Så fint att ni vill hjälpa!
Ring och hör med de som står familjen nära vad de tror skulle vara bra. Släktingar kanske kan ta barnen till lekland som ni betalar tex.
Som andra skrivit är min erfarenhet att man inte orkar ha kontakt med fler än de allra, allra närmaste i början. Jag har inte förlorat en partner, men gått igenom annat trauma i familjen. Presentkort på hämtmat var ett jättebra idé! Det hade verkligen varit en hjälp. Vi åt nästan ingenting i början pga chocken. Laga mat var otänkbart. Att kunna beställa hem färdiglagat hade varit super (vi hade inte ekonomi till det).
Jag har många gånger tänkt på det att läkare tex borde fråga om man vill ha mat levererad av hemtjänsten åtminstone i någon vecka när något sånt händer. Det hade varit bra om det fanns ett system för att fånga upp folk i kris. Att äta är så viktigt för att orka. Vi fick frågor om självmordstankar och om vi kunde sova (vilket så klart var jättebra) men jag kan inte minnas att någon från vården frågade om vi åt. Hade inte vi haft släkt som gav oss mat hade vi hamnat i ett ännu värre läge.