Tidig krystkänsla

När jag födde mitt tredje barn så fick jag krystvärkar när jag var öppen 7 cm. När jag sa till barnmorskan att det känns som jag behöver krysta svara hon bara "Då gör du det" Barnmorskan och undersköterskan stannade kvar hela tiden på rummet efter det och 45 minuter senare var sonen född. 

Intressant. Hade gärna börjat krysta om de sagt att det var okej. Men de var väldigt noga med att jag var tvungen att vänta.

Någon mer som har upplevt samma? Vad hände för er?

Någon som vet varför man ev inte får börja krysta tidigt? Kanske olika från fall till fall?

Jag har både provat öppna mig fort och att föda ett barn där jag inte aktivt fick krysta alls förrän precis på slutet.

För mig har mycket varit mentalt, att har jag förstått vad som händer och vad jag ska vara beredd på så har det varit mycket mer uthärdligt.

Andra barnet öppnade jag mig från 4-10 cm på 30 min utan att förstå att det gick fort. Det var sjuuuuuuukt jobbigt. Tredje barnet var samma sak men jag var beredd och upplevde det inte alls så jobbigt att det var så intensivt för jag förstod på ett annat sätt och kände igen hur kroppen reagerade.

Trean är född i säte. När jag var öppen helt och fick krystvärkar så säger barnmorskan. Har någon sagt till dig att du inte får krysta? Eh wait what???? Nä då visade det sig att jag inte fick hjälpa till ö h t förrän kroppen var ute för att ha så mycket kraft kvar sen som möjligt att fort få ut huvudet.

Det hade ju varit trevligt att få veta innan. Det gick, rent tekniskt var det nog inte så krångligt att andas bort krystvärkarna. Det hade jag delvis gjort med de två första också i början för att det inte skulle gå för fort och riskera att spricka i onödan. Men inte på den här nivån och mentalt var det sjukt jobbigt att ställa om.

Med fjärde barnet gick det sjukt fort. Var inne mindre än 15 min på förlossningen och när jag fick krystvärkar så orkade jag inte ens försöka hålla emot. Var inte med i skallen och minns att jag tänkte att jag skiter i om jag spricker, nu ska ungen ut. Det gjorde jag inte, men det var ju helt klart mer tur än skicklighet med henne eftersom jag inte orkade kämpa emot alls och det satt bara i min skalle.

Det har du rätt i såklart, om det händer igen så vet man ju lite vad man har att vänta sig när man har gjort det en gång förut. Det är lite tröstande ändå faktiskt!

Vid 9cm fick jag epidural som tog bort krystkänslan och gjorde att sista cm tog 3 timmar istället. Tror nog ändå att jag hellre vill skippa det om det blir samma ifall det blir fler barn, föder nog hellre snabbt. 

Jag kunde precis som du beskrev med din 4:a heller inte stå emot krystvärkarna när jag väl fick krysta. Så jag sprack ganska ordentligt. Trist men det fanns inte en CHANS att jag hade kunnat stå emot. Kroppen gjorde precis som den själv ville.

Prata med barnmorskan, kräv ev samtal så ni kan planera hur ni ska göra. Med första barnet fick jag höra att jag inte fick krysta - var sjukt jobbigt och mest av allt var att jag fick inte veta varför. Därför vågade jag inte krysta av rädsla för att skada mitt barn. I efterhand har jag fått höra från andra att de sannolikt bara inte ville att jag skulle ta ut mig för snabbt som förstagångsföderska. Den informationen hade jag verkligen velat ha då jag blev väldigt orolig och stressad över att bli tillsagd något utan att veta varför. Kräv samtal så du kan känna dig trygg. Inför mitt tredje barn var jag rädd inför förlossningen då det gick väldigt snabbt med andra barnet. Fick bra stöd och en fantastisk förlossning tack vare det!

Tack för svar och bra råd!
Ska absolut be om samtal. Det är andra delar i förlossningen också som jag känner nu i efterhand har påverkat mig mycket mer än jag kände precis efter förlossningen, som jag också behöver samtala om ifall jag har turen att få fler barn. 

Så konstigt hur det kan bli, för direkt efter förlossningen kände jag att det var en bra förlossning och att jag inte var rädd. Men nu nästan två år senare har rädslan kommit ikapp.. 

Tycker det låter konstigt och onaturligt att man inte får krysta när man har krystvärkar. 
Innan sjukhus och barnmorskor fanns skötte ju naturen det av sig självt. Kroppen borde kunna sitt jobb.
Men vad vet jag. Bara en tanke....