Vad väljer ni, bra sex eller helhetsbilden?

Min fru tappade sexlusten efter vårt andra barn föddes. Hon tror att kanske hennes kropp tycker att det behövs inte mer barn. Men vi har ett bra liv tillsammans och jag vill inte leva med någon annan.

Varför känns det som att det är något att "bocka av"? Vilka känslor ligger bakom.... Från dig? Från henne?
Älskar ni varandra? 

Jag skulle aldrig i livet vara tillsammans med någon pga praktiska skäl. Så klart kan man vilja hålla i hop för barnens skull, men om det är det som är klistret i relation håller det inte i längden. Det blir för torftigt för mig.

Att bara gå på sex är också konstigt, då bra sex, för mig, behöver kärlek och känslor.

En relation måste innehålla mer än sex. Den måste innehålla en vilja att vara nära, en vilja att lyssna, en vilja att berätta och ja, då blir sexet mycket bättre... Enligt min åsikt.... 

Jag har svårt att få ihop en bra "helhetsbild" utan ett bra sexliv.

Samma här. För mig är lust en viktig del i ett förhållande, och det skulle skava betydande för mig om jag inte kände mig tillfredsställd med hur sexlivet ihop är. Det har jag stött på också. Då klingade attraktionen av mkt, i kombination med annat. Och det blev för slitsamt. Jag vill inte leva så. 

Jag antar att det är så olika det där hur man känner. För mig hade det t ex inte varit en lösning att ha en partner vid sidan av mitt förhållande. Men jag kan förstå och respektera om det funkar för andra. 

Likaså har jag mött att man inte vill lämna pga att man har barn, fastigheter och gemensamma vänner ihop. Jag förstår om det är en rejäl uppförsbacke, och jag har själv lämnat ett långt förhållande och börjat om rätt mkt efter det. Men där handlar det nog också om dels tro på sig själv och dels personlighet. Tror man att man kan hitta och skapa ngt ännu bättre för sig själv på sikt, och orkar man hantera allt under tiden eller känns det övermäktigt. 

Helhetsbilden. Det första är inte så viktigt för mig.

Men om förutsättningarna ändras helt då? Livet är långt och jag ändrade sexuell preferens i klimakteriet. Det sex som jag innan tyckte var bra var inte bra längre och min man kan inte hänga med på det jag önskar nu. 

Så nej, det var ingen dålig relation eller ens dåligt sex från början, men det blev det p.g.a. förändringar bortom min kontroll.

Min fru vill inte prata så mycket om sex och tar väldigt lite initiativ i sängen. Efter dryga 20 år har jag accepterat det och lägger i en annan växel, som jag trivs ganska bra med. Jag leder, jag tar initiativ, jag introducerar, jag "äger".

Oftast accepterar hon eller till och med bejakar. Igår låg vi bredvid varandra och läste en novell på sexnovell.se, och när vi sen hade sex tog jag fram en spegel, stor som en dubbel A4 ungefär, coh höll den i olika vinklar så att jag såg oss ha sex i andra perspektiv, såg mig tränga in i henne mm. 

Det är inte hur man har det, det är hur man tar det.

Vad är det du vill som han inte hänger med på?

Kärnfamilj och att leva med en partner är sedan länge utdaterat, och min föräldrageneration (är 43) var väl de sista som anammmade detta ideal något sånär.

Det är sexet som räknas och ett förhållande har man bara om det funkar rent praktiskt, eller om båda kan dra fördelar av det. De som fortfarande har en romantiserad bild av förhållanden och längtar efter "käääärlek" och momogama förhållanden bör förstå att vi skriver 2025 nu.

Det hänger ihop, för att ha en bra helhetsbild måste ju sexet vara bra
Sex kan ju inte alltid vara himlastormande så jag väljer familj före sexliv om jag måste välja