• Anonym (Fundersam)

    Ni som ropar högt om den så kallade islamiseringen av vårt Land

    När jag läser trådar här och i andra forum så kommer ordet islamisering upp då och då.  
    Eftersom jag är av åsikten att all -isering styrs av lagar och förordningar så undrar jag om det är trosfriheten ni vill inskränka? 

  • Svar på tråden Ni som ropar högt om den så kallade islamiseringen av vårt Land
  • Anonym (Thor)
    FuckGoggleAskMe skrev 2026-01-25 23:55:30 följande:
    Din slutsats är att jag förklarat att det inte är någon skillnad på Sverige och ett land med sharialagar? Spännande!

    Helgonkort? Låter också intressant!
    Jepp! Du har förstått. 😄👍
  • Anonym (M.)
    Anonym (Thor) skrev 2026-01-25 23:14:13 följande:
     Tack och grattis. 👍 Exakt så. Nämligen du har nu helt själv (ja, jag hjälpte dig lite grann att tänka) förklarat att det inte finns någon skillnad mellan det "sekulära" Sverige och länderna du kritiserat så hårt för islamism, religös extremism och sharia.

    Det är ironiskt hur snabbt du försvade religiösa inslag i "svensk tradition" när samma sak i islamska länder avfärdades som tecken på fanatism eller efterblivenhet. Skillnaden är inte i principen, bara i vilket namn som står på helgonkortet. När religionen är "vår" blir den kultur, när den är "muslimernas" blir den extremism. Det är hyckleri i sin renaste form, och det säger mer om din egen självbild än om någon annan religion.

    Du kan nu fortsätta vidare med att spela dum, men det finns ingen tvekan längre om att du har förstått kärnan av det jag lyckades lära dig. 
    Hmmm... Viss skillnad mellan att fira jul och påsk (vilket dessutom är frivilligt) och att skära barn i underlivet, gifta bort barn, slakta djur utan bedövning, tvinga på kvinnor burka, tvinga sina familjemedlemmar att fasta, döda kvinnor som har sex utanför äktenskapet (ibland bara på en misstanke, fast det inte ens har hänt), slakta djur utan bedövning, uppfattningen att kvinnan ska lyda mannen och ha en manlig förmyndare hela livet, krav på att sprida religionen med våld, o.s.v. o.s.v..

    ...och de regimer som förbjudit landets gamla religiösa högtider från att firas, och i stället infört nya som den Store Ledarens födelsedag eller dagen då denne tog över parlamententet, är väl heller inga föregångsländer. Eller..?

    Jag fattar inte vad det är du har så svårt för. I kristna länder firar vi kristna högtider, i buddhistiska länder firar de buddhistiska högtider, i muslimska länder firar de muslimska högtider... och så ska det vara. Det är ju detta som utgör kittet i en befolkning.

    Väljer sedan människor att flytta till ett land där en annan religion råder, så får de ju anpassa sig till det. Så är det ju för svenskar i Saudi också. De kan inte kräva (och försöker inte heller) att allting i samhället ska vara öppet under de muslimska högtiderna, och att dessa inte får märkas i gatubilden eller TV-utbudet. Inte heller kan de kräva att få vara lediga på jul- eller påskhelgen. Utan man får stå för sitt val och anpassa sig, och förhoppningsvis hinner man fira sin egen högtid lite grann i alla fall, på kvällen efter arbetet. Samt ordentligt de år då den råkar infalla på veckans lediga dag. 

    Själv skulle jag, om jag flyttade till ett land med annan religion, vara nyfiken på deras seder och pröva på dem lite försiktigt. Man måste ju inte börja tillbe någon annan gud (för övrigt har muslimer och kristna samma gud) för att man äter viss mat ett visst datum, lyssnar på viss musik, sätter upp en viss typ av elektrisk ljusstake i fönstret o.s.v..
  • Anonym (Thor)
    Anonym (M.) skrev 2026-01-27 08:37:24 följande:
    Hmmm... Viss skillnad mellan att fira jul och påsk (vilket dessutom är frivilligt) och att skära barn i underlivet, gifta bort barn, slakta djur utan bedövning, tvinga på kvinnor burka, tvinga sina familjemedlemmar att fasta, döda kvinnor som har sex utanför äktenskapet (ibland bara på en misstanke, fast det inte ens har hänt), slakta djur utan bedövning, uppfattningen att kvinnan ska lyda mannen och ha en manlig förmyndare hela livet, krav på att sprida religionen med våld, o.s.v. o.s.v..

    ...och de regimer som förbjudit landets gamla religiösa högtider från att firas, och i stället infört nya som den Store Ledarens födelsedag eller dagen då denne tog över parlamententet, är väl heller inga föregångsländer. Eller..?

    Jag fattar inte vad det är du har så svårt för. I kristna länder firar vi kristna högtider, i buddhistiska länder firar de buddhistiska högtider, i muslimska länder firar de muslimska högtider... och så ska det vara. Det är ju detta som utgör kittet i en befolkning.

