Kille som dejtar transtjejer - Sociala konsekvenser?

Fast det är ju män, utklädda till kvinnor. 

Inget fel med det; människor måste få göra vad de själva vill. Men man bör använda korrekta begrepp. 

Du behöver leka runt anonymt, experimentera, få erfarenhet för att var säker på vad du är o vill.
Sök dej till större stad mer anonymt. Ligg kvar på datingsidor och chatta, knut kontakter men behöver inte visa ditt ansikte

Du kommer nog inte att ses som hetero av din omgivning, den saken kan jag nästan lova dig. Men det kanske inte gör något. 

Hej! 

Jag dejtar en transexuell kvinna sedan ett par års tid. Jag har tidigare dejtat en annan transexuell kvinna. 

1) Skit i användarna här som är rädda för kärlek och vill nedvärdera transpersoner pga att brist på självkänsla 

2) Ute i samhället har jag inte en enda gång stött på problem mer än blickar när vi är tillsammans. Jag kysser och går hand i hand osv och min tjej är längre än mig och inte "passable". Snarare är det som kan vara lite jobbigt ibland är att folk överkompenserar sin vänlighet. Säkert lite samma som en person i rullstol kan känna. 

3) Men framförallt!!
Ska du på riktigt försöka dejta en transperson så är det du som behöver vara starkast och tryggast eftersom det är din flickvän som är den utsatta minoritetspersonen och inte du. En transperson lever med statistiskt kraftigt förhöjd risk att bli utsatt för våld varje dag. En transperson har könsdysfori och behöver ofta arbeta aktivt med detta hela tiden samtidigt som hen utsätts för subtila eller tydliga signaler från omgivningen av att inte vara accepterad osv. 

Så mitt råd till dig är att först jobba med dig själv innan du försöker dejta. 

Du tänker nog snarare på CDs.

Du tänker nog också snarare på CDs. Jag klär inte ut mig, jag har oftast inte "tjejkläder" på mig och använder aldrig smink. Men min kropp har förändrats mycket på behandlingen.

Jag tror också det är bra att du jobbar med dig själv i första hand. Jag hade haft svårt att träffa någon som "skäms" eller har ångest över att träffa mig. Sen kan man ju dejta utan att vara öppen med sin familj om vem man dejtar.

Min erfarenhet är att transkvinnor är betydligt mer feminina och kvinnliga än cis-kvinnor och det är ju inte så konstigt när man tänker efter. 

Cis-kvinnor försöker oftast passa in i ett mansdominerat samhälle, klär sig i jeansbrallor och anpassar sig i arbetslivet till manliga normer osv osv. 

Transkvinnor gör allt för att bryta det och betona det kvinnliga i alla aspekter. Dessutom får de en skjuts av hormonerna som gör att framförallt deras hud är magisk. Den skiner och doftar oerhört förföriskt för en man. 

Om de har snopp eller ej varierar och snopp och snippa är i princip samma organ. En transkvinna med snopp slutar oftast kunna vara hård i någon större omfattning, spermaproduktionen försvinner och de jag träffat har blivit miltiorgasmiska precis på samma sätt som en kvinna. Men visst om penetrerande sex är viktigt så ska man ju gilla att ha analsex. 

Jag har lekt runt, och "experimenterat" och det jag kan säga med 100% säkerhet är: Jag älskar kuk. Och jag älskar kvinnor med kuk. Jag kan också till 100% säkerhet säga att jag inte attraheras utav män/manlighet. Transtjejer är min grej helt enkelt. 

Ja. Lite så jag känner också. Blir jag kär i en transtjej, så vill jag ju inte dölja henne för omvärlden. Känns äckligt, både mot mig själv men främst mot henne. Men det är svårt, att ta steget och göra det "offentligt" 

Sen får man också försöka intala sig själv, att världen snurrar inte runt mig. 95% av dom som får reda på det, rycker på axlarna och skiter väl i vilket. Dom skiter väl i mig, förhoppningsvis. Dom andra 5% är förmodligen eventuellt närstående som har problem. Och folk man är ovän med, eller som ogillar en. Dom lär ju gotta sig i det. Sen finns det säkert fåtalet som projicerar sin egna osäkerhet och dolda attraktion i att hata. 

Men dom 5% är skrämmande. Ska inte ljuga!

Jag kan förstå det, det är svårt för mig att vara öppen också med min bakgrund för nya personer.

De kanske ser mer feminina ut på ytan genom hur de klär och sminkar sig men hos biologiska kvinnor utstrålas den feminiteten oftast naturligt. Dvs de kan klä sig som en man och ändå förmedla en stark kvinnlig känsla. Naturligtvis blir effekten ännu mycket starkare när de klär sig könstypiskt.

Jag vet inte om du haft sex med biologiska kvinnor också men för min del tycker jag det är stor skillnad på att ligga med en kvinna och en transkvinna. Att snoppen är liten eller inte blir hård är liksom inte samma sak som en kvinna med en våt fitta och alla andra feminina attribut.

Oavsett vad man har för personliga preferenser så kvarstår faktum att de flesta associerar straight med något annat än en man som blir penetrerad av en transkvinna.

Vad är det som gör att du attraheras till just dem, och vad skulle hända om en transkvinna du är ihop med bestämmer som för att operera bort kuken?

Jo jag har god erfarenhet av båda och det är ingen tvekan för mig att transkvinnor är mer kvinnliga. Du har även hormonbehandlingen som tex gör att skinnet på en transkvinna får en helt annan kvinnlig doft och mjukhet som jag inte känner hos någon cis-kvinna. 

Vem som penetrerar vem har ju inget med uppfattad kvinnlighet att göra. Jag har för min del aldrig blivit penetrerad av någon av mina transtjejer. De har alla varit väldigt undergivna. Däremot har jag blivit det sv cis-kvinnor. 

Jag är inte trådstartaren men för min del har jag kommit fram till att jag inte faller för män men ändå är pansexuell på något sätt. Jag attraheras av transtjejer som har kuk men sen älskar jag människan när vi väl lärt känna varandra. Då spelar det ingen roll...

I all välmening TS! Jag tror att du har fått med dig  mycket bagage från din uppväxt som kan vara bra att ta itu med istället för att bara titta på symtomet så att säga (att din sexualitet har blivit att du främst vill bli penetrerad av en man som tagit hormoner, skaffat bröst osv). 

Är själv uppvuxen i en konservativt kristen omgivning och det har präglat mig starkt sexuellt. Samma med de jämnåriga jag hade omkring mig. De flesta följde den starka normen och gifte sig direkt efter gymnasiet. Men jag vet flera som gjort sen revolt så att säga och som nu i medelåldern har skilt sig och börjat leva på annat sätt. 

Så gör upp med dig själv här nu föreslår jag. Det hindrar inte att du fortsätter dejta och ha sex under tiden. Men en fast relation blir sällan bra när man är i det känslomässiga läge du är. Resten av ditt liv kommer bli lugnare om du tar tag i detta nu tror jag.