Min sambo vet inte vad hon vill mellan oss längre?

Det svaret du inte vill ha är att dom flesta liknande situationer är en långsamt adjö. Börja bygg på ditt eget liv i huvudet. Att hänga på henne är det sämsta du kan göra. Hon behöver uppenbarligen utrymme.

Har börjat inse detta och är rädd att det är just det som hon gör nu, bygger upp sitt egna liv 

Stormigt? Du tog hjälp?

Vad har du gjort för fel?

Jag lever själv med psykisk ohälsa och sanningen är att vi är oftast ännu mer sköra än "vanliga" människor så när vi säger att vi inte orkar mer så tro oss. Då har vi verkligen kommit till en insikt att det liv vi har där och då inte är hållbart. 

Vad gäller er familj så kan jag ju inte säga mer än att lyssna in din sambo och förstå vad det är hon inte längre orkar och inte längre vill. Finns det avlastning i någon form?  Stödfamilj?  Kurator? Finns det nån uttalad plan för barnen och er familj angående stödinsatser?  Behöver din sambo ta tag i sin hälsa och bli sjukpensionär kanske? 

Resonera kring dessa bitar och se om det möjligen kan vara så att hon ropar på hjälp och håller på att gå sönder.  

Är det så att hjälp redan finns så kanske hon faktiskt inte vill längre. Kärleken kan ha tagit slut .

Har försökt få henne till att söka mer hjälp i form av Psykologer osv men hon vill inte ta den hjälpen vi (jag och hennes föräldra) tror att det har att göra med att hon vill inte höra sanningen om hur hon beteer sig och hur hon behöver ändra på sig. Så har det varit förr i alla fall.

Vad menar du med att du tog hjälp, vad har du gjort? Något mot henne? 

Det har en hälsohot stor betydelse i den här tråden 

Väldigt * hur ska vi annars kunna ge råd eller förstå bättre? Du behöver ju inte ge detaljer men nånting. Missbruk? Våldsam? droger? Vad?

Det låter som att vare sig du eller hennes föräldrar respekterar henne.

Med den knapphändiga information du ger låter det som att det här med att vara ensam och komma tillrätta med saker är klokt av henne.

Det låter som att vare sig du eller hennes föräldrar respekterar henne.

Med den knapphändiga information du ger låter det som att det här med att vara ensam och komma tillrätta med saker är klokt av henne.

Prata om att man vill skiljas bör man bara göra en enda gång - när man har bestämt sig. Att ta upp det gång på gång är tortyr, eller åtminstone destruktivt för förhållandet. 

Man kan inte "kanske" skilja sig.

Hon beter sig inte schysst mot dig. många personer har de där diagnoserna och kan förstå att man inte håller någon på halster, så som hon gör med dig nu. Kanske dags för dig att gå vidare och bygga upp dig själv? 

Nej nej absolut inget sådant, jag gick in i väggen fick för mycket på jobbet och för mycket hemma med alla 3 som behöver hjälp och stöd med sitt plus ett väldigt infekterat bråk med min familj där dom hotade oss och krävde mig på stora summor pengar som jag betalade tillbaka men sen vill dom ha ränta på allt.
och då blev jag helt förstörd och behövde hjälp

Hon hotade med detta för snart 2 år sedan samma sak typ fast då Ville hon visa att hon ställt sig i bostadskö osv men inget hände mer sen

Hon leker med dig. Riktigt elakt.

Jag tror att hon är så instabil att hon inte har förmåga att förstå hur allt påverkar dig TS. Människor med så allvarlig psykisk ohälsa ser inte längre än till sig själva, de förmår inte mer. Hon behöver nog leva ensam tills hon förstår att hon behöver hjälp, tar den och eventuellt mår bättre.

Svårt med barn dock. De får men av att vara i en vardag med en sådan mamma. Troligen förmår hon inte sätta deras behov före sina egna heller.

Levde med en man som hade psykisk ohälsa. Vi älskade varandra på något sätt ändå och jag hade otroligt svårt att gå därifrån. Det livet med en instabil pappa påverkade våra barn så att de hade svåra tonår och är ytterst sköra vuxna idag. Jag är ganska säker på att de inte hade haft psykiska problem om de sluppit vara i den konstiga familjesituationen.  Du vill INTE göra detsamma mot dina barn!!! Gå därifrån och se till att du har barnen hos dig huvuddelen av tiden.

Nej jag tror inte att hon leker med TS. Hon vet inte hur hon vill ha det nu, men är dum nog att prata om det utan att själv ha kommit till klarhet. Omoget. 

Ibland så förväxlar människor med psykisk ohälsa sitt eget dåliga mående med att den person som man lever med är den som orsakar lidandet. Och andra gånger är faktiskt partnen bidragande till de psykiska besvären. Partnen behöver inte ha varit elak på något sätt, man passar bara inte ihop.

Det enda sättet att ta reda på vilket det är, är att bo på skilda ställen.

Sedan kan det faktiskt vara så att hon verkligen vill skiljas, TS måste bereda sig på att det kan vara på det viset. 

Jag tror att TS har lättare att leva i ett eget boende med barnen växelvis. Utan att själv behöva undra hela tiden om frun vill skiljas. Få en nystart i livet efter tunga år.

Den enda nackdelen är ekonomin.
Tråkigt det där med räntan, synd att det inte klargjordes från början från släktingarnas sida!

Men ni kanske kan få en kontaktfamilj genom kommunen, där barnen kan bo vissa helger, eller ett
korttidsboende för vissa helger ifall barnen har stora funktionsnedsättningar? Med anlednimg av.din frus psykiska ohälsa?

Ja du.behöver nog fokusera på ditt eget liv, och ditt liv tillsammams med barnen nu. Du kan inte leva i någon slags väntan i hela ditt liv. Risken är.att du blir.psykiskt utmattad! Riv av plåstret och föreslå olika boenden. 

Ja detta är så svårt? älskar ju henne men klart detta tär på mig enormt att vara här i en ovisshet.

Ja, det är väldigt svårt, men risken är att du går ner dig i annat fall. 

Hon skulle ju kunna hålla på och tveka i 5 år! Speciellt som hon, enligt dig, inte vill gå i terapi för att försöka må bättre. Då vet hon ju inte vad som är depression och vad som beror på er relation.

Bättre att bo separat så du kan inrikta dig på relationen till barnen, vänner/släkt och eventuellt en ny partner. Du kan ju inte gå på tå och vänta i åratal? 

Nu är det ju väldigt plågsamt att separera, det är det. Så det är ingen lätt tid framöver. Men ditt liv går framåt och du behöver inte gå på tå.

Jag tror att din partner kommer att tvingas se på sig själv på ett nyktrare sätt om hon bor ensam. Då kan hon ju inte skylla sitt mående på er relation. När barnen är hos dig kan hon ju inte heller skylla på att det är tungt med barnen (även om det är sant att barn tar väkdigt mycket energi). Hon tvingas se sig själv på riktigt.