Ni som inte gick på eran studentbal, ångrar ni er?

Och studenten tog jag fast jag inte tog studenten just då, men det ångrar jag däremot inte för kul att ha ändå fått vara med om det och åkt lite flak. När man inte kunde hjälpa varför man inte blev klar just då.

För jag visste att jag skulle gå komvux och vilja bli klar senare. En stark motivation till det

Det vet hur många som helst som fejktog studenten så jag var inte ensam om det heller. Ingen annan visste och det behövde de inte veta heller 

När började man med det här spektaklet med studentbal? Jag "tog studenten", gick ut gymnasiet i mitten på 80-talet, då fanns inga studentbaler. 

Jag gick inte på balen, var inte med på champange-frukosten och köpte ingen mössa. 

Var fruktansvärt trött på mina klasskamrater så la hellre pengarna på annat, det var ju snuskigt dyrt redan då. Mina betyg fick jag ju ändå. Ångrar mig inte. 

Hade dessutom en förälder som var psykiskt sjuk och alkoholiserad som bara hade förstört min upplevelse ändå, om jag nu hade velat gå. 

Är 30 nu och har haft gott om andra trevliga tillfällen att klä upp mig, omgiven av människor jag själv valt att umgås med. 

Vad ledsamt, beklagar verkligen. Då kanske kontakten gör mer skada än nytta och bättre att avstå helt?

Kanske bättre kontakt med barnens andra förälders föräldrar?

Jag ångrar mig att jag inte gick på min studentbal. Varför jag inte gick var för att min dåvarande pojkvän ville inte för han var svartsjuk. Nu har det gått 25 år. 

Ångrar mig verkligen inte!

Jag och de jag umgicks med då tyckte att high school komedi-inspirerad bal var riktigt fjantigt.
Dessutom, så gick tankegången mest att varför lägga pengar på det när det finns så mycket roliga resor och festivaler att lägga pengar på istället?

Skulle gissa att max hälften i min skola tyckte att bal var viktigt. Resten tyckte att andra saker var mycket mer givande.

Vad är det att ångra såhär 25 år senare?
Att du inte fick dansa i en obekväm klänning och få skavsår på fötterna till dålig musik?

Däremot låter det som en riktigt störd kille du hade. Hoppas att det inte blev långvarigt med honom.

Det är inte så att jag ligger gråtandes på nätterna precis. 
Och ja, det blev inte långvarigt med honom. 

Vad är för fel att ångra sig? Jag gick och tyckte det var roligt att klä upp sig och äta trerätters och dessutom umgås med massa folk. 

Hade jag inte gått eller om pandemin hade satt stopp vilket den gjorde de två studenterna innan min hade jag blivit besviken och ångrat mig

Studentbal?? Hade vi inte, när började detta?

Däremot säkert ett 10 tal studentskivor som var långbord, bordsplacering, 3 rätters m.m. Sedan disco och party hela natten typ. Jättekul.

På själva studenten champagne frukost, utspring, mottagning och fest där de flesta söp bort studentmössan.

Bal låter mer stelt och trist i den åldern.

Det känns bara som ett destruktivt sätt att tänka att ångra det som inte blev av för längesen. 
Vi alla ångrar vissa saker förstås, vi kan inte göra något åt det ändå. Det beror ju på hur mycket tankar man lägger på ångern och hur stort man gör det. Självklart är det inte bra att lägga för mycket tankar och ånger på det som inte blev utan istället jobba på acceptans. Då mår man bättre.
Roligt att du gillade tillställningen! Hade du däremot inte gått så hade ångern mest bestått av tankar på hur du trodde att det hade kunnat bli i din fantasi. Nu vet du hur det var och har ett kärt minne du inte vill vara utan. Hade du inte haft det minnet hade du lagt energi på att ångra och sakna något som du inte alls vet hur det hade blivit eller vad du hade tyckt om det.
Vad bra! Både att det inte är något du tänker på ofta och att killen inte blev långvarig i ditt liv: )

Minst på 70-talet, när min farbror tog studenten. Men studentfiranden av oika slag har ju alltid funnits. Sedan var det säkert olika vanligt i olika delar av landet och har kallats olika saker genom åren.

Gick men det blev bara en trist upplevelse. Inget att häng upp sig på. Mycket roligare med mindre fester.

Jag ångrar att jag gick på min studentbal. Det är länge sedan nu. Jag gick på en skola med internationell inriktning som var rätt amerikaniserad så vi hade stundentbal i stadshuset. 

Jag hade vänner utanför skolan men inte i så jag stod ensam hela kvällen. Jag gick nog hem tidigare också. Det blev mest ett tråkigt minne trots att balen i sig var fin.