• Anonym (EG)

    Erfarenheter från arv som enskild egendom

    Finns det personer här som erfarenheter från arv som är enskild egendom och som vill dela med sig?

    Fortsätta ni att hantera pengarna som enskilda eller la ni in arvet i familjens gemensamma ekonomi?

    Om ni köpte något för pengarna, t ex bil, blev bilen privat eller blev det en del av familjens gemensamma resurser?

  • Svar på tråden Erfarenheter från arv som enskild egendom
  • Anonym (Bengt)

    Oj då, frågetecknen ovan ska förstås vara citattecken. FL är visst inte helt kompatibelt med Safari.

  • Anonym (123)
    Anonym (Erfarenhet) skrev 2025-07-11 16:47:21 följande:
    Ja, vi har olika ingångar i detta och för mig är mina barns familjer lika viktiga som mina barn är. 

    Jag har själv ärvt mina föräldrar som enskild egendom medan min manärvde sina föräldrar utan detta förehåll.  Mitt arv och hans arv har hamnat i samma kassa och har varit till stor glädje för hela familjen. 

    Nu är min man död sedan några år och Jag sitter i oskiftat bo.  I våra testamenten har vi inga som helst förbehåll eftersom vi tycker att det är upp tll våra barn att förvalta sina arv som de tycker tjänar deras familjer bäst. 

    I vårt fall kunde vi med våra gemensamma arv köpa en fastighet som vi tillsammans jobbat och lagt både tid och pengar på så den i dag är värd fler gånger mera än vad vi en gång gav.  Bara tanken på att mitt arv skulle ha räknats av vi en eventuell skilsmässa är för mig orimlig. 

    För det första var min mans arv större än mitt och när vi gifte oss en gång i tiden var allt mitt hans och tvärt om varför skulle detta ändras med att man får ett arv?

    Nej våra barn får ärva oss utan några som helst krusiduller.  Ett av barnen har köpt vårt gamla hus för marknadspris så där har vi sett till att det inte blir några tvister. Allt annat lösöre har barnen fått komma överens om vem som vill ha vad och resten får ta till en auktionsfirma. Sen delas alla tillgångar i 3 delar. 

    Vad de sen gör av pengarna på är upp till dem. 

    Har vänner och bekanta som oroar sig sjuka över hur hur de ska fördela sina arv så det blir rättvist mellan barnen och att inget av arvet ska gå till barnens makar och partners.

    Jag kan inte förstå detta. Det är som om man vill skaffa sig och sina barn problem efter att de själva lämnat jordelivet.  
    Fast det är ju just det som är grejen. Om ni testamenter som enskild egendom är det helt och hållet upp till era barn att lägga in det i familjekassan.

    Tänk följande scenario. Precis när ert barn fått ert arv visar det sig att dennes man/fru varit otrogen och lämnar för den nya partnern. Det blir en smutsig skilsmässa och fd partnern använder ert arv som handpenning till ett boende för denne och dennes nya kärlek.

    Känns det ok? Är det inte bättre att pengarna går till ert barn och sedan så väljer ert barn att det ska vara familjens pengar? På samma sätt som du gjorde och på samma sätt som jag gjort.
  • Anonym (Erfarenhet)
    Anonym (123) skrev 2025-07-11 21:40:16 följande:
    Fast det är ju just det som är grejen. Om ni testamenter som enskild egendom är det helt och hållet upp till era barn att lägga in det i familjekassan.

    Tänk följande scenario. Precis när ert barn fått ert arv visar det sig att dennes man/fru varit otrogen och lämnar för den nya partnern. Det blir en smutsig skilsmässa och fd partnern använder ert arv som handpenning till ett boende för denne och dennes nya kärlek.

    Känns det ok? Är det inte bättre att pengarna går till ert barn och sedan så väljer ert barn att det ska vara familjens pengar? På samma sätt som du gjorde och på samma sätt som jag gjort.
    Men detta är ju fullständigt onödigt.  

    Jag förstår att för vissa är pengarna viktigare än familjen. Men vad jag inte förstår är varför man inte ser på familjer som en enhet.

    Min mans familj hade det mycket bättre ekonomiskt än min, men i den familjen var det självklart att när jag gifte mig med min man så tillhörde jag också familjen.  Något som min familj aldrig skulle anse att min man gjorde.  

    Min familj såg bara mig mina syskon och våra barn att tillhöra familjen.

    Jag har helt anammat min makes familje syn och ser min svårson och mina svärdöttrar som självklart tillhörande vår familj. Utan dessa fantastiska människor skulle vi aldrig haft våra barnbarn.  Sedan min man dog har dessa min svärson och mina svärdöttrar verkligen stöttat mig på alla sätt, ibland mer än vad mina egna barn gjort.  

