Bokat abort, mår skit

Du målar upp en skräckbild som inte alls behöver stämma. Jag är helt ensamstående med tre barn där det skiljer 20 månader mellan första och andra, 15 månader mellan andra och tredje. Slutade inte samsova bara för att nästa kom och barnen behöver inte alls bli stora direkt, de får vara små tillsammans. Barnen har jätteroligt ihop även om de också bråkar men det gör ju de flesta syskon, de har samma intressen och är på ungefär samma nivå. Jag samsov med både äldsta och mellersta och när trean kom samsov jag med mellersta och yngsta, äldsta sov i samma rum. Tyckte inte det har varit särskilt tufft heller. Nu beror det väl på vad man har att jämföra med (ni har bara stor ålderskillnad att jämföra med) och vad man har för barn, men jag tycker det har varit rätt smidigt. De har alla haft ungefär liknande behov. Läggdags samtidigt, byta två barns blöjor i stället för ett, laga lite mer mat, klä på två barn istället för ett osv. Allt sånt man ändå gör när man har småbarn gör man bara för ett barn till samtidigt. Och då har jag som sagt varit helt ensamstående hela tiden och klarat detta, ni är ändå två vuxna och ett relativt stort barn som bör vara hyfsat självgående i det basala i alla fall. Det är för övrigt en väldigt kort tid barnen är så små.

Om du mår skit av tanken på att göra abort, så ska du inte göra abort. Abort är en rättighet för den som vill göra det, men ingen skyldighet för den som inte vill göra abort men pressas till det av någon annan.

Jag har 18 månader mellan två av mina barn, och det var faktiskt mest fördelar med det. Storebror tog på ett självklart sätt emot lillasyster. Han var ju fortfarande ganska liten och hade precis börjat kunna benämna sin egen kropp, så han konstaterade ivrigt att lillasyster hade både mun och "näna" (näsa) precis som han själv. Sen var hon fullt ut accepterad av honom. Han var som sagt fortfarande liten, så jag synkade blöjbytena och bytte på dem samtidigt. Jag gick och la mig med dem båda så de fick sova middag ihop. Lillasyster sov förstås fler gånger under dagen, men det var i vagnen när jag var ute med storebror, eller sov hon på madrass på golvet när storebror och jag gjorde något annat. Vi renoverade hus då, så jag spacklade och storebror kladdade ner sig med spackel, typ.
Nu är de tonåringar, bråkar hemma men håller enad front i skolan. Det är svårt att se det framför sig när det mesta handlar om blöjor, amning och sömn, men rätt vad det är - så är de stora!

Jag är hellre gift med två barn än ensamstående med tre.

Risken är att din man säger tack och hej av stressen.