Anonym (Förtvivlat)

Wed 27 Aug 20:15

50 svar

Vuxna bonusbarn som kommer på spontanbesök titt som tätt

Vi har hängt ihop i 19 år varav 18 år som sambos. Med barn ihop i högstadieåldern och sambon med två vuxna barn i 30 årsåldern. Båda har våra har funktionsnedsättning och jag genomgick cancerbehandling inkl operation för ett par år sen. Jag blir ofta lätt hjärntrött efter det och kroppen ?strejkar? även på andra sätt. Både jag och tonåringarna behöver återhämta oss om vardagarna. Sambon pendlar och är borta 10 timmar/dag.Jag jobbar på hemorten men det medför att 9 av 10 gånger är jag som får stötta våra två ii stort och smått. Så därför blir det en energitjuv när bonusarna dyker upp oannonserat titt som tätt! Sambon tycker bara det är kul men vi andra tre bara suckar och orkar inte umgås. Hur ska vi styra upp detta? Bonusarna tycks inte förstå att vi behöver vår återhämtning. Och hur svårt kan det vara och höra av sig innan besöket?

Anonym (H)

Thu 28 Aug 15:51

#31

Kan ni inte gå ner i arbetstid?

Anonym (vuxna)

Thu 28 Aug 16:00

#32

Anonym (123) skrev 2025-08-28 15:50:05 följande:

Så du tycker det är jättetrevligt om du känner dig helt slut en dag och känner att du bara vill lägga dig i sängen och vila efter en tung dag eller vecka på jobbet och så plingar det på dörren och det står 4 vuxna och deras barn där som förväntar sig att du ska börja passa upp på dom.

Jag tror helt ärligt att det är extremt få personer som tycker det är trevligt. Jag meddelar alltid min mamma när jag tänker åka och hälsa på henne för att det kollar att det pasar med hennes andra planer. Och när jag kommer dit så lagar jag middag mm så hon kan sitta och vila. Inte känner jag mig ovälkommen för det, jag känner mig högst välkommen och efterlängtad.

Om nu TS tycker att mannens vuxna barn inte ska komma så får hon ju säga det. Och mannen får låta henne bestämma hur det ska vara, för hennes behov går först. För han verkar ju inte ha problem med spontana besök, eller att träffa sina barn och barnbarn.

Men eftersom frun och tonåringarnas behov ska tillgodoses så är det väl enklast att han umgås med sina vuxna barn och barnbarnen på annan plats där de inte stör hans fru och tonårsbarn. TS kan njuta av att ingen kommer på besök.

Om det var TS barn skulle det säker låta annorlunda, men eftersom det är mannens barn så får de avstå kontakt om TS inte har lust eller ork.

Anonym (xxx)

Thu 28 Aug 16:05

#33

Anonym (vuxna) skrev 2025-08-28 15:24:21 följande:

Jag tycker att det är en tråkig utveckling i samhället att umgänge med familj ses som krävande och jobbigt. Och att ens partner ska stå i vägen för relationen med barn och barnbarn.

Men om man inte vill ha besök så får man såklart säga ifrån, och då kan det bli så att man inte får besök alls längre.

Man kan undra om TS kommer att känna likadant när det är hennes egna barn som vill hälsa på. Något säger mig att det inte kommer att kännas lika krävande.

Så du förstår inte att sjukdom kan dra ner orken? Måste vara jobbigt att ha så lite empati att du inte tycker att man ska ta hänsyn till andras mående. Det minsta man kan begära är väl att ringa innan man tänker komma.

Eller fultolkar du TS med flit?

Anonym (Vim)

Thu 28 Aug 19:00

#34

Anonym (vuxna) skrev 2025-08-28 16:00:24 följande:

Om nu TS tycker att mannens vuxna barn inte ska komma så får hon ju säga det. Och mannen får låta henne bestämma hur det ska vara, för hennes behov går först. För han verkar ju inte ha problem med spontana besök, eller att träffa sina barn och barnbarn.

Men eftersom frun och tonåringarnas behov ska tillgodoses så är det väl enklast att han umgås med sina vuxna barn och barnbarnen på annan plats där de inte stör hans fru och tonårsbarn. TS kan njuta av att ingen kommer på besök.

