Män och kvinnor som inte "får ligga".

Håller med dig, det är det som händer mellan ytterdörren och sovrummet som avgör ifall jag ska känna lust och vilja ligga.
Förspel för mig börjar med att jag blir tillfredsställd i min hjärna först, resten kommer sedan av sig själv. 

Att tro att man får något per automatik bara för att man är ett par går fett bort för mig.

Jag vet att det kan låta strategiskt och manipulativt men det gör inte resonemanget mindre logiskt:

Alla människor har olika egenskaper, prestations- och kompetensarenor, där de anser sig vara duktiga och bra personer. En nyckel till att vinna deras intresse är att se och uppskatta dem för dessa områden.

Beröm trotjänaren på jobbet som alltid sitter för länge för hans lojalitet och snällhet. Berätta vänligt för honom att det är dags att gå hem nu, "godkänn" det hans pliktkänsla inte godkänner.
Beröm den händige för hans kreativitet och driv och låt honom berätta om sina projekt och visioner.
Beröm den spretiga ADHD-kvinnan för hennes kvicka repliker, mångsidiga erfarenhet och öppna tänkande.

Människor dras till en person som kan se dem som de vill vara och uppskatta deras medfödda eller upparbetade styrkor. Bekräfta och stärk deras bästa jag så kommer du i sämsta fall att få en vänskaplig relation, och i bästa fall skapa attraktion.

Beteendeförstärkning är ganska basic egentligen men ändå är många människor så dåliga på det. Trots att ord inte kostar dem någonting.
 

Det verkar behövas ett större fokus på sex SOM en form av kommunikation. Det  är viktigt att ha bra kommunikation i en långvarig relation så klart, vilket ju alla egentligen vet men inte lever upp till av olika skäl: man kanske är emotionellt omogen och lat! En annan orsak till dålig kommunikation är att den ena parten inte vågar eller har fått visa sig själv och sina behov utan håller tillbaka vilket skapar avstånd (för att skydda sig från att bli sårad). Det finns människor som tar den typen av problem som intäkt för att kunna strunta i den andras perspektiv och köra på. Båda förlorar på ett sådant kommunikationsmönster som i grunden bygger på dålig självkänsla. Man tror att man ska förlora sig själv om man skulle kommunicera på djupet. Kommunikation i en relation kan upplevas som så omskakande att man hellre gömmer sig bakom mobilen än att se sin partner i ögonen.

Det jag särskilt vill diskutera är att även sex i sig är en form av kommunikation. Att med glimten i ögat se den andra och bekräfta den andras sätt att vara är upphetsande. Men hur ofta ägnar vi oss åt den dansen? I vardagen blir sex en sorts byteshandel där "om jag gör detta så får jag/du sex". Det är en sorglig förhandling. Sex blir något mekaniskt.

Sedan har vi ju männen som inte kommunicerar före och under sex utan som gör det som snabbast leder till utlösning för dem själva. Inte konstigt att kvinnor förlorar lusten.

På motsvarande sätt kan kvinnor vara tillbakahållna och inte kommunicera sina önskningar i rädsla (ofta omedveten) för att bli betraktade som "dåliga"- Det är inte så länge sedan som kvinnor inte ansågs ha någon egen rätt till att känna lust!

Det yttersta steget i o-kommunikation är prostitution och porr där män (vanligen) betalar för att slippa kommunicera och för att slippa se kvinnan som en människa med egna behov. På så sätt "slipper" de även möta sina egna djupare behov av att vara sedd som människa. Tragiskt.

Det är en sådan här djupare diskussion vi behöver, inte prata om vem "som får ligga".