Är det normalt att känna ångest samtidig som man är förälskad?

Är det normalt att känna ångest samtidig som man är förälskad?

Bakgrund: Är en kille som är 39 år gammal. Jag har aldrig haft några större problem med att dejta och har haft flera långvariga förhållandet varav det senaste varade i över tio år. Kärlek och förhållanden är alltså ingenting nytt för mig men den här situationen som jag befinner mig i nu är det.

Vad har hänt: Efter en tid som singel efter långvarigt förhållande så träffade jag en helt underbar kvinna. Vi föll pladask för varandra och jag är förälskad upp över öronen. Kärleken är även ömsesidig. Jag har aldrig känt såhär intensiva känslor för någon tidigare. För att vara lite kliché så känner jag att hon är ?the one? (och det är första gången som jag på riktigt tror på konceptet evig kärlek). 

Problemet: I samband med förälskelsen så känner jag en viss ångest. Ångest när jag inte umgås med henne, oro för en framtid utan henne, oro för att man inte ska kunna vara den hon behöver, oro för om jag lurar mig själv osv. Jag har till och med haft lite (med betoning på lite) ?sotistankar? även om jag hållit allt för mig själv (jag är inte den svartsjuka typen och sådana tankar är inte likt mig alls).

Hon har inte gjort någonting för att jag ska känna såhär utan det är mina egna starka känslor för henne som framkallar oron och ångesten. Det hela känns nästan paradoxalt att man kan vara så förälskad och orolig på samma gång.

Allt känns så bra med den här personen men just ångesten gör mig rädd. Är det någon som känner igen sig i det jag skriver?

Jag trodde ju i min enfald att jag kunde det här med kärlek vid den här åldern men den här personen målade om min världsbild fullständigt.