Om det var TS barn skulle det säker låta annorlunda, men eftersom det är mannens barn så får de avstå kontakt om TS inte har lust eller ork.

TS säger ju att hon vill ha besök men bara när hon orkar vara social! Så om hon ska vara med i umgänget behöver man ha bestämt en tid.

Jag tror inte ni förstår hur det är att vara hjärntrött efter en cancersjukdom. Eller hur det är att ha två barn egna med diagnoser. Par med barn med diagnoser skiljer sig mycket oftare än andra par t.ex.

Om de vuxna barnen kommer oanmälda måste TS få dra sig tillbaka de dagar som hon är trött! Utan att någon blir sur!

Anonym (Förtvivlat) Trådstartaren

Thu 28 Aug 19:11

#35

Familjesus skrev 2025-08-28 11:51:22 följande:

Förstår dig TS. Även om det är ens barn (i detta fallet hans, men kunde kanske varit dina/gemensamma) så är det nu vuxna med egna barn och egna hem och när de kommer till er så förväntar de sig ju umgänge (annars kan de lika gärna stanna hemma).

Jag tycker att det är oförskämt att dyka upp utan förvarning och förvänta sig detta (möjligen skillnad om ni hade en trädgård/pool el.dyl. som de vill nyttja utan att ni behöver delta, men även det måste man förstås vara överens om).

Och det är lättare än sagt att dra sig undan. Du kanske hade planerat att fixa med något i köket exempelvis. Jag älskar mina svärföräldrar, men tycker att det är jobbigt när de dyker upp utan förvarning och jag planerat att göra annat (detta utan att jag är hjärntrött!). Känner mig tvungen att ta en fika med dem fast jag egentligen skulle dammsuga och fixa med tvätt. Ibland har min man bjudit in dem utan min vetskap, men då kan jag faktsikt strunta i fikat och göra det jag tänkt mig istället (även om det känns lite oförskämt):

Tror i första hand att du och din man måste vara överens och sen får han informera barnen om att de måste ringa innan de kommer, tycker egentligen att det är normalt hyfs!

Tack för din förståelse. Jag känner mig totalt överkörd vissa gånger när de bara dyker upp. Jag och även övriga familjen kan ju ha annat inplanerat. Och då blir det som de saboterar det och hanterar vår tid som om den vore deras egna. Tyvärr har deras pappa svårt att se hur negativt det påverkar oss andra tre vad gäller vår möjlighet till återhämtning!

Anonym (Förtvivlat) Trådstartaren

Thu 28 Aug 19:14

#36

Anonym (Vim) skrev 2025-08-28 19:00:00 följande:

TS säger ju att hon vill ha besök men bara när hon orkar vara social! Så om hon ska vara med i umgänget behöver man ha bestämt en tid.

Jag tror inte ni förstår hur det är att vara hjärntrött efter en cancersjukdom. Eller hur det är att ha två barn egna med diagnoser. Par med barn med diagnoser skiljer sig mycket oftare än andra par t.ex.

Om de vuxna barnen kommer oanmälda måste TS få dra sig tillbaka de dagar som hon är trött! Utan att någon blir sur!

Och tyvärr är föräldrar till barn med funktionsnedsättning överrepresenterade bland de med utmattningsdiagnos, psykisk ohälsa, mm.

Anonym (Förtvivlat) Trådstartaren

Thu 28 Aug 19:22

#37

Anonym (vuxna) skrev 2025-08-28 16:00:24 följande:

Om nu TS tycker att mannens vuxna barn inte ska komma så får hon ju säga det. Och mannen får låta henne bestämma hur det ska vara, för hennes behov går först. För han verkar ju inte ha problem med spontana besök, eller att träffa sina barn och barnbarn.

Men eftersom frun och tonåringarnas behov ska tillgodoses så är det väl enklast att han umgås med sina vuxna barn och barnbarnen på annan plats där de inte stör hans fru och tonårsbarn. TS kan njuta av att ingen kommer på besök.

Om det var TS barn skulle det säker låta annorlunda, men eftersom det är mannens barn så får de avstå kontakt om TS inte har lust eller ork.

