• Anonym (Vea)

    Han flyttade ifrån oss, ska vi "flytta ifrån honom"?

    Tredje gången gilt? Jag har försökt skriva en tråd i två dagar. 

    Så den här gången tänker jag fatta mig kort och helt enkelt bara fråga en sak, och vill ni ha mer detaljer så får ni fråga i tåden, så svarar jag.

    Så, extremt kortfattat, för det finns så mycket mer att skriva om situationen:
    Mitt nu ex lämnade mig ensam med tre barn, en fyraåring och tvillingar på 2 år. Vi bodde tillsammans i mitt hus strax utanför Stockholm, ärvt som enskild egendom, där jag vuxit upp, men han flyttade tillbaka hem till förädrarna i Skåne.

    Jag är helt ensam i Stockholm. Mina föräldrar är bortgågna, och båda var inflyttade, den ena som liten och den andra i princip i gymnasieåldern. Jag har ingen kontakt alls med den ena förälderns släktingar, men med den andras, där jag jag både dennes föräldrar, syskon och syskonbarn, dvs mina kusiner.

    Nu tänker jag att jag kanske helt enkelt ska flytta dit, något släktingarna också tagit upp. "Ska du verkligen sitta ensam i Stockholm?" Släktingarna bor i... Norrbotten! 

    Men då kommer frågan/funderingen: Mitt ex har redan flyttat 60 mil från oss/barnen. Ska jag då verkligen utöka avståndet med 90 mil? Även om jag inte alls är glad i honom för tillfället så tänker jag att barnen faktiskt har rättigheter också.

  • Svar på tråden Han flyttade ifrån oss, ska vi "flytta ifrån honom"?
  • trebarnsfar
    Anonym (R) skrev 2025-08-21 19:53:51 följande:
    Väger det inte emot pappan i domslutet att han inte försökt prata med TS?
    det kommer det göra så klart
  • Anonym (R)
    trebarnsfar skrev 2025-08-21 20:18:45 följande:
    det kommer det göra så klart
    Ja då kan det väl inte bli till TS nackdel om han inte agerat bättre?
  • Tow2Mater
    Anonym (R) skrev 2025-08-21 20:28:00 följande:
    Ja då kan det väl inte bli till TS nackdel om han inte agerat bättre?
    Allt vägs väl in i en helhetsbild?

    Men han kanske bara tillfälligt flyttat dit han kan samla sig ett liten tid, vi vet ju inte.
  • KimLinnefeldt
    Hellishen skrev 2025-08-21 18:50:38 följande:

    Hur fan kan det ligga på mammans ansvar att styra upp kontakt med en far som skiter fullständigt i sina barn? 
    Bör män då omyndigförklaras? Eftersom de inte kan hållas ansvariga för sitt eget beteende och konsekvenser därav? 


    Nyckeln till en anständig skilsmässa är att fokusera på barnen, barnen, barnen. Ditt inlägg verkar handla om att vara arg på mannen, straffa honom, hämnas. Såna känslor kan man ha, men låt det inte gå ut över barnen, som kan ha en helt annan relation till mannen/pappan. 

    I ett livsperspektiv är det viktigt att barnen kan behålla någon sorts kontakt med pappan. Han är en del av deras egen identitet.
  • Anonym (Pappskallar behöver man inte)
    KimLinnefeldt skrev 2025-08-21 14:28:22 följande:

    Om du älskar dina barn, hjälp dem att få träffa sin pappa. Även om han är en arrogant och självupptagen person som inte anstränger sig för sina barn.

    Försök att stå ut med att stanna i Stockholm eller till och med flytta närmare honom - för barnens skull. Kräv att han tar hand om sina barn minst varannan helg. Hur han löser det är hans problem.

    Påtala att risken annars finns att han förlorar kontakten med sina barn, och att de i vuxen ålder inte vill ha med honom att göra. Han gör sig ensam.


    Om man lämnar en kvinna i den sitsen så vill man bevisligen inte ha sina barn, TS säger inget om att han vill träffa dem ens.

    Min pappa var otrogen och drog när jag var fem år. Det var aldrig prioriterat för honom att träffa mig mer än ett par veckor på sommaren, och exakt så länge att det blev avdrag på underhållsbidraget. Det var kontakten jag hade med honom som fick mig att ta avstånd rätt tidigt, för han var helt enkelt en dålig pappa och man.
  • Anonym (R)
    Tow2Mater skrev 2025-08-21 21:11:40 följande:
    Allt vägs väl in i en helhetsbild?

