Jag vill ha min son tillbaka…

Din äldsta son har ångest och förmodligen utvecklat social fobi och depression,  möjligen att det ligger mer än så bakom som tex en outredd diagnos. 

Du kommer ingenstans med att uttrycka regler, förmaningar eller straff utan du behöver möta din son precis där han är och börja nysta i hans mående. Han behöver hjälp av tex en kurator eller psykolog för att komma ur sin onda cirkel.  Han behöver kanske mediciner och hjälp av sjukvården för att komma vidare.  Bli utredd, få en diagnos. Få hjälp utifrån sina förutsättningar. 

Han känner kanske att du förminskar honom.och inte accepterar att han kan vara sjuk och kanske har slutat försöka få dig att lyssna och därmed också dragit sig undan dig. 

Regler och rutiner är bra givetvis men efter år av hemmasittande måste du förstå att det ligger andra problem bakom.  

Han har alltså varit hemmasittare i tre år? Har han kontakt med vården? Vad har ni gjort hittills för att stötta och hjälpa?

Säger inte att pappans hantering av situationen är rätt men att där finns en underliggande problematik är det ingen tvekan om. Hälsning från en som inte har ett skit att vinna på diagnosticerande. Diagnoser gör inte någon friskare, däremot kan en del av insatserna de kan ge tillgång till avsevärt förbättra livet och minska lidandet för den som är drabbad. Inget barn väljer frivilligt det livet som beskrivs här om bättre alternativ finns för dem. Så kul är det inte att sitta instängd på sitt rum och inte interagera med någon. Om han kunde bättre skulle han göra bättre, sedan behöver han vuxnas vägledning och stöttning för att hitta dit, men inte genom att utsätta honom för överkrav. Rekommenderar TS att läsa på om autism och add eller för tydlighets skull ADHD, huvudsakligen ouppmärksam form, som det heter idag. Finns mycket anpassningar och saker man kan göra även utan diagnos på papper.

Här hittar du öppet tillgängligt material om autism, både info och filmer
https://vard.skane.se/habilitering-och-hjalpmedel/for-barn-och-unga/habiliteringen/hur-ar-det-att-ha-en-funktionsnedsattning/autism/

Här nedan kan du gå in och hitta massor information om olika NPF-diagnoser och på så vis bilda dig en egen uppfattning om det är något du känner igen eller något du kan hitta här som skulle kunna vara hjälpsamt. Ber om ursäkt att texten blir knas här eftersom den fortsätter typsnittet på den inklistrade texten.

https://attention.se/

Jag hjälpte han under första året efter 9.an att bli ansluten till KAA (de hjälper till med stöttning mot att hitta arbete eller praktikplats för ungdomar som inte går gymnasiet).

Han sa redan då att han hade någon slags fobi mot att lära känna nya människor. Jag anslöt honom till ung psykisk hälsa, där han fick träffa kurator.
Då kom han fortfarande till mig. Men ju mer tiden gick kom det fram att de gånger han blev kallad så struntade han ofta att gå.

Han var kopplad till en kurator som hjälpte honom delvis och som han gick hos men, även jag är sådan att jag inte riktigt tror på att tabletter ska hjälpa etc.
Jag har en mamma som är psykiskt sjuk och jag ser vad som hänt med henne Efter mediciner osv. Jag vill verkligen inte att detta ska hända min son.

Jag försöker pusha honom till att gå till en riktig psykolog för att få ur sig det han behöver prata om om inte han kan prata med mig men han säger att en psykolog inte kommer att hjälpa.

Han är smart, har lätt för att lära när han vill. Och det är inte så att han inte interagerar med någon. Han har kompisar som han interagerar med, när han sitter och spelar hela kvällarna och ibland nätter.

Jag förstår att det är jobbigt att din äldste son inte har velat komma till dig på ett par år men han är gammal nog att kunna få bestämma själv vart han vill bo. På gott och ont.

Jag förstår att det är jobbigt att se honom med dåligt självförtroende, ångest och utan utbildning men du borde ha gjort en orosanmälan gällande detta redan när det började så ni hade kunnat få hjälp. 

Då gymnasiet trots allt är frivilligt (dvs ingen skolplikt) så har inte skolan något ansvar att göra en anmälan om hemmasittare. 

Vad gäller yngre sonen så är han sannolikt gammal nog att själv kunna få påverka var han vill bo och hur han vill bo i en eventuell utredning och tvist om boendet. Däremot är sannolikheten minimal att du får enskild vårdnad om honom då det ska mycket till för att vårdnaden ska tas från den andre föräldern. 

Ja, jag hoppas inte det framstod som att jag antydde att han skulle ha bristande kognitiva förmågor. Det kan jag inte uttala mig om naturligtvis. Det jag försökte få fram var att enbart brist på regler och gränser skapar inte ensamt ett sådant beteende. Konsekvenser har han redan massor genom att han är hemmasittande. Sedan gissar jag att du med konsekvenser menar någon form av bestraffning i form av borttagande av något, exempelvis spel eller skärm.

Struktur är viktigt och naturligtvis även att lära sig hantera regler, men här verkar det inte så enkelt att det skulle lösa sig om bara pappan ställde krav och satte ner foten. Observera att det inte betyder att jag säger att pappan gör allt rätt.