Barnen bråkar varje gång vi åker iväg nånstans! Blir galen

1. Kör bil varannan gång, så får mannen också ta hand om de barn han har satt till världen medan du hör på skön musik i lurar.

2. Som ovan -sätt förälder mellan barnen så de inte kan peta på varandra och hålla utflykter korta. Titta på något + en fika, ett par timmar bara. 

3. Vänta tills 3-åringen blir 4 för då är det mer rimligt, men: Säg att första gången någon skriker är utflykten slut, då kör vi hem. Och den som inte kan uppföra sig när vi är ute får gå direkt och lägga sig vid hemkomst, för om man tjurar och skriker är man nog för trött och behöver sova.

Jag har aldrig ens gått till matbutiken med barn utan att de vet att om man inte uppför sig då går vi direkt hem och det blir inget godis/välja glass/välja yoghurt osv. Är man konsekvent så lär sig de flesta barn fort vad som gäller, om de inte har NPF. Jag har behövt gå hem två gånger, mannen en, sen var det inga problem.

(Förutsatt då givetvis att man inte släpar med sig hungriga och dödströtta barn i affären, men är man två föräldrar borde det gå att undvika.)

Spika allt innan ni går utanför dörren så finns det inget att gräla om sen. 

Vad är det för en jäkla kommentar? Hur har du en enda aning om att de inte skulle följa det du säger? Det är ju sånt bullshit som Trump säger - Jag kan avsluta kriget på en dag jo eller hur.

Om du nu vet vad de kan göra som hjälper så kläck ur dig det till dem.

Saker att bråka om kommer barnen hitta ändå, men helt rätt att man minskar risken för dem på det sättet, vilket är det man kan göra. I den andra änden behöver man arbeta med förväntningar.

Obs till alla läsare och i synnerhet TS - nu är det en helt vansinnig förenkling jag kommit med här ovan. 

Dels så kan det vara så att barnen bråkar för att det inte vet vad som ska hända. Många vuxna planerar saker och ting och så ska barnen bara hänga med. Utan att få vet hur dagen ska se ut. Ska man åka bilen änge, vad händer sen. 

Att prata lite innan om vad man ska göra under dagen kan hjälpa barnen att hålla humöret uppe. 

Sen har du en förväntan på en händelse, som barnen liksom ska uppfylla. Du vill att de ska uppskatta utflykten som du ordnar, så egentligen blir utflykten för din skulle, och de ska bidra med sin uppskattning. När det då inte blir som du tänkt dig så blir du arg. 

Ibland flänger barn runt så mycket så de faktiskt inget hellre vill än att få bara vara hemma. Men föräldrarna tycker att det är tråkigt, eller inte ger mys och fina minnen tillräckligt.

Så mina tips är att involvera barnen mer i planeringen, och beskriv vad som ska hända, typ först åker vi bilen ett tag, sen ska vi äta mat hos mormor och gå en promenad till parken där mormor bor, sen ska vi fika hos mormor och sen åker vi bilen hem. Vi ska äta middagen hemma och sen efter middagen kan vi se en film. Då kan barnen se dagen lite mer framför sig, inte bara fösas runt på olika ställen hit och dit. Bestäm en fast plats för alla i bilen så blir det inte bråk om det. 

Samma med en längre resa, vi ska åka bilen jättelänge, så vi ska stanna på några ställen och äta mat och gå på toa. När vi kommer fram ska vi bo i en stuga vid en strand, vi ska sova där flera nätter. 

Och i bilen tycker jag att ljudbok har varit bra för att få barnen att orka sitta fastspända och inte retas. Gärna en rolig eller spännande bok, som man antingen skrattar eller uppmärksamt lyssnar för att det är spännande. 

Känner igen det där, vi hittade aldrig någon lösning annat än att det gick över när dom blev lite större. 

De sitter nära varandra och har en perfekt publik för sina konflikter, som handlar om att tävla om föräldrarnas uppmärksamhet. 

När mina barn gick igång brukade jag stanna bilen vid vägkanten, stänga av motorn, vända mig och titta på dem. Inte argt. Bara förklara att det blir jättejobbigt att sitta i bilen om de bråkar. Föreslå att de tittar åt varsitt håll och inte säger något.

Min pappa brukade tvinga min bror och mig att kliva ur bilen och gå till fots hundra meter. Det har jag inte behövt, men det var nog inte så dumt. Det fick oss att nyktra till.

Skrik inte, tjata inte, medla inte. Prata om det gemensamma problemet med att det är bråkigt i bilen.

Ett tillägg: Ge inte upp. Sitt kvar och titta på dem. Om de fortsätter bråka fast bilen står still, vänta ut dem. Förr eller senare så kommer de att tröttna.

Och när de tar upp tjafset efter tio minuter igen, stanna bilen igen.

Skärmar då? Varsin skärm ska väl hjälpa?

En grej vi gjorde vad att berätta hur länge man ska sitta i bilen på ett sätt som barnen förstod när de var små. Just då kollade de mycket Bamse, de gamla tecknade avsnitten på 20 min.

Så säger man t.ex.
"Till mormor är det 2 Bamse"
"Till Liseberg är 6 Bamse, så då måste vi ta paus och äta i mitten."

Osv.

Att förbereda är viktigt. Jag har mycket sällan bråkat om att barn ska gå hem från föris heller, det är bara att leda dem vidare med "nu är det Bolibompa snart, om vi går hem nu så hinner vi titta på det, och sen har ju [favoritleksak] väntat på dig hela dagen, vill du inte hem och leka med den?

Vi försökte separera barnen en del i sommar. Då tjatade de om att de saknade varandra. ?Det är så mycket roligare med lillebror hemma?, sa min dotter i helgen när lillebror var bortrest. 

Fem minuter efter lillebrors hemkomst hade de hittat nåt att bråka om igen 😅

Det känns ändå lite trösterikt att det kan gå över tills de blir större. 

De tränar sig inför framtida äktenskap.

Håller med, kör varannan gång så får mannen också hantera det och du kan chilla.