Hjälp med 9-årig tjej

Är hon överansträngd på intryck? Får hon rätt återhämtning?

Vi försöker planera så att återhämtning finns, bra läggdags rutiner, inte supertidiga morgnar. Hon har aktiviteter 3 dagar i veckan. Men det är kanske tom för mycket?

Har det alltid varit så eller är det nytt? Hon kanske är i förpuberteten annars. 

Jag har också en nioåring som numera får utbrott och stampar iväg för stort och smått. Ser jag runt i min närhet beskriver i princip alla med barn i samma ålder ett förändrat beteende med mer ilska och irritation. Jag tänker att det är åldersrelaterat och bär det med mig när jag uppfostrar. 

Jag tycker aktiviteter tre dagar i veckan plus, antar jag, kompisträffar och dylikt utöver det, låter ganska mycket.

Jag vet att många nioåringar har det så men det kan mycket väl vara i mesta laget för en del.

Det är så klart svårt att ta bort aktiviteter som hon redan har och tycker är kul. Men ni kanske ska vara försiktiga med att addera mer i alla fall.

Svårt att säga så mycket på den informationen då det kan bero på så många olika saker. Vill inte fråga en massa här men om du vill går det bra att skriva ett DM. 

Låter som någon form av stressreaktion tycker jag. 
Trötta och stressade barn får utbrott, i alla åldrar, är min erfarenhet. 

Har tänkt samma som
du men nu när hösten kommer så försvinner en automatiskt så kommer testa den teorin. 

jag har bara så svårt att inte ta saker personligt som hon säger. 

Barn genomgår en fas i 9-årsåldern när de förstår saker om världen som de tidigare inte har förstått. Det kan skapa oro hos en del barn. I så fall är det övergående. 

Fråga barnet lite försiktigt om det finns några barn som är elaka mot henne i skolan, eller om hon inte trivs med någon i personalen. För säkerhets skull.

Oftast är ju utbrott ett tecken på nån obalans i livet. Att hon har för mycket att göra (även om det är kul aktiviteter och roligt med kompisar), att det är rörigt hemma (kan ju upplevas rörigt för någon även i en vanlig familj), eller att hon känner att hon inte får tillräckligt med tid med er föräldrar.

Jag skulle nog börja där, med tid och samvaro. Avsätta tid för bara henne en stund varje dag och kanske en längre stund varje vecka. Om det finns yngre barn i familjen tenterar man ofta att tänka att det äldre barnet inte behöver föräldrarna lika mycket längre. 

I den åldern börjar också pubertet komma smygande och det händer mycket med känslor, vänner och annat. Då behöver hon er föräldrar och känna att ni finns där för henne.

Som tidigare nämnt är nio år en väldigt känslig ålder då andra männsikors åsikter sätter sig som superlim på barnet. Om barnet blir kritiserat kan det göra väldigt ont. Kanske upplever sig barnet kritiserat inom fritidsaktiviteterna eller i skolan, eller att någon på skolan, till exempel klasskompis eller lärare, kommer med kommentarer.

Alla barn får inte vredesutbrott i den åldern, men det är inte heller helt ovanligt. Kanske skulle ni kunna ha lite tid, bara föräldrar och nioåring, då hon får ta det lugnt och bestämma lite själv vad ni ska göra, och ni överöser henne med bekräftelse på hur bra ni tycker hon är? Se bara till att det kommer naturligt, till exempel om barnet vill rita så passar det att säga "rita har du ju alltid gillat, du ritar ju alltid så spännande saker, jag gillar dina teckningar jättemycket".