    Därför kan jag inte för mitt liv förstå varför man skulle exkludera dessa från att ta del av vårt arv. Naturligtvis är det upp till våra barn vad de gör med pengarna men när vi väl är döda är det upp till dem att göra vad som är bäst för deras familjer.
  • Anonym (EG)
    Anonym (Erfarenhet) skrev 2025-07-11 22:47:26 följande:
    Men detta är ju fullständigt onödigt.  

    Jag förstår att för vissa är pengarna viktigare än familjen. Men vad jag inte förstår är varför man inte ser på familjer som en enhet.

    Min mans familj hade det mycket bättre ekonomiskt än min, men i den familjen var det självklart att när jag gifte mig med min man så tillhörde jag också familjen.  Något som min familj aldrig skulle anse att min man gjorde.  

    Min familj såg bara mig mina syskon och våra barn att tillhöra familjen.

    Jag har helt anammat min makes familje syn och ser min svårson och mina svärdöttrar som självklart tillhörande vår familj. Utan dessa fantastiska människor skulle vi aldrig haft våra barnbarn.  Sedan min man dog har dessa min svärson och mina svärdöttrar verkligen stöttat mig på alla sätt, ibland mer än vad mina egna barn gjort.  

    Därför kan jag inte för mitt liv förstå varför man skulle exkludera dessa från att ta del av vårt arv. Naturligtvis är det upp till våra barn vad de gör med pengarna men när vi väl är döda är det upp till dem att göra vad som är bäst för deras familjer.
    Jag kan relatera mycket till det du beskriver.

    Min familj vill omfamna men min frus sida avgränsar.

    Människor är som de är och det får man respektera, men jag tycker det är tråkigt, riktigt tråkigt. Mitt önskemål var att ha en när och djup relation med min frus sida.
  • Anonym (123)
    Anonym (EG) skrev 2025-07-12 11:13:52 följande:
    Jag kan relatera mycket till det du beskriver.

    Min familj vill omfamna men min frus sida avgränsar.

    Människor är som de är och det får man respektera, men jag tycker det är tråkigt, riktigt tråkigt. Mitt önskemål var att ha en när och djup relation med min frus sida.
    Fast det kan ju också vara baserat på att man har sett vad som kan hända i skilsmässor där den tidigare så kärleksfulla svärdottern/svärsonen plötsligt helt ändrar sig och krossar ens partner. Läs vad mannen skrivit ovan så ser man vikten av att inte vara naiv. 

    Sedan har jag som sagt lagt in mitt arv och kommer göra det med mitt kommande arv på min familj. Men jag gör det med "öppna ögon" och inte utifrån någon naiv bild att jag är helt övertygad om att vi är tillsammans resten av livet (vilket jag visserligen utgår från) och att om vi inte är det så kommer vi skiljas som vänner. Känner mig dock säker på att arvet inte kommar landa hos någon ny fru/partner utan hos våra barn i slutändan. 

    Jag förstår verkligen inte hur man kan lägga negativa värderingar i att testamentera som enskild egendom eller att man skriver äktenskapsförord. 

    Jag skulle se väldigt negativt mot att hålla hårt på sitt eget och inte se till familjen först när man väl har fått arvet. Men inte på att man ser till att skydda sig själv och sina barn utifall det skulle visa sig att ens livs kärlek inte var den man trodde. 
  • Anonym (Karin)

    Jag planerar att skriva testamente snart, så fort jag får tid, även om jag inte direkt är i någon situation där jag förväntas dö snart.

    Jag ska skriva att barnen ärver som enskild egendom. Min son har en fantastisk flickvän sen några år, otroligt snäll, anspråkslös och respektfull, rena svärmorsdrömmen. Antar att de gifter sig om några år.

    Jag tror verkligen inte att hon skulle någonsin utnyttja min son eller lura till sig några pengar, men jag tycker det känns tryggt att veta att min son kommer att vara i förarsätet, han får bestämma över framtida pengar från mig och mina föräldrar. Jag litar på att han kommer att vara klok nog att göra det bästa för sin framtida familj, tex pytsa in pengarna i ett hus, men jag vill att han ska bestämma över sitt och jag välkomnar om flickvännen får ärva som enskild egendom också, så hon får bestämma över sina pengar. Eller ja, så länge man är gift bestämmer man ju förstås över sina egna pengar ändå.

    Min dotter är också klok men man vet ju aldrig vad som händer framöver. 

    Mina grannar var inte glada när deras dotter skilde sig, och pengarna de gett henne utan villkor delades mellan makarna.