    Väljer sedan människor att flytta till ett land där en annan religion råder, så får de ju anpassa sig till det. Så är det ju för svenskar i Saudi också. De kan inte kräva (och försöker inte heller) att allting i samhället ska vara öppet under de muslimska högtiderna, och att dessa inte får märkas i gatubilden eller TV-utbudet. Inte heller kan de kräva att få vara lediga på jul- eller påskhelgen. Utan man får stå för sitt val och anpassa sig, och förhoppningsvis hinner man fira sin egen högtid lite grann i alla fall, på kvällen efter arbetet. Samt ordentligt de år då den råkar infalla på veckans lediga dag. 

    Själv skulle jag, om jag flyttade till ett land med annan religion, vara nyfiken på deras seder och pröva på dem lite försiktigt. Man måste ju inte börja tillbe någon annan gud (för övrigt har muslimer och kristna samma gud) för att man äter viss mat ett visst datum, lyssnar på viss musik, sätter upp en viss typ av elektrisk ljusstake i fönstret o.s.v..
    Du säger att varje folk ska få fira sina högtider och att man bör visa nyfikenhet inför andra kulturer, men samtidigt radar du upp ett pärlband av demoniserande stereotyper om muslimer som om religionen i sig vore synonym med tvång, våld och kvinnoförtryck. Det är en uppenbar motsägelse.

    Det går inte att predika respekt och förståelse samtidigt som man buntar ihop över en miljard människor med extremistiska sedvänjor som majoriteten själva tar avstånd ifrån. Lika lite som kristendomen kan reduceras till korståg och häxbränningar, kan islam reduceras till hedersmord och barnäktenskap.

    Du påstår att människor i muslimska länder måste "anpassa sig" men när du kräver samma ensidiga underkastelse här hemma, försvarar du exakt det tvång du säger dig förakta.
  • Anonym (Thor)
    Tom Araya skrev 2026-02-02 23:31:58 följande:

    Uppmärksammade fall som Nagham Khawwas är en form av islamism, om än omedveten, där avsikten är att få det svenska samhället att anpassa sig efter Islam.

    Nagham, 22, nekades jobbet ? för att hon bär slöja


    Omedveten islamisering? Att söka jobb hos Securitas? Det är tragikomiskt att odla så djupa islamofobiska åsikter som totalt förvränger verkligheten. Vad rädd du måste vara för dessa stackars kvinnor i slöja.
  • Anonym (Thor)

    "Tack Sverige, men jag vill inte bli krigsplacerad i ett land där jag under fredstid inte fullt ut har rätten att bestämma över mitt eget liv. Om jag i vardagen möts av misstänksamhet, begränsningar och krav som inte gäller alla lika, då är det svårt att acceptera att staten samtidigt kan kräva min lojalitet i form av krigstjänst.

    Detta är inte ett avståndstagande från ansvar, utan en fråga om rättvisa.
    Lojalitet och ansvar kan inte vara ensidiga. Ett samhälle som förväntar sig att medborgare ska vara beredda att försvara det måste också, i fredstid, behandla dem som fullvärdiga individer med samma rättigheter, möjligheter och tillit. Annars uppstår en obalans där plikter betonas, men rättigheter urholkas.

    Krigsplikt bygger på idén om ett gemensamt "vi" Men detta "vi" förutsätter jämlikhet. När vissa medborgare upplever att deras bakgrund gör dem mer kontrollerade, mer ifrågasatta eller mindre accepterade, skapas en känsla av villkorat medborgarskap. Då blir det rimligt att fråga: varför ska jag offra mitt liv för ett samhälle som inte fullt ut erkänner mitt värde när det råder fred?

    Ett starkt land bygger sin försvarsvilja på rättvisa, tillhörighet och ömsesidig respekt, inte på tvång eller selektiv tillit."

    Invandrare

  • FuckGoggleAskMe
    Anonym (Thor) skrev 2026-02-04 11:23:10 följande:

    "Tack Sverige, men jag vill inte bli krigsplacerad i ett land där jag under fredstid inte fullt ut har rätten att bestämma över mitt eget liv. Om jag i vardagen möts av misstänksamhet, begränsningar och krav som inte gäller alla lika, då är det svårt att acceptera att staten samtidigt kan kräva min lojalitet i form av krigstjänst.

    Detta är inte ett avståndstagande från ansvar, utan en fråga om rättvisa.
    Lojalitet och ansvar kan inte vara ensidiga. Ett samhälle som förväntar sig att medborgare ska vara beredda att försvara det måste också, i fredstid, behandla dem som fullvärdiga individer med samma rättigheter, möjligheter och tillit. Annars uppstår en obalans där plikter betonas, men rättigheter urholkas.

    Krigsplikt bygger på idén om ett gemensamt "vi" Men detta "vi" förutsätter jämlikhet. När vissa medborgare upplever att deras bakgrund gör dem mer kontrollerade, mer ifrågasatta eller mindre accepterade, skapas en känsla av villkorat medborgarskap. Då blir det rimligt att fråga: varför ska jag offra mitt liv för ett samhälle som inte fullt ut erkänner mitt värde när det råder fred?

    Ett starkt land bygger sin försvarsvilja på rättvisa, tillhörighet och ömsesidig respekt, inte på tvång eller selektiv tillit."