    Men han kanske bara tillfälligt flyttat dit han kan samla sig ett liten tid, vi vet ju inte.
    Nej det vet vi inte men det var inte frågan. Min fråga från början i den där diskussionen handlade om vad som händer om både mannen och TS förblir passiva i att initiera pappans umgänge med barnen. 
  • KimLinnefeldt
    Anonym (Pappskallar behöver man inte) skrev 2025-08-22 07:22:09 följande:
    Om man lämnar en kvinna i den sitsen så vill man bevisligen inte ha sina barn, TS säger inget om att han vill träffa dem ens.

    Min pappa var otrogen och drog när jag var fem år. Det var aldrig prioriterat för honom att träffa mig mer än ett par veckor på sommaren, och exakt så länge att det blev avdrag på underhållsbidraget. Det var kontakten jag hade med honom som fick mig att ta avstånd rätt tidigt, för han var helt enkelt en dålig pappa och man.
    Min poäng är att tänka på barnen först och främst. Jag tror att de i ett långt perspektiv mår bättre om de har någon sorts kontakt med sin pappa.
  • Alessia
    KimLinnefeldt skrev 2025-08-22 11:44:07 följande:
    Min poäng är att tänka på barnen först och främst. Jag tror att de i ett långt perspektiv mår bättre om de har någon sorts kontakt med sin pappa.
    Ja du, det beror allt på vilka kvaliteter pappan har. Här ser det väl rätt dystert ut, eller...?
  • Anonym (Family)
    KimLinnefeldt skrev 2025-08-22 06:17:09 följande:
    Nyckeln till en anständig skilsmässa är att fokusera på barnen, barnen, barnen. Ditt inlägg verkar handla om att vara arg på mannen, straffa honom, hämnas. Såna känslor kan man ha, men låt det inte gå ut över barnen, som kan ha en helt annan relation till mannen/pappan. 

    I ett livsperspektiv är det viktigt att barnen kan behålla någon sorts kontakt med pappan. Han är en del av deras egen identitet.
    Jag delar inte din uppfattning. En del pappor är endast biologiska upphov och inget annat. De går nästan aldrig  att ändra på. Och naturligtvis har mamman rätt att känna sig arg och uppriven och härbärgera hämndkänslor, som givetvis inte behöver levas ut irl.
    Mamman med barn behöver nu ett sammanhang, en släkt som finns runt henne och barnen. Fadern gick upp i rök och visade därmed vad han är värd som pappa.
  • Tow2Mater
    Anonym (Family) skrev 2025-08-22 11:56:37 följande:
    Jag delar inte din uppfattning. En del pappor är endast biologiska upphov och inget annat. De går nästan aldrig  att ändra på. Och naturligtvis har mamman rätt att känna sig arg och uppriven och härbärgera hämndkänslor, som givetvis inte behöver levas ut irl.
    Mamman med barn behöver nu ett sammanhang, en släkt som finns runt henne och barnen. Fadern gick upp i rök och visade därmed vad han är värd som pappa.
    Det har gått vad, tre veckor? Vi kommer nog få se rök snart.
  • Anonym (.)

    Barn mår absolut bra av kontakt med sina pappor så länge de tillför något. 


    Hur många barn är inte ärrade för livet av föräldrar som sviker dem gång på gång. Har så många i min närhet vars barn farit illa av sina pappor. Barn som frågar var pappa är, varför kommer inte pappa, varför ringer inte pappa, vill pappa inte träffa oss, älskar inte pappa oss. Att sitta och vänta på en pappa som igen inte kommer, eller som inte ringer osv tar så jävla mycket på en. Får en att känna att det måste vara något fel på mig, för min pappa älskar inte mig?

    Och faktiskt så i de fall där pappan varit helt frånvarande har det gjort mindre skada på barnen än i de fall där det varit ?gubben i lådan?-pappor. 


    OBS, säger inte att det inte finns mammor av samma typ. Anledningen att jag säger pappor är för att vi här pratar om en pappa. 


    Men i detta fallet måste såklart mamman fatta bästa beslutet för både henne och barnen. Och det är inte särskilt osannilikt att det är mer trygghet och nätverk nära tillhanda istället för isolerade. 

  • Anonym (Mamma)

    Tycker barnen har rätt att växa upp med släkt ; det blir roligare uppväxt.

  • Anonym (R)
    Anonym (Mamma) skrev 2025-08-24 00:08:39 följande:

    Tycker barnen har rätt att växa upp med släkt ; det blir roligare uppväxt.


    Kan ju också vara så att det kommer tas i beaktande vid eventuell framtida vårdnadstvist, att barnen har byggt betydelsefulla band till släkten där i norrland och är mest förtjänta av att bo kvar.
Svar på tråden Han flyttade ifrån oss, ska vi "flytta ifrån honom"?