    Vän A skulle nog blivit hemlös alkolist utan varken utbildning, jobb eller barn om det inte vore för att hans fru hjälpt honom otroligt mycket att nyktra till, utbilda sig, få ett bra jobb och de har barn. Vän A erkänner att han har frun att tacka för allt och har sagt att om de skulle skiljas borde hon få det mesta, trots att hon varit hemmafru i åratal. Det kan jag verkligen förstå. Men de skiljer sig säkert inte.   

  • Anonym (H)

    Jag tror verkligen inte att hon skulle någonsin utnyttja min son eller lura till sig några pengar, men jag tycker det känns tryggt att veta att min son kommer att vara i förarsätet, han får bestämma över framtida pengar från mig och mina föräldrar. Jag litar på att han kommer att vara klok nog att göra det bästa för sin framtida familj, tex pytsa in pengarna i ett hus, men jag vill att han ska bestämma över sitt och jag välkomnar om flickvännen får ärva som enskild egendom också, så hon får bestämma över sina pengar. Eller ja, så länge man är gift bestämmer man ju förstås över sina egna pengar ändå.

    Min dotter är också klok men man vet ju aldrig vad som händer framöver. 

    Mina grannar var inte glada när deras dotter skilde sig, och pengarna de gett henne utan villkor delades mellan makarna.


    Precis så. Skriver man att arvet är enskild egendom kan mottagaren själv bestämma om arvet ska vara enskild egendom eller inte.
    Skriver man ingenting i testamentet blir arvet inte enskild och det kan få oönskade effekter.
  • Mandel

    Så länge man behåller pengarna som pengar så är det enskild egendom, men om man använder pengarna för att skaffa saker för gemensamt bruk så förverkas rätten till enskild egendom om man inte innan köp sker skriver ett papper på det som båda parter signerar.
    Allt som införskaffas för gemensamt bruk delas vid skilsmässa/bodelning oavsett vart pengarna ursprungligen kommer ifrån.


    Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.
  • Anonym (Erfarenhet)
    Anonym (123) skrev 2025-07-11 21:40:16 följande:
    Fast det är ju just det som är grejen. Om ni testamenter som enskild egendom är det helt och hållet upp till era barn att lägga in det i familjekassan.

    Tänk följande scenario. Precis när ert barn fått ert arv visar det sig att dennes man/fru varit otrogen och lämnar för den nya partnern. Det blir en smutsig skilsmässa och fd partnern använder ert arv som handpenning till ett boende för denne och dennes nya kärlek.

    Känns det ok? Är det inte bättre att pengarna går till ert barn och sedan så väljer ert barn att det ska vara familjens pengar? På samma sätt som du gjorde och på samma sätt som jag gjort.
    Detta senario skulle ju lika gärna kunna vara att den som får arvet är otrogen och de skljs.  Den andre maken får vårdnaden om barnen flyttar från stan och tar barnen med sig. 

    Den som fått arvet som enskild egendom gifter om sig, får barn och testamenterar arvet till det nya barnet.
     
    De tidigare barnen får nöja sig med laglotten.  

    Summa sumarum man ka aldrig i förväg veta vad som händer i framtiden och man ska inte försöka att styra sina arvingar från andra sidan graven. 

    Jag kan tänka att enskildegendom är något man med fördel använder om en fastighet man inte vill ska gå ur släkten. Eller i de fall man har ett familjeföretag att aktierna ärvs som enskild egendom'

    Men lösöre, pengar på konton osv. är absolut ingenting man har anledning att skydda på detta sätt.  Det enda som händer är att det ställer till med problem längre fram. 
  • Anonym (E)
    Anonym (Mannen) skrev 2025-07-11 11:43:14 följande:
    Här är det ett väldigt enkelt fall!
    Den som äger något enskilt ska såklart stå för alla kostnader kopplade till detta, något annat är ju en ren scam.

    Vill man behålla något som enskilt ska man såklart stå för det till 100%, annars får det bli en gemensam egendom där man delar lika på utgifterna. Låter som att din partner vill äta kakan och ha den kvar.
    Ja, men då vi har gemensam ekonomi så blir det ju lite svårt. Det är som att detta arv får bestämma förutsättningarna för vår ekonomi. Jag vill egentligen inte ha nån ägandedel av det då jag inte skulle vilja ha det vid en eventuell skilsmässa, så det enda man kan göra är väl att föra nån slags bok på eventuella inköp. 
  • Anonym (arv, olika hos gifta!)

    Så här är det för oss.
    Jag fick arv enskild egendom eller vad som kommer av det.
    Min man fick arv utan något skrivit.