    Invandrare


    ?p.s. Och eftersom jag inte vill bli krigsplacerad tänker jag betala tillbaka kostnaderna för utbildningen, sjukvården, barnbidraget etc jag fått av staten.? 


     

  • Anonym (Alltstyrs inte av lagar)

    Något som kan bidra till islamisering är som jag tycker att den del muslimska grupper får så många barn som de får, medans etniska svenskar får betydligt färre i genomsnitt. Så gott som alltid när jag på stan ser en (ofta verkligt ung) kvinna med minst 3 barn så bär hon hijab.

    Här i staden så tillhör muslimer rätt ofta mer strikta grupper, där även andra generationen vad gäller kvinnorna så gott som alltid har hijab, och när de bildat familj har nästan på uniformsmässig enhet i klädseln, så den sociala kontrollen verkar mer eller mindre "stenhård". Nu har andra generationen börjat få barn i 3:e generationen. De blandar sig inte med -gifter sig absolut inte med (vad jag ser) - etniska svenskar. Både "mer eller mindre oblandad" etnicitet och religion bevaras.


    Enligt Pew Research kommer islam sannolikt att vara världens största religion om ca 40 år, inte pga mission utan pga nativiteten.


    Jag tycker det vore roligt med högre nativitet bland etniska svenskar (fast det går förstås inte att kommendera fram) och mindre procentuell ökning av islam. Mina främsta egna invändningar mot islam är dock helt andra än för de som vanligen varnar för islamisering, och de är för mig snarare helt andliga tankar och relaterade till min tro än att vara politiska. De som talar mot islamisering i Sverige idag är så gott som alltid sekulariserade, så de har en helt annan riktning i detta

  • Anonym (Thor)
    FuckGoggleAskMe skrev 2026-02-04 11:41:20 följande:

    ?p.s. Och eftersom jag inte vill bli krigsplacerad tänker jag betala tillbaka kostnaderna för utbildningen, sjukvården, barnbidraget etc jag fått av staten.? 


     


    Och staten får betala tillbaka all skatt som betalats in?
  • Anonym (Thor)
    Anonym (Alltstyrs inte av lagar) skrev 2026-02-04 11:49:51 följande:

    Något som kan bidra till islamisering är som jag tycker att den del muslimska grupper får så många barn som de får, medans etniska svenskar får betydligt färre i genomsnitt. Så gott som alltid när jag på stan ser en (ofta verkligt ung) kvinna med minst 3 barn så bär hon hijab.

    Här i staden så tillhör muslimer rätt ofta mer strikta grupper, där även andra generationen vad gäller kvinnorna så gott som alltid har hijab, och när de bildat familj har nästan på uniformsmässig enhet i klädseln, så den sociala kontrollen verkar mer eller mindre "stenhård". Nu har andra generationen börjat få barn i 3:e generationen. De blandar sig inte med -gifter sig absolut inte med (vad jag ser) - etniska svenskar. Både "mer eller mindre oblandad" etnicitet och religion bevaras.


    Enligt Pew Research kommer islam sannolikt att vara världens största religion om ca 40 år, inte pga mission utan pga nativiteten.


    Jag tycker det vore roligt med högre nativitet bland etniska svenskar (fast det går förstås inte att kommendera fram) och mindre procentuell ökning av islam. Mina främsta egna invändningar mot islam är dock helt andra än för de som vanligen varnar för islamisering, och de är för mig snarare helt andliga tankar och relaterade till min tro än att vara politiska. De som talar mot islamisering i Sverige idag är så gott som alltid sekulariserade, så de har en helt annan riktning i detta


    Du förstår varken demografi eller kulturförändring. För det första är muslimska grupper i Sverige inte homogena. De kommer från vitt skilda länder, samhällen och traditioner, med olika syn på religion, kvinnans roll, barnuppfostran och samhällsengagemang. Att reducera alla till en enhetlig "muslimsk" massa är inte bara felaktigt, utan också djupt orättvist.

    För det andra visar forskning att födelsetalen bland invandrade grupper gradvis närmar sig majoritetens efter en eller två generationer. Det handlar inte om "massiv nativitet" utan om normal demografisk anpassning. Den bild du beskriver av unga kvinnor med flera barn är anekdotisk, inte statistisk och används ofta i högerpopulistisk retorik för att måla upp en islamofobisk hotbild.

    Vidare: att kvinnor bär hijab säger ingenting om deras syn på integration, demokrati eller gemenskap. Att tolka klädval som uttryck för "stenhård social kontroll" utan att känna individen är en form av islamofobisk fördomsfull generalisering. Många kvinnor använder religiösa symboler av personlig övertygelse, kulturarv eller identitet, precis som kristna kan bära kors.

    Synen på "etnisk blandning" är också problematisk. Sverige är inte ett land byggt på etnisk renhet utan på medborgarskap, rättigheter och gemensamma värden. Att människor väljer partner från samma bakgrund är inte farligt, det är normalt i de flesta samhällen. Över tid ökar ändå blandäktenskap och social sammanblandning, särskilt bland unga generationer som växer upp här.

