Lärare - borde jag ha gjort annat?

"de flesta barn är snälla"

ja det kanske blev motsägelsefullt eller konstigt men jag ville bara trycka på att jag faktiskt tycker det finns bra aspekter också. Som sagt vet jag att det är överdrivet det jag skrev men är lite frustrerad över hur situationen för lärare faktiskt är. 

Lärare är ett otroligt viktigt yrke, utan dem skulle vi förlora så mycket, och tyvärr märks ju det nu när bristen på lärare är stor.

Finns det någon av dina föreläsare du kan diskutera dessa tankar med? Jag gick i liknande tankar när jag tvekade på min utbildning till sjuksköterska, men efter att ha pratat med en lärare insåg jag att jag ändå ville fortsätta.

Lärarjobbet har precis som andra jobb sina utmaning, Om inte det positiva överväger det negativa för dig bör du kanske fundera på alternativ. Inget kommer drastiskt ändras i skolan de närmsta åren.

Nästan allt det du skriver skulle även eleverna kunna skriva om sin skolgång. Att lärarna har låg kvalitet, skolan är stökig och ostrukturerad, det är omöjligt att få en bra studiero.

Och problemen har ju inte uppstått ur tomma intet, eller skapats av att ungdomar idag är värre än tidigare. Utan skolan har ju under lång tid utarmats både genom att försämra läroplaner, avveckla kravställningen på vad skolan ska tillhandahålla, genom ett orimligt betygssystem och att man utan att tänka efter gått väldigt långt till digitalisering och tappat både läsning, skrivande och riktiga böcker.

På detta en ständig underfinansiering, och en friskola som kan stjäla resurser ur statskassan utan att behöva redovisa alls vad pengarna används till. 

Allt detta leder till att fler och fler elever har behov av anpassningar, som inte skulle behövas om läroplanen var anpassad utifrån barns utveckling och faktiska behov. Barn som inte får lära sig nåt i skolan, men sedan ska testas i det de inte lärt sig blir oroliga och stökiga, ser ingen mening med skolan eller lärandet. 

Och sen lärarna, ett skrå där intagningspoäng för utbildningen är skrämmande låg, där många jobbar utan att ens vara lärare, och där lärare byter arbetsplats oftare än andra byter underkläder. Det ger inte heller nån stabil skolmiljö för eleverna. 

Vi måste börja om från noll med den svenska skolan. Vi måste sluta skylla allt på eleverna och istället se vad som blivit fel i systemet. Och rätta till det. Vi har förlorat flera generationer på flumskolan, vi har inte råd att förlora ännu mer. 

Vilka ämnen ska du undervisa i och har du gjort VFU och vickat på gymnasiet?

Jag har fyra barn där yngsta nu är på högstadiet och herrejävlar vad jag aldrig skulle utsätta mig för att sätta min fot i en högstadieklass.

Men sen, på gymnasiet så har det ju varit en helt annan sak. De två äldsta har gått natur och att undervisa naturämnen där hade jag kunnat göra alla dagar i veckan.

Det är klart det finns lata elever även där, även där ökar sjukfrånvaron markant när de fyllt 18 och kan sjukanmäla sig själva. Men de flesta ser ju till att klara sig igenom skolan för de har ändå en plan att komma ut på andra sidan med både rimliga kunskaper och betyg.

@problem.
Jag håller med dig i vad du skriver. Skolan har kantrat totalt och ingen verkar ta tag i problemen. Har de som sätter läroplaner ens lärarerfarenhet?
Min särbo jobbar som skolutvecklare inom specifikt ämne och har i närtid bytt från större kommun med ett antal "utsatta" skolor till en mindre kommun med betydligt lugnare klimat.
Jag märker skillnad på henne. Uppgiften och läroplanen är ju densamma men arbetsledningen och eleverna är helt annorlunda
Dock är det svårt att diskutera skola med henne, jag har helt klart en annan syn på ordning och uppförande inom skolan.
Skolan är ju barnens "arbetsplats" och ska erbjuda studiero, hjälp att lära och vara en trygg plats - lite samma som en vuxen önskar av sin arbetsplats.

