Säger som en del ovan.
Fortsätt prata. Gissa dig inte till vad som eventuellt händer hos din fru, i hennes huvud.
Håll isär känslor och "fakta".
Hon säger att hon inte är lycklig. Samtidigt så säger hon att hon älskar dig, vill vara tillsammans med dig, det ni har, det ni byggt upp.
Håll isär dessa saker. Man kan vara kär och vilja leva med en person, men ändå känna sig olycklig, emellanåt. Det kan handla om andra saker helt enkelt, och det är väl vad hon/ni behöver komma fram till.
Visst, absolut, det kan vara hennes sätt att mildra sina känslor gentemot dig. Att hon säger att hon älskar dig, fast hon kanske inte gör det "lika mycket längre". Kanske vill hon avsluta relationen men vet inte hur, kanske tvekar hon.
Istället för att du ska gå runt och grubbla, och må dåligt. Börja prata, öppna upp dig själv, förklara hur du mår i detta.
Håll fokus. Ge fan i spriten (!). Fokusera på ert barn.
Livet är ingen dans på rosor. Man är inte lycklig 24/7, och folk som är det, säger att de är de... mmm... näää säger jag, då lever man på en annan planet.
Man kan leva ett tämligen stabilt liv, i en relation, allt rullar på, men det behöver inte innebära att man ständigt, varje dag, går runt och känner sig lycklig. Skit händer, på jobbet, i relationer, i vänskapsrelationer, i ens familj.
Tricket är att inte fastna i olyckliga tankar. Att inte hamna i för långa svackor. Inte känna att man har fler olyckliga dagar än lyckliga dagar. Då har man problem. Problem som man gör klokt i att ta tag i.
Det kallas för livet!