    Slutligen: det är sant att islam växer globalt, men i Europa, inklusive Sverige, beräknas andelen muslimer stabiliseras, inte dominera. Och även om islam blir världens största religion säger det inget om politiska system eller kulturell kontroll. Religionens spridning betyder inte att världen "islamiseras", lika lite som att världens kristna befolkning skulle innebära en "kristianisering".

    Den verkliga frågan borde inte vara hur många barn muslimer får, utan hur vi tillsammans bygger ett samhälle där barn, oavsett bakgrund,  växer upp i respekt, frihet och demokratiska värden. Att tala om "islamisering" utifrån barnafödande riskerar bara att splittra, inte stärka, Sverige.
  • Anonym (Alltstyrs inte av lagar)
    Anonym (Thor) skrev 2026-02-05 12:58:35 följande:
    Du förstår varken demografi eller kulturförändring. För det första är muslimska grupper i Sverige inte homogena. De kommer från vitt skilda länder, samhällen och traditioner, med olika syn på religion, kvinnans roll, barnuppfostran och samhällsengagemang. Att reducera alla till en enhetlig "muslimsk" massa är inte bara felaktigt, utan också djupt orättvist.

    För det andra visar forskning att födelsetalen bland invandrade grupper gradvis närmar sig majoritetens efter en eller två generationer. Det handlar inte om "massiv nativitet" utan om normal demografisk anpassning. Den bild du beskriver av unga kvinnor med flera barn är anekdotisk, inte statistisk och används ofta i högerpopulistisk retorik för att måla upp en islamofobisk hotbild.

    Vidare: att kvinnor bär hijab säger ingenting om deras syn på integration, demokrati eller gemenskap. Att tolka klädval som uttryck för "stenhård social kontroll" utan att känna individen är en form av islamofobisk fördomsfull generalisering. Många kvinnor använder religiösa symboler av personlig övertygelse, kulturarv eller identitet, precis som kristna kan bära kors.

    Synen på "etnisk blandning" är också problematisk. Sverige är inte ett land byggt på etnisk renhet utan på medborgarskap, rättigheter och gemensamma värden. Att människor väljer partner från samma bakgrund är inte farligt, det är normalt i de flesta samhällen. Över tid ökar ändå blandäktenskap och social sammanblandning, särskilt bland unga generationer som växer upp här.

    Slutligen: det är sant att islam växer globalt, men i Europa, inklusive Sverige, beräknas andelen muslimer stabiliseras, inte dominera. Och även om islam blir världens största religion säger det inget om politiska system eller kulturell kontroll. Religionens spridning betyder inte att världen "islamiseras", lika lite som att världens kristna befolkning skulle innebära en "kristianisering".

    Den verkliga frågan borde inte vara hur många barn muslimer får, utan hur vi tillsammans bygger ett samhälle där barn, oavsett bakgrund,  växer upp i respekt, frihet och demokratiska värden. Att tala om "islamisering" utifrån barnafödande riskerar bara att splittra, inte stärka, Sverige.

    Du missförstod/ misstolkade helt mitt inlägg på alla punkterna. Jag bemöter i numrerade punkter


    1) Jag sa inte att de muslimska grupperna var homogena generellt. Däremot sa jag att här i stan är många av de striktare grupperna. Jag sa alltså inget alls om en enhetlig muslimsk massa,


    2) Vad är det för fel på en så kallad "ankedotisk bild". Vad är det för fel på att berätta vad jag faktiskt ser i en stad jag bott i sedan 1997? Jag hävdar aldrig att jag har någon exakt siffermässig statistik, men det måste väl vara tillåtet att berätta en del av vad man faktiskt har iaktagit.? Jag tycker det är intressant och viktigt även om jag inte säger mig kunna bevisa några siffor.


    3)Jag påstod aldrig att just hijaben säger allt. Däremot - och det missade du - nämnde jag att en av grupperna inte bara vad gäller hijab utan även hela klädseln ofta är klädda på ett sätt som vittnar om en strikt social kontroll.


    Sedan är det inte demokratin som jag främst tänker på vad gäller islamisering, utan att islam förnekar den rent andliga kärnan i min kristna tro. Därför kan jag inte vara positiv till  vare sig islamistisk utbredning eller en utbredning av mndre/icke islamistisk islam.


    4) Jag sa inget om farligt i rent samhälleligt avseende, utan jag är intresserad av det andliga. Parallell-samhällen mer eller mindre är i rent andligt avseende något jag är orolig för ;det ger islam större förutsättningar att bli starkare och som jag nämnde förnekar Muhammed det centrala  i min tro,


    5) Jag talar inte alls om politik, utan jag är intresserad av vad Jesus kan ge i fråga om livet efter döden som vi alla skall möta. Jag skulle verkligen glädjas åt en större kristianisering, (men inte med något tvång över huvud taget) snarare att fler upptäcker och frivilligt väljer att följa Jesus.


