Hur finner man sig mentalt i att man aldrig kommer ha sex igen?

Det beror på vad jag värderar, ur ren attraktion, ja då spelar utseendet en viss roll även om jag tycker personligheten också är viktig. Som vän eller arbetskollega? Nä då spelar det ingen roll.

Sociala rummet är kanske otydligt av mig. Jag menar mer vad folk pratar om, vad som tas upp i filmer och tv-serier, vad som skrivs om i tidningar. Jag skulle vilja påstå att sex tar stor plats där. Det är ju som man brukar säga "Sex säljer".

Uppfattar du dina medmänniskor som värdelösa om de inte är attraktiva? Om inte, varför tycker du det om dig då? Eller du kanske gör det? För det skulle förklara varför du anser dig vara så värdelös om ingen finner dig attraktiv. Då behöver du ju aktivt förändra det förhållningssättet till andra människor. Se människan och värdera den, inte från ett sexuellt perspektiv. Då börjar du ju också värdera dig själv högre.

Tror att du missförstår vad sociala rummet handlar om. Det är inte sex. Det handlar om relationer och att faktiskt uppskatta andra från ett icke sexuellt perspektiv. (Se ovan) Tänker du på reklam där det ffa på 90-00- talet etablerades ett tänk där kvinnokroppen var objektifierad och sexualiserad, tillgänglig för män? Skapandet av psykisk ohälsa hos kvinnor. Kvinnor undviker män som ser de som objekt då det riskerar deras hälsa.

Du behöver isf komma bort från det tänket och betrakta kvinnor som människor, inte objekt. Det kommer att skapa bättre hälsa hos dig.

Nej, jag uppfattar dock de flesta som mer attraktiva än mig. För min del är det inte bara ytan jag är missnöjd med, även det inre. Jag har inget som lockar.

Nej, det finns såklart ställen som handlar om relationer, exempelvis vissa delforum här. Men sex är väldigt vanligt förekommande i massmedia, kultur, forum med mera, bara här finns exempelvis massvis med trådar om sex, även om de kanske är lättare att undvika. 

Sen uppskattar jag inte att du försöker få det att jag objektifierar någon, för det gör jag inte. Tycker det är ett konstigt antagande.

Om du uppskattar människan mer än bara ytan så borde du inte vara så dömande om dig själv. Ditt sätt att uttrycka dig med att "sex säljer" och hur du står ut med att ingen finner dig attraktiv, att sex anser du finnas överallt handlar om en väldigt ytlig bild av det motsatta könet och troligen en objektifiering. Du tål nog att utsätta dig för tanken att du kan ha en väldigt ytlig bild av kvinnor. Se det som en övning. Även om det innefattar en del skamkänslor. Lär dig hantera dessa isf.

Allt handlar inte om sex. Relationer handlar inte om sex. Ditt väsen borde du kunna få en annan bild av och lära dig att uppskatta. Var inte så hård mot dig själv utan våga möta även känslor som inte är så smickrande. Behandla dessa känslor som en vuxen över ett barn. Sakligt och Förlåtande. Du kan få ett liv där du känner dig nöjd med tillvaron. Det gäller bara att lära sig acceptera den och uppskatta det du har.

Jag dömer ju inte bara min yta, om något så är mitt största problem min personlighet.

Och ja sex finns överallt, det betyder inte att jag ser kvinnor som sexobjekt, det är mer en kommentar på hur vår kultur är. Jag säger inte att jag tycker det är underbart och självklart att sex ska ha prio, men det är det budskapet man får på väldigt många håll.

Jag kommer dock lägga ner vår diskussion nu för det känns mest som du gör försök att sätta dit mig och gör antagande jag inte anser stämmer.

Tack ändå.

Jag har för övrigt skrivit upp mig på nybörjarkurser i dans (Rumba) idag. Inte för att träffa någon, utan för att hitta något kul att göra och hitta något att bli bra på. Det var några av era tips att hitta en aktivitet som fick mig att ta det steget, så tack!

Jag vet inte, men någonstans finns det väl en kvinna som du passar ihop med!

Ju äldre man blir, ju färre "vanliga" män är lediga, till slut blir det svårt att hitta dem. (Män som inte är elaka, aggressiva, alkoholiserade, spelmissbrukare o.s.v. ) Så om du inte har några stora svårigheter av något slag, borde du få ökande möjligheter med tiden. 

Bäst är väl om du hittar ställen där du kan vara social i allmänhet, inte ragga specifikt. 
Kurser, gruppresor med båt/buss, föreningar där också kvinnor är med osv. 

Är du deprimerad behöver du gå till läkare/psykolog. Gå gärna på massage också, det lugnar kroppen och får en att må bra. Se också till att få dagsljus under dagen. 

Jag tänker inte så mycket på att hitta någon längre. Ibland får jag känslor av lust och upphetsning som jag gärna sluppit. Tycker det låter vettigt med de som menar att man inte ska försöka, utan istället ägna sig åt sig själv och sina intressen. Jag ska försöka bli bättre på det.

Låter klokt. Sedan hoppas jag att du hittar någon till slut ändå!

Har du något intresse för att lära känna nya människor, bygga relationer och göra saker med andra?

Eller är det bara sex som skulle vara intressant med en annan människa?

Om du tänker mycket negativa tankar om dig själv så skulle jag, om jag var i ditt ställe, gå i terapi. Se bara till att få en legitimerad terapeut, vem som helst får kalla sig terapeut.

Just nu försöker jag nog skippa andra människor helt och hitta något som är kul. Bara svårt när man får negativa tankar ibland.

Tack, jag har gått hos en legitimerad, men tyckte inte det hjälpte. Kanske ska ge ett nytt försök.