Umgås era tonåringar med vänner irl? (med anonyma svar)

Min 13-åring har inte heller träffat någon kompis i sommar utom när jag har fixat en utflykt med en av mina egna väninnor som har en son i samma ålder (de gillar varandra så det är okej). 

Tror de är utbrända av skolarbetet och behöver vila hjärnan och ladda upp för hösten till viss del, men man vill ju att de ska ha några minnen av saker de gjort med kompisar också. Det här är nog ett utslag av smarttelefonerna. Han var absolut inte såhär innan puberteten. Tvärtom, då var han väldigt kompisberoende. 

Min son är dock allt annat än stillasittande, han går på långa promenader, går till fotbollsplanen och spelar med sig själv (inga andra barn där heller oftast, var är de??). Han styrketränar i sitt rum också. 

Tänkte ta med mig sonen och någon kompis ut och vandra nästa vecka, men gud vet om jag ens får med mig dem. 

Det tycks vara den nya umgängesstilen att sitta hemma, ha digital kontakt med ett antal likasinnade med nästan aldrig träffas irl förutom i skolan. 
Har märkt på mina två pojkar att det digitala umgänget ökade i 12-13-årsåldern och att kompisträffarna "hemmahos" avtog. Fritidsgård har de aldrig gått på. Däremot har båda ett idrottsintresse och där träffar de förstås likasinnade kompisar. Sen finns det ju en gräns för hur mycket man orkar med i synnerhet om man har ambitioner i skolarbetet. Nu när båda går på gymnasiet har kompisträffarna irl ökat igen. De pluggar ihop och sen har de flickvänner också.  Detta är ett mönster som iakttagits av flera föräldrar i bekantskapskretsen med jämnåriga barn. Så det digitala sociala livet har minskat rätt dramatiskt tycker jag. Det är väl om hemmasittandet aldrig minskar som det finna anledning att se upp som förälder. 

Nej, inte våra tonåringar. De cyklar till badet, spelar fotboll, har filmkvällar eller hänger hemma i trädgården hos varandra (spelar kubb, grillar mm). Vi föräldrar har ungefär samma regler angående skärmtid, har snackat ihop oss. En dag i veckan får de spela, resten av tiden är de med kompisar eller med resten av familjen när vi gör saker. 

Det här låter ju positivt. Får hoppas att även mitt barn genomgår samma utveckling.

Jag tänker också att det kan vara en period, att man blir mer introvert när man börjar fundera på sig själv och vem man är. Rätt förväntat i tonåren om man tänker efter.

En stor del av kontakten är via appar men de ses och hittar på saker också. Låter som att din son har lite tråkiga kompisar tyvärr.

Min äldsta spelade mycket på datorn med kompisar, han hade dock fritidsaktiviteter 2 gånger i veckan och innan de brukade han möta upp kompisarna och äta på McDonalds innan, när han sen började gymnasiet så var det mer kompisar, jag tror att det har att göra med att han kände sig mer bekväm med att åka tunnelbana fram och tillbaka och hade lite mer frihet att vara ute osv. Idag är han vuxen, social, träffar kompisar, jobbar och har flickvän, spelar på datorn gör han inte så ofta längre men det händer,  han ställer gärna upp när lillebror vill spela. Lillebror är 14 och har svårt att slita sig från skärmen, vilket har resulterat i att vi har det väldigt begränsat, han har dock de flesta kompisarna i samma område som vi bor så det är spring i dörren konstant, vilket jag välkomnar såklart. De brukar cykla och fiska, paddla kanot, gå promenader, spelar både fotboll och basket (vi har en egen basketkorg på uppfarten), jag känner de flesta föräldrarna så vi har koll på dem tillsammans och regeln vi har är att han inte får gå hem till någon förrän jag har iaf pratat med föräldrarna men helst vill jag träffa dem också :)

Min 13-årige son är i princip alltid utomhus med vänner nu på sommaren. Är ingen vän hem går han gärna på promenad själv och lyssnar på musik. Vi äger inget dator.