    6) Den verkliga frågan för mig vad gäller just islam är  att islam kan vara en av de faktorer som motverkar förutsättningarna för det glada budskapet evangelium. Jag är inte högerpopulist utan troende aktiv i bla Svenska Kyrkan, men även andra samfund bla Katolska

  • Anonym (Thor)
    Anonym (Alltstyrs inte av lagar) skrev 2026-02-05 14:42:22 följande:

    Du missförstod/ misstolkade helt mitt inlägg på alla punkterna. Jag bemöter i numrerade punkter


    1) Jag sa inte att de muslimska grupperna var homogena generellt. Däremot sa jag att här i stan är många av de striktare grupperna. Jag sa alltså inget alls om en enhetlig muslimsk massa,


    2) Vad är det för fel på en så kallad "ankedotisk bild". Vad är det för fel på att berätta vad jag faktiskt ser i en stad jag bott i sedan 1997? Jag hävdar aldrig att jag har någon exakt siffermässig statistik, men det måste väl vara tillåtet att berätta en del av vad man faktiskt har iaktagit.? Jag tycker det är intressant och viktigt även om jag inte säger mig kunna bevisa några siffor.


    3)Jag påstod aldrig att just hijaben säger allt. Däremot - och det missade du - nämnde jag att en av grupperna inte bara vad gäller hijab utan även hela klädseln ofta är klädda på ett sätt som vittnar om en strikt social kontroll.


    Sedan är det inte demokratin som jag främst tänker på vad gäller islamisering, utan att islam förnekar den rent andliga kärnan i min kristna tro. Därför kan jag inte vara positiv till  vare sig islamistisk utbredning eller en utbredning av mndre/icke islamistisk islam.


    4) Jag sa inget om farligt i rent samhälleligt avseende, utan jag är intresserad av det andliga. Parallell-samhällen mer eller mindre är i rent andligt avseende något jag är orolig för ;det ger islam större förutsättningar att bli starkare och som jag nämnde förnekar Muhammed det centrala  i min tro,


    5) Jag talar inte alls om politik, utan jag är intresserad av vad Jesus kan ge i fråga om livet efter döden som vi alla skall möta. Jag skulle verkligen glädjas åt en större kristianisering, (men inte med något tvång över huvud taget) snarare att fler upptäcker och frivilligt väljer att följa Jesus.


    6) Den verkliga frågan för mig vad gäller just islam är  att islam kan vara en av de faktorer som motverkar förutsättningarna för det glada budskapet evangelium. Jag är inte högerpopulist utan troende aktiv i bla Svenska Kyrkan, men även andra samfund bla Katolska


    Du säger att du "inte talar om politik" men det du uttrycker är i grunden ett politiskt ställningstagande dör det handlar om vilka religiösa uttryck och livsåskådningar som ska få ta plats i ett samhälle. När du oroar dig för "islamisering" men i nästa mening säger att du "gläds åt kristianisering" ställer du i praktiken olika religioners existensberättigande mot varandra och visar att du är den du kritiserar och är rädd för. Det är just den sortens religiösa värderingshierarki som de sekulära och demokratiska principerna i Sverige syftar till att undvika. Det finns ingen skillnad mellan dina slamisternas åsikter och värderingar.

    Att du vill "kristianisera utan tvång" förändrar inte innehållet. Även "frivillig" kristianisering bygger på en idé om att en trosuppfattning är mer sann eller mer önskvärd för samhället än en annan. Det är i sak samma tanke som när någon annan vill "islamisera" samhället "frivilligt". Det du kritiserar hos muslimer, önskan att andligt påverka andra, är alltså exakt det du själv uttrycker, fast med annan teologisk färg. Förstår du att du har alvarlig konflikt inombords?

    Du säger att din oro är "andlig, inte politisk" men dina åsikter skulle få politiska följder om de förverkligas. När du offentligt talar om islam som ett hot mot "evangeliet" och som något som skadar samhällets "andliga kärna" påverkar det hur du ser på dina muslimska grannar, inte som individer utan som bärare av ett andligt virus. Du legitimerar misstro och segregation just i Jesu namn, vilket rimmar illa med evangeliets anda. Du är så full av parodox.

    Du hänvisar till egna observationer sedan 1997. Självklart får du beskriva vad du ser, men anekdotisk erfarenhet är inget neutralt underlag för samhällsbild. Vi har alla selektiv perception: det vi upplever som "strikt" hos andra tolkar vi genom vår egen kulturella lins. För någon annan kan det uttrycka stolthet, integritet eller trygghet. Att du använder din privata intryck som grund för att tala om "islamisering" är att låta din känsla ersätta fakta-kunskap.

    Du avslutar med att säga att du vill "att fler ska upptäcka Jesus". Det är ett personligt kall, och ingen kan ta ifrån dig den tron. Men samma frihet som ger dig rätten att sprida ditt budskap ger också muslimer rätten att följa Muhammed utan att misstänkliggöras. Religionsfrihet betyder inte bara frihet till kristendom, utan frihet från att någon annan definierar vilket trosliv som är "andligt rätt". 
  • Anonym (Alltstyrs inte av lagar)
    Anonym (Thor) skrev 2026-02-05 15:45:15 följande:
    Du säger att du "inte talar om politik" men det du uttrycker är i grunden ett politiskt ställningstagande dör det handlar om vilka religiösa uttryck och livsåskådningar som ska få ta plats i ett samhälle. När du oroar dig för "islamisering" men i nästa mening säger att du "gläds åt kristianisering" ställer du i praktiken olika religioners existensberättigande mot varandra och visar att du är den du kritiserar och är rädd för. Det är just den sortens religiösa värderingshierarki som de sekulära och demokratiska principerna i Sverige syftar till att undvika. Det finns ingen skillnad mellan dina slamisternas åsikter och värderingar.