    Jag och min man har varit gifta över 20 år och har två barn, ett som studerar på annan ort och ett som går i gymnasiet.

    När vi träffades hade vi båda bra löner men min man har en utbildning inom ett specialområde (teknik) och hade redan då en väldigt hög lön, jag mer än vanlig lön.
    Han bodde i en lägenhet som han bott med sitt ex i och hade köpt ut henne, dom hade genom byten kunnat byta ifrån mindre till en stor 4:a och den omförhandlades  till bostadsrätt som dom fick köpa till ett bra pris.
    Jag bodde i en mindre bostadsrätt där mina föräldrar hjälp till med insatsen.
    Vi skrev papper på vad om gällde.

    Jag flyttade in till min man, då var vi sambos och jag hyrde ut min lägenhet.
    Vi sålde lägenheten efter ett tag och köpte en ny i ett annat område, min man då sambo fick ju mer än mig för sin lägenhet än jag fick för min och han gick in med mer pengar än jag i lägenheten, vi hade råd med lägenheten just för att bägge gick in med pengar även om han då gick in med mera. Men bägge våra lägenheter hade stigit i värde och vi fick ut ganska så stora vinster speciellt min man som ju köpt sin lägenhet vid ombildning.

    Efter ett tag gifte vi oss, vi sålde då lägenheten som då också stigit i värde en hel del och köpte ett radhus när vi fick barn.
    Fortfarande gällde att min man då gick in med mer pengar fast nu var vi gifta.
    Min man har fortfarande ganska så mycket högre lön än mig även om jag tjänar bra och han har betalt mer till hushållet än vad jag har men jag har också tagit mer vab och jobbat deltid, vi har valt att ha det så och det passar för oss.

    Tyvärr blev min svärmor sjuk innan hon ens blev pensionär och gick bort, min svärfar dog för några år sedan, gick fort.
    Min man ärvde en hel del, hans föräldrar hade inte skrivit någonting som så många andra.
    Vi sålde radhuset och köpte en stor villa, återigen då gick han in med mer pengar
    pga arv, men tidigare insatser hade ju ökat i värde.

    Jag är uppvuxen med mina föräldrar men dom hade varit gifta tidigare och jag har halvsyskon på bägge sidorna fast vi säger inte halvsyskon utan syskon och vi har alla nära kontakt men det gjorde att mina föräldrar då dom ville vara rättvisa mot alla skrev testamente om hur allt skulle fördelas.
    Jag fick också ärva sommar stugan eller vad som skulle istället som enskilt arv.
    Mina syskon kompenserades på andra sätt.
    Men sommarstugan såldes innan mina föräldrar gick bort.

    först gick min mamma snabbt bort och sen min pappa, det var en chock att allt gick så snabbt.

     Min man hade fått arv och nu då även jag, hans arv var vanligt arv och mitt enskilt. Min man har genom åren gått in med mer pengar än jag i våra boenden, betalt mer till hushållet osv.
    Hans arv var större än mitt men även jag la in mitt arv i huset, huset har stigit i värde och är nu värt ca 15-16 miljoner (vi bor utanför Stockholm)
    Vi har både "tjänat" på att vi har kunnat köpa bostäder som stigit i värde, jag som hade hjälp av mina föräldrar att kunna köpa min första lägenhet bor nu i en villa med högt värde. Hade ju inte kunnat gå utan att vi var två.

    När jag la in arvet i huset försvann pengarna som enskild arv men det är helt ok för min mans arv gick ju också in i huset och skulle vi gå skilda vägar delar vi 50/50. 
    För mig hade det varit helt galet att hävda att mitt arv skulle bara vara mitt och resten skulle vi dela på, dvs min mans arv och allt som han betalt mer på alla bostäder vi haft. Plus att han betalt mer till hushållet genom åren och tom betalat in på mina pensionsförsäkringar för att kompensera mig för att jag tagit mer vab och hade länge föräldraledighet än han då ett av våra barn var sjuk som liten som krävde extra sjukvård. 

    Är helt säker på att mina föräldrar som älskade min man håller helt med mig.
    Så för oss är det självklart att dela på allt.

    Men med det sagt, vi kommer troligtvis behöva hjälpa våra barn med insatser till bostäder beroende på vart dom kommer att bo i framtiden.
    Både då vid köp av bostad kommer vi att se till att bostaden eller pengarna är våra barns och även skriva så gällande arv i framtiden, enskild egendom.
    Men  det är upp till dom hur dom vill göra för precis som för oss beror ju allt på omständigheter.
    Stor skillnad på att var gifta ett par år eller ha ett långt liv tillsammans där man växer i hop ekonomiskt och tillsammans ökar på sin förmögenhet.

