Vågar man sy egna käder som plus-plus-plus-size?

Konstig fråga? Jag måste nästan börja tråden med att säga: Ja, jag har problem, jag har c-ptsd, barndomstrauma av en förälder som mobbade mig, kallade mig feg, oduglig, fet, ful osv, som aldrig blev uppvägt av att någon annan sa emot eller berättade för mig att jag var bra på något sätt. Alla i omgivningen höll med eller mobbade mig på andra sätt. Min förälder var dessutom fysiskt sjuk och behövde hjälp, som jag förväntades stå för från ung ålder. Så jag har alltid förnekat mig det jag velat och önskat och tagit till mig grovt att jag inte är värd.

Men för att komma till ämnet.

På senare år har jag mer och mer intresserat mig för kläder, framför allt för att jag inte trivs i den moderna klädindustrins grepp. Jag är mer än plus-size, samtidigt som jag är kort, plus har sensoriska besvär, och det är allmänt svårt att hitta kläder som passar. Det är alltid något som gör att kläder inte passar. Materialet är fel, formen och snittet är fel, längen är fel, alltig känns fel. Även just nu, när jag sitter här och skriver, är mina kläder, de hela två plagg jag har på mig, bara fel. Sen är ju hela klädindustrin bara fel från början till slut dessutom.

Sen har jag också snöat in en del på att titta på historisk sömnad, och annat också, på youtube och drömmer lite om att testa att sy och bära käder från förr.

Men vågar jag? Jag är så stor. Ibland trillar jg på någon plus-size på youtube som har,. Och så visar de upp sina mått och de är fortfarande inte till närmelsevis lika feta som jag. 

Sen har jag även trauma direkt från syslöjden i skolan, med en lärare som alltid genast sa "det klara du inte, det får du inte, det är ingen idé" vad jag än ville göra, innan jag ens gjort det. Jag slutade gå efter bara tre gånger.

Jag blev kanske lite svamlig. Sorry. 

Ge mig gärna lite tips på, tja, vad som helst egetligen, i ämnet. Någon kanske vet hur man gör och kan ge tips? Till exempel hur man anpassar ett mönster till större storlekar?