    Att du vill "kristianisera utan tvång" förändrar inte innehållet. Även "frivillig" kristianisering bygger på en idé om att en trosuppfattning är mer sann eller mer önskvärd för samhället än en annan. Det är i sak samma tanke som när någon annan vill "islamisera" samhället "frivilligt". Det du kritiserar hos muslimer, önskan att andligt påverka andra, är alltså exakt det du själv uttrycker, fast med annan teologisk färg. Förstår du att du har alvarlig konflikt inombords?

    Du säger att din oro är "andlig, inte politisk" men dina åsikter skulle få politiska följder om de förverkligas. När du offentligt talar om islam som ett hot mot "evangeliet" och som något som skadar samhällets "andliga kärna" påverkar det hur du ser på dina muslimska grannar, inte som individer utan som bärare av ett andligt virus. Du legitimerar misstro och segregation just i Jesu namn, vilket rimmar illa med evangeliets anda. Du är så full av parodox.

    Du hänvisar till egna observationer sedan 1997. Självklart får du beskriva vad du ser, men anekdotisk erfarenhet är inget neutralt underlag för samhällsbild. Vi har alla selektiv perception: det vi upplever som "strikt" hos andra tolkar vi genom vår egen kulturella lins. För någon annan kan det uttrycka stolthet, integritet eller trygghet. Att du använder din privata intryck som grund för att tala om "islamisering" är att låta din känsla ersätta fakta-kunskap.

    Du avslutar med att säga att du vill "att fler ska upptäcka Jesus". Det är ett personligt kall, och ingen kan ta ifrån dig den tron. Men samma frihet som ger dig rätten att sprida ditt budskap ger också muslimer rätten att följa Muhammed utan att misstänkliggöras. Religionsfrihet betyder inte bara frihet till kristendom, utan frihet från att någon annan definierar vilket trosliv som är "andligt rätt". 

    Nu missförstod du mig åter igen


    1) Jag skrev inget om lagar. Politik stiftar lagar ,men jag skrev inget  om vad som skall vara juridiskt tillåtet.


    2) Självfallet uppfattar jag kristen tro som till högre grad sanna än islam eftersom jag tror att Kristus faktiskt är vår frälsare och islam förnekar det.


    3) Vaddå politiska följder?


    4) Det är inget fel att säga att man ser förändringar.

  • Anonym (Thor)
    Anonym (Alltstyrs inte av lagar) skrev 2026-02-05 17:32:51 följande:

    Nu missförstod du mig åter igen


    1) Jag skrev inget om lagar. Politik stiftar lagar ,men jag skrev inget  om vad som skall vara juridiskt tillåtet.


    2) Självfallet uppfattar jag kristen tro som till högre grad sanna än islam eftersom jag tror att Kristus faktiskt är vår frälsare och islam förnekar det.


    3) Vaddå politiska följder?


    4) Det är inget fel att säga att man ser förändringar.


    Nej, jag missförstår dig inte.

    Kort sagt: Du är just den du kritiserar. 
  • Anonym (Alltstyrs inte av lagar)
    Anonym (Thor) skrev 2026-02-05 15:45:15 följande:
    Du säger att du "inte talar om politik" men det du uttrycker är i grunden ett politiskt ställningstagande dör det handlar om vilka religiösa uttryck och livsåskådningar som ska få ta plats i ett samhälle. När du oroar dig för "islamisering" men i nästa mening säger att du "gläds åt kristianisering" ställer du i praktiken olika religioners existensberättigande mot varandra och visar att du är den du kritiserar och är rädd för. Det är just den sortens religiösa värderingshierarki som de sekulära och demokratiska principerna i Sverige syftar till att undvika. Det finns ingen skillnad mellan dina slamisternas åsikter och värderingar.

    Att du vill "kristianisera utan tvång" förändrar inte innehållet. Även "frivillig" kristianisering bygger på en idé om att en trosuppfattning är mer sann eller mer önskvärd för samhället än en annan. Det är i sak samma tanke som när någon annan vill "islamisera" samhället "frivilligt". Det du kritiserar hos muslimer, önskan att andligt påverka andra, är alltså exakt det du själv uttrycker, fast med annan teologisk färg. Förstår du att du har alvarlig konflikt inombords?

    Du säger att din oro är "andlig, inte politisk" men dina åsikter skulle få politiska följder om de förverkligas. När du offentligt talar om islam som ett hot mot "evangeliet" och som något som skadar samhällets "andliga kärna" påverkar det hur du ser på dina muslimska grannar, inte som individer utan som bärare av ett andligt virus. Du legitimerar misstro och segregation just i Jesu namn, vilket rimmar illa med evangeliets anda. Du är så full av parodox.

