Vill gå, men varför är det så svårt?

Sitter och bara stirrar rakt ut i ingenting, är som bedövad. Vad känner jag egentligen? Varför är jag så förvirrad?
Ibland kan jag känna känslan av att jag måste lämna detta förhållande, bara gå... annars kommer jag gå under.
Men ÄNDÅ så stannar jag. Varför ska de va så förbannat svårt?!?!

Idag så bara sköljde det över mig, att OM det inte blir någon förändring i mitt liv SNARAST. Så kommer min utbildning som jag precis börjat på, att gå åt hel***e. 
Han kan vara så jäkla elak o dum när något går honom emot. Och ger gärna på mig som att det är mitt fel när något går honom emot. Men han skulle ju t.ex inte ringa myndigheter...för han HATAR att prata i telefon och framförallt myndigheter. Men begära allt sånt av mig går bra de. Som när det strulade med surf på mobilen, så fick jag mig en känga för de. Och när jag säger åt han att ringa dem så får man höra att "varför har inte du gjort de?"
Det blir bara värre o värre. Och jag är sååå trött. Vill bara få ha lugn o ro, . Nu när jag började studera, så känns det som att han är avundsjuk. Men han gör inget åt sitt eget liv. Jobbar lite här o lite där, men ekonomiskt så räcker det inte. Så jag betalar det mesta här hemma, men ändå får jag höra att jag gör av med hans pengar. Köper man massa skit utan att ha koll, så tar pengarna slut när dom är slut...över 35 och fortfarande inte förstår det 🙄

Nä men va rörigt detta blev, och ändå är det bara en bråkdel.

Orkar inte mer 😭