Vart jag än skriver, så är det fel ställe!

När jag skilde mig, efter 24års förhållande var av 17år som gift, så var det ju en omställning i början. Sedan så hittade jag mig själv efter c:a 2år, och upptäckte hur skönt det var att vara singel och kunde göra sådant som jag ville göra när det passade mig.

Så jag kom vidare genom att upptäcka hur skönt det var att slippa ta hänsyn till en annan person  och jag kunde ägna min tid åt att göra det jag själv vile när jag ville det.

Känner inte direkt igen mig men det är klart det blir en stor omställning att bli ensam efter ett långt förhållande. Men du verkar ha landat nu och vill gå vidare i livet. Om du vill ha kontakt med en grupp med bara kvinnor så sök på Facebook, där finns grupper för nästan allt.

Jo, bekvämligheten känner jag absolut, o jag har mycket svårt att se, att jag någonsin blir sambo igen.
Så skön frihet att styra sitt liv själv!
Sedan inte sagt att man har det bra i en samvaro, men för mig så passar detta på många sätt bra!

Jo, men kan nog uppskatta anonymiteten, o den får man inte där.
Just att kunna prata med någon i liknande situation, o man behöver inte tänka sig för, Fast ska kanske kolla grupper där med.. Tack för tipset!

Att satsa mycket på vänskapsrelationer gör att man inte känner sig ensam i tillvaron. Att ha någon att anförtro sig åt är jätteviktigt.

Så är det ju, men har ingen i min närhet som man kan prata med öppet. O det är det jag menar, man borde hitta forum, där man otvunget kan prata o dela tankar.
Om livet i allmänhet, inte alltid lätt att göra det med någon i ens närhet.

Förstår hur du tänker.

Är du riktigt ledsen och nedstämd kan du samtala med en kurator på vårdcentralen eller en diakon i Svenska kyrkan.

Men jag uppfattar att du hellre vill ha ett vanligt kvinnoforum att interagera med. 

Jag är inte nedstämd på något vis :)
Men saknar någon att prata med, någon att öppna sig för osv.
O jag vet att föräldraliv inte är rätt forum kanske, men det finns ju inget.
Alternativet är ju kontaktsidor, o där får man inte den typen av kontakter :)

Se ovan, texten jag skrev for upp i citatområdet.

Likaså kan konsthantverks och utövande konstkurser bli något som fortsätter över flera terminer.

Kolla om de finns lokala grupper där du bor och och om de gör något som du är intresserad av.

Alltså lokala grupper som engagerar sig i olika saker i grannskapet där ni bor. 

Gå med i facebook gruppen kvinnosnack- stötta eller scrolla.
mkt trevligare än härm

Tycker också att du ska testa olika grupper på Facebook. Finns massor av olika, även enbart för kvinnor. I Pink Room, till exempel, finns massor av kvinnor. 

Även om familjeliv heter som det gör så är det inte bara för föräldrar.
Vi alla har levt i familj någon gång i vårt liv dessutom. Och underforumen är många som inte handlar om föräldrar och barn. Politik, juridik, ekonomi, sexliv (ingår iofs i familjeliv och relationer) sorg, psykisk ohälsa, ensamhet, mode och klädstil, oro mm.
Här är alla välkomna!

Separerade i april förra året efter drygt 20 år tillsammans. Är visserligen inte singel men har en person i mitt liv som jag känt i 25 år och som accepterar mig precis som den jag är. Vi ses när vi båda är barnfria, bor med ca en timmes avstånd från varandra. Med honom kan jag vara allt jag inte kunde vara med exet. 

Ju längre tiden gått nu så märker jag att den gamla, egentliga versionen av mig kommer fram, både vad gäller personlighetsdrag som jag tryckt ner "för då beter man sig inte" till hur jag klär mig. Det har inte varit något tydligt sätt som exet uttryckt sitt missnöje alla gånger (inte när det kommer till kläder iaf) men det har räckt för att jag skulle anpassa mig. 

När jag är ensam och inte kan träffas kärleken så fokuserar jag på saker som får mig att må bra. Något jag inte fått göra tidigare utan att bli kallad egoistisk. 

Får du ligga mer eller mindre efter skilsmässan? Och har du bättre/sämre sex?

Får du ligga något efter skilsmässan och i så fall, har du bättre eller sämre sex idag? 

Varför ska allt handla om sex?

Du skriver ju i ett sex-forum. 

Ja, men det låter ju vettigt!
Jag är inte ute efter förhållande, men däremot någon sorts vän, av kvinnligt kön.
Någon som förstår, o som man kan prata med, om allt, inte bara väder o torka :)
Tack för alla svaren iallafall, o att no orkat engagera er!

Man, skild sedan snart 2 år, men med +2år av "betänketid" kan man säga, så känslan är lite längre än bara 2 år...

Kan inte helt och fullt känna igen mig, då jag känner mig tämligen säker på mig själv, vem jag är, vad jag vill, vad jag gillar och vad jag "ogillar". Trivs även med mig själv (!), för mig själv (!). Dvs räds inte ensamhet, och känner mig sällan ensam. Snarare så att jag många gånger kände mig mer "ensam" i den (långa) relation jag befann mig i i perioder och definitivt mot "slutet"...

Nu sedan drygt ett år så är jag i en särbo-relation, som inte bara har gett mig kärlek utan även vissa nya vänner och bekantskaper.

Det jag kan känna där i viss mån är att det ibland kan vara lättare att vara "öppen och rak" med "nya" vänner, och även med min nya särbo. Det blir lite som ett oskrivet blad på något sätt. Men då tror jag även att man bör ha landat i sin egna skilsmässa, nått acceptans, släppt taget, gått vidare...

Så det är kanske något av ett "tips", försök söka nya vänner, nya miljöer... och kanske kan du där hitta samtal som inte bara handlar om väder och vind, eller med enbart gamla vänner som vill återuppleva det "tidigare livet"...