    Du hänvisar till egna observationer sedan 1997. Självklart får du beskriva vad du ser, men anekdotisk erfarenhet är inget neutralt underlag för samhällsbild. Vi har alla selektiv perception: det vi upplever som "strikt" hos andra tolkar vi genom vår egen kulturella lins. För någon annan kan det uttrycka stolthet, integritet eller trygghet. Att du använder din privata intryck som grund för att tala om "islamisering" är att låta din känsla ersätta fakta-kunskap.

    Du avslutar med att säga att du vill "att fler ska upptäcka Jesus". Det är ett personligt kall, och ingen kan ta ifrån dig den tron. Men samma frihet som ger dig rätten att sprida ditt budskap ger också muslimer rätten att följa Muhammed utan att misstänkliggöras. Religionsfrihet betyder inte bara frihet till kristendom, utan frihet från att någon annan definierar vilket trosliv som är "andligt rätt". 

    Tillägg till svaret : Vad man iaktar kan många gånger  ge en korrekt uppfattning om trender i tex en stad även om man inte hävdar att det bevisar några siffor. Det så kallade anekdotiska tycker jag är underskattat. Det ger ibland bra ledtrådar. Jag vidhåller i at tycka att mina observationer i staden sedan 90-talet är intressanta.


    Du har helt fel i hur jag er på muslimer som individer,, Jag tror ju att Jesus älskar varenda en av dem och söker dem likväl som sekulariserade svenskar, judar, buddister, hinduer, new-agare, starka ateister och andra


    Vad menar du med förverkligas ? Tolkar du mig som att jag föreslår en bokstavlig statlig lagstiftning mot islam. Då tolkar du fel - för jag vill vara en del av evangeliespridning helt utanför politiken. Jag vill verka genom att vara aktiv i församlingar, te att jag sänder närradio ibland, inte genom att vara politiker som "förbjuder islam" eller någon religion över huvud taget.


    Jag har inte sagt att statens lag skall förbjuda någon att följa Muhammed. Däremot tror jag fortfarande att Jesus söker alla som följer både Buddha o Muhammed  och jag viker inte från min tro att Jesus faktiskt är världens frälsare - som älskar också muslimer och buddhister. Islams Jesus, Issa, är något helt annat en muslimsk profet. I islam finns inte plats för Jesus att vara frälsare. Jag har trott på honom sedan jag var 16, inte bara pga bibeln utan även annat däribland min egen erfarenhet, vad jag har sett med mina egna ögon (och nej jag talar inte om "visioner"- har aldrig haft någon sådan "syn"- utan bla om konkreta yttre fysiska händelser

  • Anonym (Thor)
    Anonym (Alltstyrs inte av lagar) skrev 2026-02-05 17:46:39 följande:

    Tillägg till svaret : Vad man iaktar kan många gånger  ge en korrekt uppfattning om trender i tex en stad även om man inte hävdar att det bevisar några siffor. Det så kallade anekdotiska tycker jag är underskattat. Det ger ibland bra ledtrådar. Jag vidhåller i at tycka att mina observationer i staden sedan 90-talet är intressanta.


    Du har helt fel i hur jag er på muslimer som individer,, Jag tror ju att Jesus älskar varenda en av dem och söker dem likväl som sekulariserade svenskar, judar, buddister, hinduer, new-agare, starka ateister och andra


    Vad menar du med förverkligas ? Tolkar du mig som att jag föreslår en bokstavlig statlig lagstiftning mot islam. Då tolkar du fel - för jag vill vara en del av evangeliespridning helt utanför politiken. Jag vill verka genom att vara aktiv i församlingar, te att jag sänder närradio ibland, inte genom att vara politiker som "förbjuder islam" eller någon religion över huvud taget.


    Jag har inte sagt att statens lag skall förbjuda någon att följa Muhammed. Däremot tror jag fortfarande att Jesus söker alla som följer både Buddha o Muhammed  och jag viker inte från min tro att Jesus faktiskt är världens frälsare - som älskar också muslimer och buddhister. Islams Jesus, Issa, är något helt annat en muslimsk profet. I islam finns inte plats för Jesus att vara frälsare. Jag har trott på honom sedan jag var 16, inte bara pga bibeln utan även annat däribland min egen erfarenhet, vad jag har sett med mina egna ögon (och nej jag talar inte om "visioner"- har aldrig haft någon sådan "syn"- utan bla om konkreta yttre fysiska händelser


    Det är ganska tröttsamt och tråkigt att kommrntera dig eftersom du vill inte ens förstå.

    När du oroar dig för "islamisering" men i nästa mening säger att du "gläds åt kristianisering" ställer du i praktiken olika religioners existensberättigande mot varandra och visar att du är den du kritiserar och är rädd för. Du vill att vi slla ska vara kristna, islamister vill att vi ska vara muslimer. Förstår inte du att du är lika extrem som islamister?

    Sedan blandar du ihop muslimer och judar. Muslimer tror på Jesus som en profet och älskar honom djupt, medan judar generellt inte erkänner honom som någon särskild religiös gestalt.

