Man läser ju överallt att små barn behöver skärm vid maten, inte minst på restauranger men också ofta hemma för att kunna sitta still och äta.
hur gjorde föräldrar förr? Innan skärmarna fanns? eftersom det inte går utan skärm alltså?
Man hade regler.
Barn var aktiva, då var det inga problem att sitta still under en måltid.
Man gjorde väl som vi brukade göra när barnen var mindre - hade med nån liten bok att läsa, en målarbok eller någon leksak för att fördriva tiden på restaurang. Hemma har ju måltiderna av förklarliga skäl varit kortare och har inte behövt tidsfördriv.
Man hade krav och förväntningar på barn. Nu för tiden tror folk att barn inte klarar av något. ?Det är orimligt att kräva att barn ska sitta still och tyst vid matbordet/på restaurang?. Nej, inte alls orimligt. Normala barn klarar av det. Men om man redan från bebisålder vänjer barn vid att se på skärm vid matbordet, i barnvagnen, i bilen etc. så blir det svårt att plötsligt ändra de vanorna när det är flera år gammalt. Har man då dessutom mentaliteten att barn inte klarar av det, att man inte kan ha några krav eller förväntningar på barn, inte inför och upprätthåller regler osv. så är det såklart omöjligt.
Den som inte kunde sitta still vid bordet OCH äta ordentligt med kniv och gaffel samt hantera servett fick lämna bordet och gå in på sitt rum utan mat.Så var det för mig, så var det för min man. Så var det på de två dagis mina barn gått på, men det är ju ett tag sedan nu. Lämna bordet fick de göra om de inte kund bete sig och sätta sig på annan anvisad plats i matsalen. Bra tyckte vi och en del andra familjer. Barn i grupp ska har struktur och regler annars blir det kaos. Tyvärr har föräldrar inte längre den insikten och det är just kaos vid borden.
Jag och min man har jobbat i både Tyskland, Frankrike och England och vad vi kunde se och förstå var uppfostran där till ett gott bordsskick likadant idag som när vi var barn. I Frankrike förväntades barnen också konversera vid matbordet i skolan. Lite svårt för våra döttrar då 5 och 7 år, som ännu inte kunde så många ord på franska, men prestera gott bordsskick kunde de enligt hemrapporterna.
Att man själv är ett föredöme och gott exempel vid bordet är ju givet, eller...?
Samt att man faktiskt har ett par tre regler som inte ruckas på.
Vänta på sin tur och använda bestick.
Inte prata med mat i mun
Sitta kvar tills alla åtit klart
Tacka för maten
t ex
Man fick lära sig att sitta vid bordet tills all var klara, att äta upp, att inte klaga, att sköta bordsskicket. Gjorde man inte det fick man sitta på en kudde vid nästa måltid.
Man införde inte underhållning vid matbordet och därför blev barnen vana vid det. Det som inte införs behöver inte tas bort.
Man hade förväntningar på barn. Man sa till barnen när de inte gjorde som de skulle. Man sa till så många gånger som det behövdes. Ingen sa: "äh det hjäper inte att man säger åt kalle"
Man uppträdde som en vuxen förälder som förväntade sig att barnen gjorde som man sa. Ingen sa: "man får välja sina strider"
Enkelt: man gjorde barn inte beroende av en skärm, därför behövdes ingen. Funkar på samma sätt idag.
Man hade regler plus att barnen var fysiskt aktiva och lekte, och därför blev hungriga vid matdags.
I och för sig har jag en ingift familj i släkt, där man åt alla måltider framför teven (de växte upp på åttio-nittiotalen) och de har nu i 35-45 års ålder fortfarande svårt att sitta vid ett matbord och äta lugnt och stilla, de bara slänger i sig maten för att kunna gå tillbaka till sina skärmar. Så skärmberoende kan definitivt även finnas hos äldre generationer, bara det att det inte är i närheten så utbrett som bland de yngre.
Jag lärde min son tidigt att man sitter still, pratar lagom högt och äter lugnt hemma, så blev det inte så stor utmaning att ta med honom på restaurang. Blir han rastlös tar vi fram ett ritblock och kritor, det brukade barnen få på mina föräldrars vänners pizzeria och det var ett bra sätt att få tiden att gå i väntan på maten.
Antingen hot, eller så var föräldrarna roligare att umgås med för de ansträngde sig mer.