Varför är det så viktigt att vara framgångsrik för människor?

Jag har utbildat mig inom ett område jag tycker är roligt och  för att kunna välja mellen olika jobb.  Trvivs jag inte kan jag byta. Jag har testat lite olika, försökt göra ett bra jobb, haft roligt. Har gett mig och min familj ekonomisk frihet och trygghet. Behöver inte oro mig över att bilen går sönder. Vill barnen göra något  finns möjligheten. Många skulle nog säga att jag lyckats jobbmässigt.

Sen har jag skiljt mig en gång, är inte duktig på någon idrott, många tidiga dödsfall i familjen så vad är att vara lyckad. 

Nej det viktigaste är att man trivs med sitt liv. Det där med pengar och framförallt status är nåt skit som kommit hit främst via amerikanska kulturinfluenser. Dessa sprids framförallt via internet hit. Med tanke på internet så ställer detta också till det, för folk gillar att framhäva sig själva online och överdriver gärna. Helt plötsligt har alla 85 000 i lön, tre bilar och en 35 cm penis. 

Just det sättet att uttrycka sig "man FÅR vackra kvinnor"

Vaddå FÅR? Om detta är något viktigt för dig att FÅ så får du ju också jobba för det. Varför vill man vara med den typen av person som  bara bryr sig om framgång i form av status? Det finns en massa normala vettiga människor som söker kärlek som inte söker efter den typen som du verkar kalla framgång. Men samtidigt så söker de flesta efter en partner med samma värderingar och livsmål som dom. Finns det inget driv eller ambitioner alls så blir det svårare att hitta någon som matchar. De flesta vill röra sig framåt och har någon slags realistisk dröm om hur de vill att livet ska se ut och jobbar mot att komma dig.

Alla kan bli framgångsrika på sitt eget sätt. Hitta vad du vill och försök  uppnå det , sök din egen framgång!

Många är ytliga och ängsliga och ser framgång som att man skall ha gått i rätt skola, bo på rätt plats och ha en viss sorts bil. Det finns inget generellt som säger att detta är att vara framgånsrik 

Man kan vara lycklig och framgångsrik i en liten hyreslägenhet om man tex älskar att läsa böcker och vill lägga mycket tid på det.

Det viktiga är tror jag att man vill något och skapar en framtid som man vill ha. Som du vill ha. Som passar dig. 

Sen kommer det alltid att finnas ytliga och ängsliga människor som dömer dig om du inte lever helt enligt deras mall för framgång, det är bara att ignorera. De som tror att lycka är att vara rikast kommer aldrig att vara lyckliga, det finns alltid någon med mer pengar. 

Gör det inte mer komplicerat än det är. Kolla på framgångsrika och kända personer som blir ihop med vackra kvinnor eller ibland upp till 40 år yngre än dom själva.

Det får man inte som busschaufför. 

Ja, om man inte vill ha en riktig relation med riktig samhörighet och kärlek , kan man ju tänka så. Man får ju dock vara medveten att det bara är framgången och pengarna som dessa kvinnor vill ha. 

Jag var på en fest nyligen och pratade med en trevlig busschaufför , som var gift med en busschaufför, på samma företag. Båda två älskade sina jobb och tydligt också varandra. De bodde fint på en lantlig villa med flera tusen kvadratmeter tomt och verkade mycket lyckliga. 

Grnomsnittslönen för en busschaufför är 32 500 i grundlön och ovanpå det har de oftast mycket OB-tillägg. Så det klarar man sig nog bra på. 

Om du vill ha en partner du märker äcklas av dig så kör hårt.

Inskränkt sätt att se på saken.

Om man utbildat sig, tar sitt jobb på allvar, får en vettig trygg inkomst, blir en uppskattad kollega har man ofta egenskaper som många vill ha hos en långsiktig partner

Ansvarstagande, viss social kompetens, tänker långsiktigt, teamplayer.

Inte konsigt att de med bra stabilt jobb ofta lever i en parrelationen 

Ja, det är inte så socialt komplicerat så länge man vågar att ta initiativ.

Just det med teamplayer är viktigt. Ingen från mitt gamla fotbollslag hade problem att träffa tjejer.

Jo en kille. Han var egentligen lika bra som oss andra men han vågade inte prata så fort en kvinna kom i närheten. 

Fast är det givet att alla vill leva i en parrelation? Jag har gjort det sen jag var 14, seriemonogam, men nu känner jag mig rätt mätt helt ärligt. Menar bara att ett förhållande inte är det enda sättet att leva för lycka.

Nej, självklart är preferenser olika. Men det var mer ett svar på varför "framgångsrika " hittar partners.

Med framgång så får man rikedom och välfärd. Pengar är förstås inte allt men det betyder väldigt mycket. Man kan köpa sig en grundtrygghet. Rikedom och välfärd behöver förstås inte betyda att man är superrik utan mer att man har skapat sig sitt liv som man vill leva. Tyvärr är många dömande utav vilken yta  eller yrke man har. 

Det är alltid något den andra vill ha i en relation. Ett ömsesidigt utbyte måste ske eftersom det inte är välgörenhet vi pratar om.