Hur fick föräldrar barn att sitta stilla och äta förr innan skärmarna kom?

Och detta är i flera städer 

Haha men va! Nej, stackaren . Bra att det har ändrats :) 

Knappast där jag bor iallafall. De som håller på med sina epor brukar tystna senast runt 22 på kvällen. I mitt område är det snälla och respektfulla ungdomar. Sen att de spelar lite musik lite högt ibland hör ju till. :) Lite kul när de spelar dansband och 80-talsmusik.

De fanns de som hade TV i köket men de flesta barn fick helt enkelt klara sig utan skärm. Hemma tjatades det om att inte ta med serietidningen till bordet när jag var liten. 

Så hade det min man med, när han växte upp på 70- och 80-talet i England. Han åt med sina syskon och nanny i barnkammaren tills de var 12, då de också skickades till internatskola, så middagarna var nog inte så betungande för föräldrarna då heller.

det är ju inte bara matsituationener. Man kan ju också undra över hur det blir för barn som vänjer sig från låg ålder att alltid titta på en skärm så fort de måste vänta en kort stund. Försvinner förmågan att vänta? stt bara stirra rakt ut i luften och fastna i egna tankar? Små Barn som alltid sysselsätts med en mobil i kundvagnen på mataffären, på bussen osv. 

Beror på hur gammla de är. 

Mina är under sju då lyssnar de på mig om jag säger till de att de får inte göra det.

Man måste vara bestämd. Lyssnar de inte då säger jag till den stora att han kommer inte gå ut och leka till ex.,  att han inte komma till någon mer på TV eller telefon. att han kommer inte få det han brukar önska att göra. Då lyssnar han på en gång.

Även om de inte lyssnar, det gör inget om de kommer bli sura för någon dag, kommer funka bra efter.

Generellt ja, där kan jag hålla med. MEN jag tycker möjligen att barn idag är mycket mera gränslösa gentemot vuxna ibland.

Man blir behandlad som en kompis ungefär? När jag växte upp fanns ett visst avstånd till vuxna.

Man inledde inte ett samtal hursomhelst med en vuxen om det inte var en nära släkting, eller möjligen bästa kompisens föräldrar eller nåt. Det kanske inte alltid är illa ment, men barn idag framstår som lite kaxigare mot vuxna. Mer gränslösa i vad de säger och så. Sen tycker jag inte enbart att det är negativt. Det är lite både och..  Men det är väl en grej som är annorlunda bara. Kanske varken bättre eller sämre utan annorlunda.

Men i övrigt så ja, jag tycker inte unga idag är sämre uppfostrade, tvärt om?.

Ett syskon till mig har gift in sig i övre medelklass/överklassmiljö och en kulturkrock mellan deras barn och mina har varit att de barnen alltid skulle äta nåt enklare, exempelvis dennishotdogs och snabbmakaroner eller nåt före de vuxna åt. Gärna sedan om det gick också skickas i säng efteråt, så de vuxna kunde sitta uppe och äta nåt lite mer avancerat, och sen sitta och dricka nåt dyrt dessertvin hela kvällen. Någon pigkammare existerade inte rent fysiskt men barnen åt för sig själva innan. Vi pratar typ nutid alltså.

Resultatet var ironiskt nog att de barnen hade ett betydligt SÄMRE allmänt bordsskick och beteende vid måltiderna! De betedde sig förskräckligt i jämförelse med mina barn. 

Men sen skedde nåt lite märkligt. När de barnen blev lite äldre lugnade de ned sig och anammade ett bättre beteende o mer avancerade vanor. Troligtvis delvis genom kulturen i området där de bor, och genom kamratuppfostran osv. 

De fick vara barn lite längre och att sitta med vid bordet var nåt man får förtjäna efter hand ungefär. På gott och ont.

När växte du upp då?

Växte upp på 80 talet och vid frukost satt alla i familjen och läste. 
Vid middag pratade vi, men vi var aldrig tvungna att sitta kvar utan fick gå från bordet när vi var klara.
Restaurang gick vi aldrig på.

Tycker inte att jag hör om barn som måste ha skärmar vid måltider om de inte har någon diagnos och behöver avledning. 
Det är väl när barnen får mat själva och de vuxna äter vid ett annat tillfälle och det tycker jag är helt ok. Är ju svintråkigt att sitta ensam och äta, jag kollar också på skärm om jag gör det. 

Min dotter är 6 år och vi har alltid ipad med oss när vi går ut och äter. Ibland vill hon ha den, ibland vill hon måla eller läsa något. Vad hon än väljer läggs det såklart bort när maten kommer och om hon börjar bli rastlös innan vi är färdiga tar vi fram dem igen.
Jag ser verkligen inga problem med det, alternativet hade varit att inte gå på restaurang alls. 

Åttiotalet, tidigt nittio..

Självklart påverka detta och de barn lär sig inte att sysselsätta sig själva. De behöver extern stimulans och underhållning hela tiden. I många fall märks det även när de leker: extrem brist på fantasi. De hänger kanske på när andra barn leker, men kan inte komma på något själv. 

Så var det inte ens på 60-talet när jag växte upp.

Jag känner faktiskt ingen som låter sina barn sitta med skärmar vid måltider till vardags, däremot så är det vanligt vid finare restaurangbesök.

Jag lät mina egna barn göra det när de var små men nu vill de inte längre eftersom de anser att det bara är småbarn som har skärm på restaurang. 

Samma här....
Då växte jag upp 70-tal tidigt 80-tal..

Vill först poängtera att jag i mångt och mycket håller med om att det är mycket skärmar för barn. 

Men tycker inte man kan jämföra med förr med allt heller då våra vardagar ser annorlunda ut mot då. 
Kan inte tänka mig att vi när jag var barn åkte till mataffären, eller Ikea efter en 10 timmars dag på förskolan. Tycker inte det är någon fara med att barnen får en skärm för att relativt lugnt hänga med så jag själv inte heller är superpigg vid de tillfällena.

Jag är för alla hjälpmedel som får barn att hålla sig hyfsat lugna och tysta i offentliga miljöer. En grinig gapiga unge i en barnvagn på promenad kan jag däremot tåla

Vi var fyra barn som växte upp på 70-talet och i viss mån på 80-talet. Vi var lugna på så sätt att vi satt ner och åt tills alla var klara men vi pratade och skrattade en hel del vid matbordet. 

Mamma var ensam mor men vi hade så kul ihop allesammans! Just måltiderna är ett av mina favoritminnen från barndomen. 

På julafton och liknande hade vi barn eget rum tills tomten kom. Då fick vi komma ut en stund haha!! 

Vad var inte ens?