Minska sexlust

Ja oftast är jag det. Har inga biverkningar. I början hade jag svårt att bli våt och hade dessutom mindre känsel där nere, men den biverkningen har försvunnit med tiden. Vissa män kan ju ha svårt att bli hård och njuta helt av sexet. Men man kan ju alltid prova med en låg dos i några månader och se om det ger med sig.

Så antidepp har egentligen varit lösningen för dig? 
Och detta är något som man kan köpa receptfritt?

Frågar då jag är relativt okunnig inom området...

Låter som både er ålder och relation är äldre min vår. Men en gång i veckan i dagsläget hade varit mycket för min del. 1 gång i månaden hade varit 'att fylla kvoten' så att säga.... 

Vill inte ta upp ålder eller så, men på nåt sätt spelar det roll, precis som många andra aspekter...

Om det har blivit så pass sällan som du säger, så kanske det skulle kunna vara ett alternativ att kontakta parrådgivning. (Många kommuner har gratis familjerådgivning)
Det jag hör dig säga är att det är hennes mående som gör att det är som det är. så där kanske det är bra att ta hjälp då. 
Kanske hon även själv måste få hjälp i någon form, men tänker att en start kan vara att ni tillsammans går och pratar med någon. Förklara för henne att du älskar henne och det ni har, och att du inte vill förlora det, men att du saknar er intimitet. 
(Nu vet jag inte hur ni har med närhet, och gos och kramar och sånt. Är det en distans även där eller fungerar det där?)

Tycker det är fint av dig att bara vilja ?fixa till? dig själv för att du inte vill lägga över detta på din partner, men just här tycker jag det är okej att försöka jobba på det, för tycker inte det är något orimligt ?krav?. 
Att vilja ha sex med sin partner inte alls konstigt tycker jag. Det är ju just sexet och intimiteten som är skillnaden mellan kärlekspartner gentemot en djup vänskap. Och tror faktiskt också det kan vara viktigt just med sexet, för det är en stor del i att man håller sig nära och connectade med varandra. (om det inte handlar om asexuallitet eller liknand), men ha de tuffa samtalen, om än så bara för att du inte ska behöva ge avkall på för mycket eller behöva trubba av dig själv.
Vet din partner ens om att du tänker i dessa banorn?
Vad tror du din partner tyckt om att du känner så?

 

Vi är 38-39 år gammal. 

Tack för ditt genomtänkta svar!

Jag tror absolut att hon hade behövt prata med någon. Vi har pratat om detta många många många gånger. Och hon säger alltid "jag vet att det är fel på mig etc...' 

Jag försöker på nåt sätt säga att det är det inte, utan det är okej att känna så.. 

Men nu har hon t.ex pluggat hemifrån  i ett år och innan det varit föräldraledig i ett år. Stress kan absolut vara en faktor - men här finns det inte på samma sätt som vi haft det tidigare år. 

Vi har som sagt haft en större dialog/diskussion om det i alla år i princip... Vi har haft upp/nergångar precis som många andra... 

Men ja - jag vill inte avsluta relationen då hon är en fantastisk mamma till våra barna och en fantastisk kvinna i övrigt. 
Känns bara som att man får 'offra' sexet helt enkelt. 
Men som.du säger så urskiljer det sig inte mycket då från en kompis som är inneboende....klurigt...

Och jag är 31 och hon är 36..  Så skiljer sig inte jättemycket helt enkelt... 😄

Delvis kan man väl säga. Vi har haft många samtal om hans låga sexlust och försökt lösa det. Nu har vi väl kunnat mötas lite i mitten. Hans lust har gått upp lite medan min har gått ner lite, så då blir det 1/veckan. Men antidepp går inte att köpa receptfritt nej, du måste övertyga en läkare att skriva ut isåfall.

Du tror inte att hon hade varit öppen för att ha ett mer öppet förhållande? Så du kan få leva ut sexet på annat håll? Tycker inte riktigt det är okej att behöva ge upp sitt sexbehov bara pga att partnern inte vill ha sex så ofta (och jag tycker att 1 gång varannan månad är extremt sällan). Det finns en risk att detta är något du blir bitter över med tiden och något som ändå förstör ert förhållande. Hade jag personligen inte velat ha sex lika ofta som min partner med så stor skillnad så hade jag inte velat göra så mot honom men samtidigt inte velat ha pressen på att behöva ha sex för hans skull när jag inte vill. Hade då tyckt att öppet förhållande där han kan leva ut sitt sexbehov på annat håll hade varit okej. Sex är ett behov som påverkar en extremt mycket när det inte blir tillfredsställt, så jag förstår att detta är något som tär på dig.

Antidepp för med sig biverkningar, är du inte deprimerad så kommer det även påverka ditt mående väldigt mycket och göra din vardag gråare. Det fungerar som så att det minskar ?dalarna? i måendet men minskar även ?topparna?, dvs kommer påverka ditt mående ganska mycket och är inte en lösning på sexbrist. 

Försök antingen gå i terapi/till sexolog med din partner eller föreslå öppet förhållande är mina råd. Annars är Det troligt att det går utför för er. 

Tyvärr finns det ju människor som är asexuella, har väldigt låg sexualdrift av naturen. De kan ha lite mer precis under en förälskelse, men jämförelsevis låg då också. Är det så, så är det inget hon kan göra något åt. 

I så fall, är väl enda lösningen om hon vill hjälpa dig med ett "handjobb" ibland.

Antidepressiva har fler biverkningar, bl.a. kan en del känna sig känslomässigt avtrubbade och de kan gå upp i vikt. Den känslomässiga avtrubbningen kan vara bra för en som är deprimerad och extremt känslomässigt känslig just då. Så det är väl inget att direkt rekommendera om man inte har en depression.
De skrivs enbart ut av läkare. 

Förstår att det är en svår situation för dig. 

Jag vet inte om den indiska hälsoläran Ayur Veda har något medel som kan hjälpa. Men även den hälsoläran, precis som vår sjukvård, är inriktad på att balansera kroppen och motverka sjukdom. Så det kan vara negativt att ta den typen av medicin i onödan också.

Kanske är ni inkompatibla helt enkelt. Ni kanske skulle gå i parterapi och reda ut situationen.

Önskar att jag var asexuell. Synd man inte kan byta.