Herregud så spot on!
Precis så här ligger det (tyvärr) till. 
Dagens skola går inte ens att jämföra med när jag själv gick i skolan på 80-talet.
Jag har en son som precis har börjat högstadiet, så jag har erfarenhet av båda "världarna".
(Även om jag önskar att jag inte hade det. Jag önskar ärligt talat att jag kunde leva i samma villfarelse som många andra, som tror att det enda problemet i skolan är elevernas "bristande disciplin".)

Ingen större skillnad på gymnasieelever och högstadieelever. Gymnasiet mobbas det något otroligt på. Jag själv blev aldrig mobbad, förrän gymnasiet, av killarna. Vidrigt.

Du menar att det är lärarna som tjoar och skriker så att det inte finns någon studiero?

Jag läste till gymnasielärare en gång i tiden. Hoppade av efter första praktiken då jag fick lite samma intryck som du har. Ångrar att jag inte provade på att vara vikarie innan jag börja plugga, så hade man sluppit slösa den tiden. Men, det blev bra till slut ändå, jag är inte lärare idag tack och lov.

Jag förstår dig!
Jag jobbar just nu som socialpedagog på högstadiet och attityden är horribel. Vi jobbar så hårt med uppförande, det talade språket, fokus och vänlighet och det är åt-helvete-svårt. Men vi får inte gett upp. Ni lärare behövs, för utbildning. Och vi socialpedagoger behövs för det sociala, beteendet och i många fall kontakten med vårdnadshavare. 

Vi måste fortsätta kämpa! Ni lärare gör ett fantastiskt jobb och jag är SÅ imponerad. 

Fortsätt! Du behövs!

Det du skriver associerar jag främst med grundskolan. Gymnasiet är frivilligt och därmed finns helt andra möjligheter att tex individanpassa, men också stänga ute farliga elever. I grundskolan går ju ofta inte det pga skolplikten. 

Gymnasiet ser ju också rätt olika ut beroende på vad du undervisar och på vilket program. Att vara praktisk lärare på fordonsprogrammet lär vara en helt annan upplevelse än att undervisa estetelever i Naturkunskap. 

Detta! 

Och elever med autism och adhd/add som i gamla sortens skola kunde klara sig (eller släpptes in på särskola, som det hette då), men som idag i många fall slås ut. Jag sitter själv med en högbegåvad tonåring som nu har f i vissa ämnen eftersom hen inte klarar att gå till skolan. Hen vill, hen har den begåvning som behövs och mer därtill. Men skolmiljön gör hen psykiskt sjuk. 

Andra med samma grundproblematik reagerar på stressen genom att agera ut den mot lärare och andra elever. Men det är symptom på samma problem - en skola som inte fungerar för npf-barnen och bristen på alternativ. 

Däremot vill jag dra en lans för lärarna som åtminstone i vårt fall ofta gör ett riktigt bra jobb. Stort hjärta till dem! <3 Problemet är att de är för få. 

Tips: Läs inlägget jag svarade på. Då kanske du förstår vad jag menar.
Om inte (och du har en ärlig avsikt att faktiskt lära dig) så tipsar jag dig om att själv googla och försöka hitta länkar om det som tas upp.
Till exempel har Vi lärare skrivit en hel del om (den orimliga) kunskapssynen.
Det finns också ett antal artiklar att läsa om hur lärarutbildningen tappat så mycket i attraktionskraft att studenter med rent horribelt låga antagningspoäng har blivit antagna.
Även den allt annat än genomtänkta och lyckade digitaliseringen finns det en del att läsa om.
Liksom den (världsunika) friskolereformen o vad den har lett till.
Men det är förstås bara om du har ett ärligt intresse av att faktiskt förstå de olika komponenter som tillsammans har legat bakom den svenska skolans dikeskörning.

Egentligen är det inte lärarbrist, det är bara så att vi är 30000 med lärarleg som valt att byta karriär för att Svenska skolan har havererat! Inte pga lärarna utan politikerna. När styrningen av skolan gick från att vara statlig till kommunal regi så kunde inte kommunpolitikerna inte hålla fingrarna borta utan tog beslut efter beslut som var helt galna..

Rent krasst handlar det om VILKEN SKOLA du jobbar på.

Ortenskola full med kaosapor som inte vill vara där så får du stå ut med gängmentalitet och hot. 

Mindre skola i mindre område innebär elever som är där för att de vill lära sig och ha en utbildning.

Bara att ha i åtanke när du söker jobb.