Skulle ni kunnat sörja en person som dött, men som levt som en parasit hela sitt liv?

För några år sedan gick en släkting till mig bort. Han var alkoholist och dog av att hjärtat stannade. Ambulanspersonalen försökte på morgonen få igång hans hjärta och lyckades tillfälligt, men senare på kvällen dog han ändå. Han har supit kopiöst hela sitt liv, och höll sig nykter i några år, för att sedan börja supa ännu värre. 

Han har alltid skyllt sitt supande på att hans barn inte vill träffa honom bl.a. , när det i själva verket är han som på fyllan skrämt sina barn och gjort bort sig inför dem, något han förnekat, även i nyktert tillstånd.

Han hade några kortare anställningar i yngre år, men han valde tidigt flaskan och bestämde sig för att han inte ville jobba mer i hela sitt liv. Han har ofta blivit otrevlig och aggressiv när han varit full, och trots att hans f.d. sambo lämnade honom pga att han misshandlat henne, så har han efter det fortsatt att terrorisera henne, försöka få kontakt med henne och ibland hotat henne. Han har ibland, när han varit nykter, fått ha barnen hos sig någon helg ibland, men snart har han börjat supa igen och med det förstört allting, även om han för barnen varit en uppskattad pappa när han varit nykter. Som nykter har han alltid varit vätalig och därför har han snabbt kunnat "reparera" det han ställt till med och förstört under fylleperioderna, pga att han faktiskt uppfattats som trevlig och gemytlig under sina nyktra perioder. Pga detta fick han också fortsätta vara kassör för Länkarna, trots att de visste att han hade börjat dricka igen.

Han har alltid varit en väldigt lat människa, trots att han mycket väl kunnat arbeta om han hade velat. "Livet" för honom har varit att bli full, odräglig, spela musik på högsta volym och bete sig allmänt gränslöst. I slutet ville ingen ha med honom att göra pga bland annat hans otrevliga och aggressiva beteende på fyllan, då han ofta ringde till folk bara för att vara just odräglig och otrevlig.

Hade ni sörjt en sådan persons bortgång?