Är det en mamma-grej att vilja umgås med sitt barn?

Ursäkta men jag hakar upp mig på en petitess! HUR kan det bli oändliga högar med tvätt i en familj med två vuxna och en bebis!? Även om bebisen är riktigt dålig i magen så är ju kläderna så små! En maskin till hela garderoben!

Ja, vi har nog generellt för mycket att göra just nu. Men det är en kort period och vi kan inte riktigt backa på någon front nu heller. Barnet finns redan, pengar måste in och huset behöver bli färdigt. 

Valde att bilda familj med den här mannen just för att han verkade vara en sådan omtänksam och rar människa, bra hand med både djur och barn. Skiftet kom när vi skaffade ett eget barn. Inte som att han tycker illa om ungen men det finns liksom inget större intresse heller. Lite samma engagemang som om jag kommit hem med en hamster eller något.

Med ledig tid menar jag tiden han är hemma från jobb och inte bygger på huset. Det vill säga ungefär två kvällar (19.00 - 01.00 i runda slängar) per arbetsvecka och i alla fall hälften av kvällarna nu när han hade semester. Det spiller ju också över på morgonen efter, så när han stiger upp vid 9 eller 10 på lediga dagar har barnet och jag redan varit vakna i några timmar. 

Ah, jag vet inte. Jag kanske mest är ensam och lite missunnsam. Och tycker lite synd om barnet, som jag tycker förtjänar samma engagemang från båda sina föräldrar. 

Frågan i trådstarten kommer egentligen från att jag, när jag förklarar att vi ska dela lika (egentligen blir mannen hemma lite mer, till och med) så är folk förvånade och frågar "Men vad tycker han om det??" som att det var näst intill otänkbart att pappan skulle vilja vara hemma med sitt barn precis som jag som mamma är. 

Ska försöka besvara alla frågor...

Ja, vi ska dela lika på föräldraledigheten.

Fördelningen ser ut som sådan att han jobbar och bygger på vårt nya hus, eftersom han har hushållets enda bil är det också han som får storhandla i anslutning till att han är på väg hem från jobbet (bor i glesbygd så tyvärr långa avstånd). Jag sköter hushållet, barnet och alla våra djur. Trädgårdsarbete delar vi på. Jag lagar det mesta som går sönder, förutom bilen, och sköter all administration och ekonomi för hus, hem och familj. 

Han har nyligen haft sitt enskilda samtal med BVC och som jag förstått det fanns inga skäl till oro rörande depression. 

Och ja, jag lägger mig i när han har barnet. Jag har låtit felvända blöjor och kläder som sitter bak och fram passera men kan absolut säga åt honom att han nog måste plocka upp barnet när det skriker, till exempel. 

Och jag är normal-trevlig när han kommer hem. Frågar om hans dag, pussas och ja, som vanligt helt enkelt. Klart att jag är trött ibland och kan beklaga mig över ryggbajs och ändlösa högar med tvätt, djur som rymt eller liknande, men jag är nog inte otrevlig att komma hem till? Barnet vi har är piggt, glatt och nyfiket. Väldigt lätt till skratt! Gråter nästan aldrig men kan skrika när det är frustrerat, ensamt eller obekvämt. Som barn är mest, antar jag. 

Avseende att lämna barnet med honom så har han hittills vägrat. Det är några föreningsmöten jag velat gå på men då har han insisterat på att jag måste ta med barnet så då blir det inte av alls. Någon gång har jag behövt åka och nödhandla men då har både man och barn varit arga och frustrerade när jag kommer hem. 

Och nej, mig umgås han inte mycket med heller (men jag är vuxen och kan ta det). Förutom när han vill ha sex. Annars är vårt umgänge begränsat till måltider. När han lägger sig för dagen vill han helst att barnet sover och att jag är tyst, så han kan ligga och läsa innan han somnar.

Jag och min man fick barn för ett halvår sedan. Av olika anledningar så spenderar han mycket tid utanför hemmet så han hinner inte umgås speciellt mycket med ungen. För mig är det självklart när jag börjar arbeta igen att jag spenderar så mycket tid jag kan med barnet när jag kommer hem, men maken prioriterar sin återhämtning och stänger in sig i sitt hobbyrum all ledig tid. Är det här så det brukar funka? Pappor, har ni en önskan om att umgås med familjen eller är det något ni måste tvinga er till?

Ska försöka besvara alla frågor...

Ja, vi ska dela lika på föräldraledigheten.

Fördelningen ser ut som sådan att han jobbar och bygger på vårt nya hus, eftersom han har hushållets enda bil är det också han som får storhandla i anslutning till att han är på väg hem från jobbet (bor i glesbygd så tyvärr långa avstånd). Jag sköter hushållet, barnet och alla våra djur. Trädgårdsarbete delar vi på. Jag lagar det mesta som går sönder, förutom bilen, och sköter all administration och ekonomi för hus, hem och familj. 

(klipp)