Nu är våra gemensamma två väldigt medvetna om min stundtals helt förlamande hjärntrötthet och behov av återhämtning så de ggr de önskar ta hem en kompis så stämmer de alltid av med mig om det funkar 👍. Och det gör det oftast på helgerna men sällan mitt i veckan. Tyvärr kunde vi ju inte ta hem några kompisar till dem överhuvudtaget när jag var mitt uppe i mina behandlingar pga infektionsrisken. Något jag känner sorg över än idag flera år senare ❤️?????.

Anonym (Förtvivlat) Trådstartaren

Thu 28 Aug 19:26

#38

Anonym (H) skrev 2025-08-28 15:51:15 följande:

Kan ni inte gå ner i arbetstid?

Jag jobbar 85% sen flera år tillbaka. Använder främst den tiden på morgonen till att stötta ena barnet då hen kan komma iväg med skoltaxin ordentligt. De andra barnet promenerar till sin skola då de går på två olika skolor. Barn 2 ska inte behöva stötta sitt syskon med det anser vi.

Anonym (Förtvivlat) Trådstartaren

Thu 28 Aug 19:31

#39

Anonym (Malin) skrev 2025-08-28 11:23:46 följande:

Det är ju bara deras åsikt, inte ett faktum.

Själv tycker jag att det är bra mycket otrevligare att våldgästa folk som uttryckligen sagt att de inte orkar med besök.

Förväntar de sig att ni ska bjuda på middag också, eller är det mest att de vill umgås?

Oftast bara umgås eller ta en fika. Men de har aldrig med sig fikabröd eller så när de dyker uppstå det får vi fixa fram

Anonym (Vim)

Thu 28 Aug 20:28

#40

Anonym (Förtvivlat) skrev 2025-08-28 19:31:50 följande:

Oftast bara umgås eller ta en fika. Men de har aldrig med sig fikabröd eller så när de dyker uppstå det får vi fixa fram

Men det är ju rätt knasigt, vem har alltid fikabröd hemma?

Nej, prata med dem, framförällt om att du behöver dra dig tillbaka ibland för att orka med nästa arbetsdag. Att det inte är personligt gentemot dem.

Att om ze vill att du ska vara med så får de ringa i förväg och bestämma dag tillsammans.

Anonym (M)

Fri 29 Aug 08:22

#41

Men vad är det för fel på din man som inte sätter stopp för det här?

Anonym (Förtvivlat) Trådstartaren

Fri 29 Aug 12:16

#42

Anonym (123) skrev 2025-08-28 15:50:05 följande:

Så du tycker det är jättetrevligt om du känner dig helt slut en dag och känner att du bara vill lägga dig i sängen och vila efter en tung dag eller vecka på jobbet och så plingar det på dörren och det står 4 vuxna och deras barn där som förväntar sig att du ska börja passa upp på dom.

Jag tror helt ärligt att det är extremt få personer som tycker det är trevligt. Jag meddelar alltid min mamma när jag tänker åka och hälsa på henne för att det kollar att det pasar med hennes andra planer. Och när jag kommer dit så lagar jag middag mm så hon kan sitta och vila. Inte känner jag mig ovälkommen för det, jag känner mig högst välkommen och efterlängtad.

Personligen hör jag 99 av 100 ggr av min till syster med familj eller min gamla mamma innan jag dyker upp. Tycker att det är enklast så för alla parter och något som jag är uppväxt med. Mina föräldrar hade en ganska stor umgängeskrets när jag växte upp men det var absolut inte några svängdörrar hemmavid utan allt var avstämt och inplanerat innan.

Anonym (Förtvivlat) Trådstartaren

Fri 29 Aug 12:19

#43

Anonym (M) skrev 2025-08-29 08:22:21 följande:

Men vad är det för fel på din man som inte sätter stopp för det här?

Ja, du han är uppväxt på en mindre ort där man oftast sprang mellan husen titt som tätt både barn och vuxna och tog sig en kaffe, etc titt som tätt. min svärmor är väldigt tydlig med att hon föredrar spontanbesök framför planerade "bjudningar" så han har väl fått det därifrån.