    Islam betraktar Jesus (Isa) som en av de främsta profeterna, född mirakulöst av Maria och utförare av underverk genom Guds vilja. Muslimer måste tro på honom som en del av sin trosbekännelse och väntar på hans återkomst, men avvisar att han är Guds son eller korsfästes.

    Judar förnekar att Jesus är Messias, profet eller gudomlig, han ses inte som uppfyllande av profetiorna i Tanakh (Gamla testamentet). 
  • Anonym (Alltstyrs inte av lagar)
    Anonym (Thor) skrev 2026-02-05 18:07:11 följande:
    Det är ganska tröttsamt och tråkigt att kommrntera dig eftersom du vill inte ens förstå.

    När du oroar dig för "islamisering" men i nästa mening säger att du "gläds åt kristianisering" ställer du i praktiken olika religioners existensberättigande mot varandra och visar att du är den du kritiserar och är rädd för. Du vill att vi slla ska vara kristna, islamister vill att vi ska vara muslimer. Förstår inte du att du är lika extrem som islamister?

    Sedan blandar du ihop muslimer och judar. Muslimer tror på Jesus som en profet och älskar honom djupt, medan judar generellt inte erkänner honom som någon särskild religiös gestalt.

    Islam betraktar Jesus (Isa) som en av de främsta profeterna, född mirakulöst av Maria och utförare av underverk genom Guds vilja. Muslimer måste tro på honom som en del av sin trosbekännelse och väntar på hans återkomst, men avvisar att han är Guds son eller korsfästes.

    Judar förnekar att Jesus är Messias, profet eller gudomlig, han ses inte som uppfyllande av profetiorna i Tanakh (Gamla testamentet). 

    Det är inte så. med islamisering menar jag framgångar för islam som religion i rent andligt avseende och talar inte om juridiskt existensberättigande. Det är inte heller så enkelt att jag säger att islam har fel på alla punkter i alla frågor, men faktum kvarstår att i nyckelfrågan : vem är Jesus? ger islam ett helt annat svar än vad den kristna tron står.


     


    Jag vet att Jesus (Issa) är en profet enligt islam - men inte frälsare och inte del av Gud treenig. Min Gudstro är en treenig Gud. Varken islams eller judendomens "en-enige" Gud går ihop med min tro. Treenighetstron är viktig i mitt liv, och jag är för att dela evangelium till både muslimer och judar. Jag stärktes i den tron i samband med en mycket märklig händelse vid judiska begravningsplatsen i Göteborg jag var med om.

  • Anonym (Alltstyrs inte av lagar)
    Anonym (Thor) skrev 2026-02-05 18:07:11 följande:
    Det är ganska tröttsamt och tråkigt att kommrntera dig eftersom du vill inte ens förstå.

    När du oroar dig för "islamisering" men i nästa mening säger att du "gläds åt kristianisering" ställer du i praktiken olika religioners existensberättigande mot varandra och visar att du är den du kritiserar och är rädd för. Du vill att vi slla ska vara kristna, islamister vill att vi ska vara muslimer. Förstår inte du att du är lika extrem som islamister?

    Sedan blandar du ihop muslimer och judar. Muslimer tror på Jesus som en profet och älskar honom djupt, medan judar generellt inte erkänner honom som någon särskild religiös gestalt.

    Islam betraktar Jesus (Isa) som en av de främsta profeterna, född mirakulöst av Maria och utförare av underverk genom Guds vilja. Muslimer måste tro på honom som en del av sin trosbekännelse och väntar på hans återkomst, men avvisar att han är Guds son eller korsfästes.

    Judar förnekar att Jesus är Messias, profet eller gudomlig, han ses inte som uppfyllande av profetiorna i Tanakh (Gamla testamentet). 

    Alltså vad gäller existensberättigande så får man skilja på juridisk och andlig mening. Vad gäller juridiken är jag absolut för religionsfrihet, och vad det gäller det andliga så har jag i o f s inte sagt att allting inom islam är felaktigt - men jag vill ändå dela evangelium till muslimer (och judar). 


    Både islam och judendom förnekar det som jag tror är en centralpunkt att Kristus sonade min och andras ondska (ingen av oss på jorden är allt igenom "god") på korset,dog, uppstod, sedan upphöjdes och idag är en del av treenig Gud. Jag tror inte på den "en-enige Gud som finns inom islam och judendom"


    Jag har aldrig någonsin förstått mig på tex vissa konservativa evangelikala kristna i bla USA och även Sverige som är så förhållandevis positiva till mainstream-judendom, och tex Tempelinstitutets plan att återuppbygga Jerusalems tempel , trots att en helt annan messias kommer att förkunnas där i så fall,  och inte har minsta intresse att evangelisera bland judar. 


    Där delar faktiskt vissa evangelikaler ståndpunkt med liberalteologer som inte heller är intresserade av evangelium till judar. Jag är kritisk till båda. SOm jag nämnde hade jag en mycket märklig erfarenhet vid judiska begravningsplatsen i Göteborg när jag passerade den och jag tror det är meningsfullt att dela det glada budskapet evangelium med människor som är av alla bakgrunder även judisk

Svar på tråden Ni som ropar högt om den så kallade islamiseringen av vårt Land