Cancer - ljuger pappan till mitt barn?

Det är inte upp till dig att berätta om en nära släktnings cancerdiagnos, inte ens om släktingen är ditt barns pappa. Det är upp till pappan om och när han vill berätta.

Hade du verkligen velat att andra berättade för folk i din omgivning (dina barn, dina föräldrar, dina syskon) om att du har en cancerdiagnos?

Då får vi hoppas att ingen anförtror så känsliga saker till dig.
En sån sak hade jag aldrig förlåtit, utan hade tvärtom låtit alla veta att du läcker känsliga saker som ett såll.

Jo, det är mitt första och enaste nick på familjeliv. Och nej, du känner inte igen mig för fem öre. Då hade du hetat att jag enbart skriver synligt och enbart haft ett nick 

Jag har skrivit här utifrån hur min sons pappa är, och TS barns pappa verkar ju liknande. 

Pappan har dåligt omdöme. När vi var tillsammans och hans son hälsade på oss, frågade hans lille son alltid mig om olika saker, aldrig pappan, för då fick han oklara, oförståeliga, opålitliga svar.

Pappan har ljugit om så mycket för mig och sina två barn som nu är unga vuxna. Han påstod en gång att han var dödssjuk så jag skulle ställa in en planerad resa, ställde in en annan resa också pga hans lögner. 

Han har lovat barnen en massa som aldrig händer. De blev besvikna som små men sen lärde de sig att det antagligen inte händer. Han blev tokförbannad när min son färgade slingor för det gör bara bögar och när hans andre son studerade något som inte var fint nog. Han klippte tillfälligt kontakten med båda.

Han har aldrig betalat ett öre för sin andre son och hans mamma hade väldigt dålig ekonomi, jag tvingade honom att betala lite för min son. Ett tag fick min son endast tomatsoppa till middag hos honom trots att han växte och behövde mer. Jag betalade en massa för pappan när vi bodde ihop för jag tyckte synd om honom. Pappan är förutom detta skyldig min son några hundra tusen. 

Vi har fått reda på, men pappan vet inte om detta, att han har ljugit om sitt födelseland, födelsedatum, om när hans mamma dog och kontakten med henne, om sina tre andra äldre barn och antagligen har han även ljugit om en hel del annat i sin bakgrund. 

Han är väldigt intelligent men har Aspergers och eventuellt PTSD. Men jag litar inte det minsta på hans omdöme och bestämmer själv vilken info jag ger min son utifrån vad som är bäst för sonen. Några viktiga detaljer om pappan som jag upptäckt har jag ännu inte berättat för sonen, det tänker jag göra om ett par år när det är lämpligare, för jag tycker han har rätt att veta. Pappan skulle aldrig erkänna det jag tänker berätta men jag har bevis. 

Om det vore någon mer normal släkting skulle jag absolut låta den välja själv vad som berättas eller inte. Om TS sons pappa är liknade min sons, tycker jag hon ska avgöra vilken info som ges. 

Om ni två jag citerar skulle överlåta viktig info till en psykopat, har ni dåligt omdöme. 

 

Jättekonstigt att minst två nick som jag kan nämna men inte orkar skrev exakt likadant som dig t + samma yrke och funktionsnedsättning. Dessa dök upp precis när föregående nick slutat vara här. 

Spelar ingen roll. Det är inte din sak att berätta en så känslig sak som en cancerdiagnos till andra. 

Den som har cancer, det är dennes sak om den vill berätta eller inte. Spelar ingen roll om denne har ljugit tidigare för omgivningen. Eller om personen är psykopat. Det är aldrig din sak att berätta. 

Snarare du som har dårligt omdöme om du anser att det är din rätt att föra vidare känslig information. 

Nu finns det rätt många som är sjuksköterska och det finns även många med dyslexi. Inget av de är speciellt unikt. 

Vet flera på familjeliv som både är sjuksköterskor och dyslektiker. 

Jag har bara haft ett nick, och det har jag inga planer om att byta. 

Jo det är min sak att berätta för min son att hans pappa har en cancerdiagnos eller att han kanske inte har det.

Jag gör vad som är bäst för min son. Jag lämnar inte avgörandet till pappan som har dåligt omdöme och ljuger om mycket.

Om han inte ens kan berätta för sonen om vilket land han kommer ifrån, har han dåligt omdöme och vill inte sin sons bästa. 

 

 

Det sk barnet vet redan att pappan ÄR sjuk. 

Håller med om detta! 

Haha exakt. 

Nej, det är inte din sak att berätta. Det är pappans sak att berätta. 

Tydligen har vi helt olika uppfattning om detta så ingen idé att diskutera mer. Jag bedömer vad som är bäst för mitt barn och överlåter det inte till hans lögnaktiga pappa som har dåligt omdöme. Andra gör vad de tycker är bäst. 

 Jag förväntade mig att pappan skulle prata med sonen om att han skaffat sambo, det hände aldrig, sonen fick upptäcka det själv och lista ut så småningom vad det innebar, han var liten och hade behövt en förklaring. 

Då hoppas jag att du accepterar och tycker det är helt ok att andra sprider känslig information om dig vidare. Det är ju inte din sak att berätta.... 

Låt oss sluta tjafsa om detta nu.

Nej jag anser att det är skillnad när det gäller mig, eftersom jag varken har dåligt omdöme, är asocial eller ljuger om en massa viktiga saker för mina närmaste. 

Det är ingen skillnad. Så länge inte du är sjuk så är det inte din sak att berätta. Oavsett hur dårligt omdöme personer har, oavsett hur mycket personen ljuger och oavsett hur asocial denne är. Det är inte din sak att berätta. 

Själv hade blivit förbannad om någon berättade något om mig för andra. 

Säg ingenting.
Det är inte ditt jobb att berätta faktiskt.

OM det nu är så att han har cancer så får han ta upp det, alternativt så är han tyst och ger inte sin 14åring mer stress och ångest i livet än nödvändigt.