    Så i mitt fall gick min enskilda egendom upp i vår gemensamma, hade varit konstigt annars.

  • Anonym (123)
    Anonym (Erfarenhet) skrev 2025-07-14 19:25:32 följande:
    Detta senario skulle ju lika gärna kunna vara att den som får arvet är otrogen och de skljs.  Den andre maken får vårdnaden om barnen flyttar från stan och tar barnen med sig. 

    Den som fått arvet som enskild egendom gifter om sig, får barn och testamenterar arvet till det nya barnet.
     
    De tidigare barnen får nöja sig med laglotten.  

    Summa sumarum man ka aldrig i förväg veta vad som händer i framtiden och man ska inte försöka att styra sina arvingar från andra sidan graven. 

    Jag kan tänka att enskildegendom är något man med fördel använder om en fastighet man inte vill ska gå ur släkten. Eller i de fall man har ett familjeföretag att aktierna ärvs som enskild egendom'

    Men lösöre, pengar på konton osv. är absolut ingenting man har anledning att skydda på detta sätt.  Det enda som händer är att det ställer till med problem längre fram. 
    Men det är ju upp till varje arvtagare att göra vad den vill med pengarna. Det är ju absolut ingenting som hindrat mig att lägga mitt arv på vårt gemensamma bara för att det var enskild egendom från början. 

    Jag kan verkligen inte se hur någon kan tycka att det är ett problem att man får arv som enskild egendom, det betyder ju inte på något sätt att mottagaren är tvingad att hålla allt för sig själv. 
  • Anonym (Erfarenhet)
    Anonym (123) skrev 2025-07-15 11:53:54 följande:
    Men det är ju upp till varje arvtagare att göra vad den vill med pengarna. Det är ju absolut ingenting som hindrat mig att lägga mitt arv på vårt gemensamma bara för att det var enskild egendom från början. 

    Jag kan verkligen inte se hur någon kan tycka att det är ett problem att man får arv som enskild egendom, det betyder ju inte på något sätt att mottagaren är tvingad att hålla allt för sig själv. 
    Då måste den som fått arvet gå till en jurist och skriva ett dokument där hen upphäver detta. I annat fall, om hen  plötsligt skulle avlida kommer den del av det gemensamma boet som utgörs av den enskilda egendomen att undantas vi bodelningen. 
  • Anonym (Karin)
    Anonym (Erfarenhet) skrev 2025-07-15 15:48:25 följande:
    Då måste den som fått arvet gå till en jurist och skriva ett dokument där hen upphäver detta. I annat fall, om hen  plötsligt skulle avlida kommer den del av det gemensamma boet som utgörs av den enskilda egendomen att undantas vi bodelningen. 

    Den enskilda egendomen utgör inte det av det gemensamma boet. 


    Enskild egendom ärvs av maken om man är gift och inte har särkullsbarn. Eventuellt särkullsbarn ärver annars, då det inte ingår i bodelningen. Genom testamente kan man bestämma vem som ärver enskild egendom. 


    Vad för dokument menar du? Testamente? 

  • Anonym (Karin)
    Anonym (Karin) skrev 2025-07-15 16:14:04 följande:

    Den enskilda egendomen utgör inte det av det gemensamma boet. 


    Enskild egendom ärvs av maken om man är gift och inte har särkullsbarn. Eventuellt särkullsbarn ärver annars, då det inte ingår i bodelningen. Genom testamente kan man bestämma vem som ärver enskild egendom. 


    Vad för dokument menar du? Testamente? 


    * utgör inte del av det gemensamma boet
  • Anonym (123)
    Anonym (Erfarenhet) skrev 2025-07-15 15:48:25 följande:
    Då måste den som fått arvet gå till en jurist och skriva ett dokument där hen upphäver detta. I annat fall, om hen  plötsligt skulle avlida kommer den del av det gemensamma boet som utgörs av den enskilda egendomen att undantas vi bodelningen. 
    Den dagen jag lägger mitt enskilda arv i vår gemensamma egendom utan att skriva några papper om att det ska vara fortsatt mitt så blir det en del av det gemensamma. 

    Om jag och min man som äger vår bostad 50/50 separerar så kommer det troligen vara helt omöjligt för mig att kunna hävda att jag ska ha mer än 50% av vinsten baserat på att jag gått in med mitt arv. 

    Det är om jag vill fortsätta ha det som mitt egna trots att jag använder det till vårt gemensamma som jag måste skriva papper. 
Svar på tråden Erfarenheter från arv som enskild egendom