Att säga dessa ord är inte någon garanti för att man verkligen känner kärlek för en annan människa. Det är mera ett sätt att förstärka vad man känner.

Jag har bara sagt dessa ord till min man och ingen annan. Han är mannen i mitt  liv och jag vill att han ska veta detta. Han har bara sagt orden några få gånger men han visar på alla andra sätt att det är mig han älskar. Det är inte så att jag älskar honom mera för att jag sagt det oftare. 

Kanske borde du funder lite på varför du vill att han ska säga att han älskar dig.

Om man läser vad TS skriver så verkar inte visa något överhuvudtaget, varken i ord eller handling. 

Och det behöver inte vara fel, men självklart måste man få känna sig älskad ändå. Annars kan man ju bo med sin kompis istället. 

Han har många bra egenskaper också och mycket gemensamt. Han är supersmart och väldigt kunnig på det område han är intresserad av. Men eftersom han aldrig ger mig någon bekräftelse känner jag att det hade kunnat vara vem som helst han hade varit ihop med. Jag känner inte mig speciell eller åtråvärd på något sätt. 

Då räcker det att ni umgås som vänner. För det är ju det ni är. Vänner som ligger med varandra. 

Du låter inte så gammal. Är det så här du vill känna resten av livet? Varför inte bryta up nu, medan du är ung, och hitta en kille som vill ha dig
och åtrår dig och som kan visa det. Någon som gör att det pirrar i honom när han ser dig. 

Jag vet inte om jag känner mig älskad. Jag känner att jag hade kunnat vara vem som helst. Han själv har inte mycket att säga om ämnet, det enda han kan säga om mig är att jag är "typ bra". 
Om jag ber honom utveckla det skulle han säga något i stil med "Det går bra att vara själv också, men det är inte negativt att du är här." 

Att få (och ge) bekräftelse, känna sig älskad och åtråvärd är viktiga delar i ett förhållande. 
Du skriver att du aldrig har varit en relation. Jag tycker inte att det krävs att man ska ha varit i en relation för att veta vad man behöver. Du skriver ju redan vad du saknar.

Även om din partner har en diagnos så kan inte den användas som en ursäkt för att du inte ska få det du behöver i er relation. Man behöver anstränga sig, du har sagt till honom vad du behöver men han är inte beredd att anstränga sig. I mina ögon är det svar nog och jag hade lämnat en sådan relation. 

Vi "ligger" inte med varandra. Jag är oskuld och har inte velat ha det innan det känns rätt, och 1.5 år senare vet jag fortfarande inte om det känns rätt. Han är bra på så sätt att han aldrig har tjatat eller ifrågasatt det. Men det känns som att det snart bör vara dags att välja om man ska fortsätta med honom eller bryta upp.  

I handling visar han något mer, han säger själv att han har lättare för handling än ord. Till exempel har han sagt "Jag tipsar dig om erbjudanden trots att jag själv inte får ut något av det, varför skulle jag göra det om jag inte gillade dig?" 
Jag vet inte, men att få en gratis kupong på krossade tomater är inte tillräcklig bekräftelse enligt mig. 

Men herregud nej..
Först när du skrev att han har lättare för handling så tänkte jag du skulle ta något exempel i stil med att han kan röra dig när han passerar, han kan ge dig en komplimang, han kan erbjuda sig att laga mat eller ordna saker för dig, ge dig en puss på kinden. Såna saker.
Men en kupong på krossade tomater. Inte ens jag som levt med samma man i snart 20 år skulle se det som en kärlekshandling utan snarare bli stött. Här har du liksom, jag ger dig den här nu som ett tecken på min kärlek.

Och att han säger att han "inte har något emot" att du är där. Att det i varje fall inte är negativt. Så talar man väl inte om människor. Jag FÖRSTÅR att det kan vara så fyrkantigt när man har autism, jag har som sagt barn med den diagnosen. Men liksom... nej.

Så skulle jag kunna tänka om... en katt. Jag är inte jättesugen på att ha katt. Men ville min man gärna ha en så visst, jag kunde klappa på den ibland och ge den mat. Jag skulle inte "lida" av att ha en katt. Men det är just det, en katt.

Inte skulle jag tänka så om min man. 

Vill du ha sex med någon som saknar förmågan att VISA känslor?
Sex i ett förhållande betyder att man visar känslor bpde genom handling och verbalt. Kommer han att kunna göra det? Smeka dig kärleksfullt t.ex?

Det verkar som han inte är så engagerad i dig?
Om han hade gjort saker för dig, exempelvis gett dig något ibland (det behöver inte vara något dyrt, men inte en kupong!) eller gillat att göra saker tillsammans med dig eller pratat om er framtid,. Tittat på dig på ett speciellt sätt. Ja, då skulle han vara engagerad utan att han behöver säga just orden "jag älskar dig". 

Sedan, att du har varit tveksam till att ha sex med honom, säger inte det också något om ert förhållande? Att förhållandet inte är så nära, att du känner dig osäker på förhållandet. 

Det här gäller om bara ifall du inte är väldigt rädd för att ha sex, att du är osäker på om du vill ha sex överhuvudtaget med någon kille nu. För i så fall säger att du inte har sex med honom inte något speciellt om ert förhållande. Om du absolut inte vill ha sex med någon i nuläget, så är det helt och hållet en sak som har med dig själv att göra. Det är helt O.K. att välja det, men det säger inget om just honom.

Det finns ju grader av autism, så du verkar ha en mildare grad. Tjejer är generellt också mer socialt inriktade, både kvinnor med en autismdiagnos och kvinnor utan den.

Kanske skulle du behöva hitta någon som var lite mer socialt intresserad och din kille någon som var mindre intresserad av sociala saker än du.

Föreningen Attention har chattar för personer med npf-diagnos. Om du vill hitta fler vänner, eller bara chatta. 

Han behandlar dig som en kompis, inte en partner. 

Ni är kompisar, ni är inte ett kärlekspar. Han säger det ju själv. 

Det är bara fråga om typ av person. Exempelvis om han har lågt behov av sex som man, kan jag tänka mig att även uppsökande tendenser försvinner.

Jag tror inte att du kan göra så mycket åt det, att träffa en person kommer ofta i ett paket, och kravställningar skapar ofta en dålig spänning.

visst kan alla jobba med sig själva, men nånstans har du valt en person och ska nog inte hoppas på för mycket, det är svårt att plocka russin ur kaka när man pratar människor och relationer 

Vilken kall, tråkig typ. Hade inte fortsatt med ett sånt nonchalant isblock till man. Det finns bättre partners därute.