Anonym (Förtvivlat) Trådstartaren

Fri 29 Aug 12:22

#44

Anonym (E) skrev 2025-08-28 15:09:31 följande:

Han är alltså hemma innan 17, då kan ni ju enkelt dela på att du tar hand om det mesta på morgonen och han tar det mesta som behöver göras på kvällen, middag, disk osv, så får du lite återhämtning varje kväll och det kanske blir lättare i längden och inte lika påfrestande med bonusarna

Jo, han är hemma vid 17-tiden och är den som oftast lagar middag om vardagarna. Städ och tvätt tar han däremot inte i.

Anonym (E)

Fri 29 Aug 12:53

#45

Anonym (Förtvivlat) skrev 2025-08-29 12:22:03 följande:

Jo, han är hemma vid 17-tiden och är den som oftast lagar middag om vardagarna. Städ och tvätt tar han däremot inte i.

Ok, ja eftersom han är hemma i normal tid så borde han absolut hjälpa till mer. Vad sägs om att dela upp sysslorna? Jag och min man gjorde det när vi flyttade ihop, han nämnde vid något tillfälle hur mycket han hatar att diska, då var jag snabb med att säga hur mycket jag hatade att städa toaletten (växt ifrån det nu dock) så då kan jag ta disken och han får ansvara för att städa toaletten, visserligen diskar man varje dag så tidsmässigt det kanske inte gick jämnt ut men vi hade fler "ansvarsområden" som vi hade delat upp. Idag 15 år senare så tar jag det mesta av städet pga av våra jobb, jag har absolut inget emot det, jag har tex aldrig klippt gräset och putsat fönster har jag inte gjort på 10+ år. Jag förstår dock att det är just vardagsstressen som tär på dig, kan han hjälpa till med väskor som ska packas inför morgondagen etc? Jag menar om han inte hjälper till med städa så får han steppa up på andra delar

Anonym (123)

Fri 29 Aug 13:11

#46

Anonym (E) skrev 2025-08-29 12:53:41 följande:

Ok, ja eftersom han är hemma i normal tid så borde han absolut hjälpa till mer. Vad sägs om att dela upp sysslorna? Jag och min man gjorde det när vi flyttade ihop, han nämnde vid något tillfälle hur mycket han hatar att diska, då var jag snabb med att säga hur mycket jag hatade att städa toaletten (växt ifrån det nu dock) så då kan jag ta disken och han får ansvara för att städa toaletten, visserligen diskar man varje dag så tidsmässigt det kanske inte gick jämnt ut men vi hade fler "ansvarsområden" som vi hade delat upp. Idag 15 år senare så tar jag det mesta av städet pga av våra jobb, jag har absolut inget emot det, jag har tex aldrig klippt gräset och putsat fönster har jag inte gjort på 10+ år. Jag förstår dock att det är just vardagsstressen som tär på dig, kan han hjälpa till med väskor som ska packas inför morgondagen etc? Jag menar om han inte hjälper till med städa så får han steppa up på andra delar

Ja det är så viktigt att ha en bra uppdelning. Min man har nog alltid tyckt att vi gjort lika mycket medan jag varit jättefrustrerad av att livet känns som en enda lång städrunda där man aldrig kommer till botten.

Men det räckte att han tog över två av de där återkommande vardagsplocksgrejerna för att göra en jätteskillnad. Det extra han gör nu är inte jättemycket jämfört med förut, men precis det som behövdes för att vi faktiskt på riktigt ska ha ett delat ansvar. Och jag märker också att den lilla ändringen gjorde att jag aldrig känner att jag inte hinner och har så mycket ansvar för allt. Det är som att 15 minuters extra arbete för honom avlastade mig med vad som kändes som flera timmar (inte för att det tog timmar att göra, men det hängde liksom hela tiden över mig att göra x, göra y, göra z osv och när x och y försvinner så blev allt annat ingen börda utan mer lite trevligt fixande).

Anonym (Förtvivlat) Trådstartaren

Fri 29 Aug 14:10

#47

Anonym (123) skrev 2025-08-29 13:11:51 följande:

Ja det är så viktigt att ha en bra uppdelning. Min man har nog alltid tyckt att vi gjort lika mycket medan jag varit jättefrustrerad av att livet känns som en enda lång städrunda där man aldrig kommer till botten.

Men det räckte att han tog över två av de där återkommande vardagsplocksgrejerna för att göra en jätteskillnad. Det extra han gör nu är inte jättemycket jämfört med förut, men precis det som behövdes för att vi faktiskt på riktigt ska ha ett delat ansvar. Och jag märker också att den lilla ändringen gjorde att jag aldrig känner att jag inte hinner och har så mycket ansvar för allt. Det är som att 15 minuters extra arbete för honom avlastade mig med vad som kändes som flera timmar (inte för att det tog timmar att göra, men det hängde liksom hela tiden över mig att göra x, göra y, göra z osv och när x och y försvinner så blev allt annat ingen börda utan mer lite trevligt fixande).

Jo, jag har försökt få till en mer rättvis uppdelning av hushållssysslor men tyvärr har sambon svårt att se vad som behöver göras. Och då blir det oftast att jag får påminna och säga till vilket av honom uppfattas som ett evigt skav. Vi har väldigt olika nivå på vad som anses stökigt eller inte också. jag har tex föreslagit att han ska ha ansvaret för att hålla kola i kylskåpet på om något behöver slängas samt extra inköp som behöver göras under veckan mellan storhandlingarna. Men det händer bara någon gång då och då då han inte får in vanan tydligen. Så då är det likt förbaskat jag som slinker förbi ICA och köper den där mjölken, puh!

Anonym (Vim)

Fri 29 Aug 14:50

#48

Anonym (Förtvivlat) skrev 2025-08-29 12:19:28 följande:

Ja, du han är uppväxt på en mindre ort där man oftast sprang mellan husen titt som tätt både barn och vuxna och tog sig en kaffe, etc titt som tätt. min svärmor är väldigt tydlig med att hon föredrar spontanbesök framför planerade "bjudningar" så han har väl fått det därifrån.

Ja, så är det ofta i mindre orter eller på landet.

Men om man vet att någon är känslig och trött kan man ju ändå kolla av före man kommer. Eller acceptera att någon i familjen drar sig undan, för att de har annat att göra när man kommer på spontanbesök, man landar ju mitt i andras vardag.

De verkar vara så stelbenta i situationen, kräver att du ska vara pigg och glad jämt.

Anonym (Förtvivlat) Trådstartaren

Fri 29 Aug 18:43

#49

Anonym (Vim) skrev 2025-08-28 19:00:00 följande:

TS säger ju att hon vill ha besök men bara när hon orkar vara social! Så om hon ska vara med i umgänget behöver man ha bestämt en tid.

Jag tror inte ni förstår hur det är att vara hjärntrött efter en cancersjukdom. Eller hur det är att ha två barn egna med diagnoser. Par med barn med diagnoser skiljer sig mycket oftare än andra par t.ex.

Om de vuxna barnen kommer oanmälda måste TS få dra sig tillbaka de dagar som hon är trött! Utan att någon blir sur!

Hjärntrötthet kan komma när jag minst anar det och det är som en stor tung och våt filt lägger sig över mig. Jag blir väldigt ljudkänslig och kroppen lyder inte alltid. Har lite besvär med neuropati (känselbortfall) i händer och fötter pga cytostatikan jag fått dagligen men när jag är hjärntrött förvärras det så jag blir snubbelbent och tappar saker som jag försöka hålla eller lyfta. Det enda som hjälper är vila. Om jag är hyfsat pigg är det kul med besök och jag gillar att prata och skratta med andra människor så jag är inte på något folkskygg.

Anonym (Förtvivlat) Trådstartaren

Fri 29 Aug 18:48

#50

Anonym (Vim) skrev 2025-08-29 14:50:02 följande:

Ja, så är det ofta i mindre orter eller på landet.

Men om man vet att någon är känslig och trött kan man ju ändå kolla av före man kommer. Eller acceptera att någon i familjen drar sig undan, för att de har annat att göra när man kommer på spontanbesök, man landar ju mitt i andras vardag.

De verkar vara så stelbenta i situationen, kräver att du ska vara pigg och glad jämt.

Ja, det verkar vara svårt för dem att förstå att alla människor är inte likadana och att tuffa sjukdomsbehandlingar sätter livslånga spår . Jag är en ganska utåtriktad person men förstår definitivt dem som är mer introverta och tycker att hänsyn ska visas!

Vuxna bonusbarn som kommer på spontanbesök titt som tätt

INNEHÅLL