• Anonym (ledsenmamma)

    Bokat abort, mår skit

    Hej,
    Jag plussade igår och har blandade känslor. Bokat abort till torsdag denna veckan. Jag var både glad och ledsen.
    Har en 9
    åring och en 10 mån bebis och har velat ha en 3a om kanske 2 år men min man vill inte. Nu blev jag oplanerad gravid vilket innebär att bebis kan komma när yngasta endast är 1,5 år. Jag känner att det kommer bli skit tufft och yngasta kommer behöva bli stor på noll tid.
    Jag samsover med yngsta, ska jag bara be honom sluta sova med mig för det har kommit en my bebis? 
    Jag tror det blir extremt tufft med 2 barn under 2 år. 
    Det kommer bli lite tufft ekonomiskt också men det kanske vi ändå kan lösa genom att leva snålt.
    Har någon erfarenhet av små barn tätt, hur blev livet? Jag önskar ärliga svar.
  • Svar på tråden Bokat abort, mår skit
  • Anonym (W)

    Du målar upp en skräckbild som inte alls behöver stämma. Jag är helt ensamstående med tre barn där det skiljer 20 månader mellan första och andra, 15 månader mellan andra och tredje. Slutade inte samsova bara för att nästa kom och barnen behöver inte alls bli stora direkt, de får vara små tillsammans. Barnen har jätteroligt ihop även om de också bråkar men det gör ju de flesta syskon, de har samma intressen och är på ungefär samma nivå. Jag samsov med både äldsta och mellersta och när trean kom samsov jag med mellersta och yngsta, äldsta sov i samma rum. Tyckte inte det har varit särskilt tufft heller. Nu beror det väl på vad man har att jämföra med (ni har bara stor ålderskillnad att jämföra med) och vad man har för barn, men jag tycker det har varit rätt smidigt. De har alla haft ungefär liknande behov. Läggdags samtidigt, byta två barns blöjor i stället för ett, laga lite mer mat, klä på två barn istället för ett osv. Allt sånt man ändå gör när man har småbarn gör man bara för ett barn till samtidigt. Och då har jag som sagt varit helt ensamstående hela tiden och klarat detta, ni är ändå två vuxna och ett relativt stort barn som bör vara hyfsat självgående i det basala i alla fall. Det är för övrigt en väldigt kort tid barnen är så små.

  • Anonym (ledsenmamma)
    Anonym (W) skrev 2025-09-16 09:36:36 följande:

    Du målar upp en skräckbild som inte alls behöver stämma. Jag är helt ensamstående med tre barn där det skiljer 20 månader mellan första och andra, 15 månader mellan andra och tredje. Slutade inte samsova bara för att nästa kom och barnen behöver inte alls bli stora direkt, de får vara små tillsammans. Barnen har jätteroligt ihop även om de också bråkar men det gör ju de flesta syskon, de har samma intressen och är på ungefär samma nivå. Jag samsov med både äldsta och mellersta och när trean kom samsov jag med mellersta och yngsta, äldsta sov i samma rum. Tyckte inte det har varit särskilt tufft heller. Nu beror det väl på vad man har att jämföra med (ni har bara stor ålderskillnad att jämföra med) och vad man har för barn, men jag tycker det har varit rätt smidigt. De har alla haft ungefär liknande behov. Läggdags samtidigt, byta två barns blöjor i stället för ett, laga lite mer mat, klä på två barn istället för ett osv. Allt sånt man ändå gör när man har småbarn gör man bara för ett barn till samtidigt. Och då har jag som sagt varit helt ensamstående hela tiden och klarat detta, ni är ändå två vuxna och ett relativt stort barn som bör vara hyfsat självgående i det basala i alla fall. Det är för övrigt en väldigt kort tid barnen är så små.


    Tack snälla för ditt svar!
    Jag ammar min yngasta och han vaknar om
    nätterna. Hur löste du när båda barnen vaknade om nätterna? Var det tufft? Fick äldsta gå på förskola? 
    Jag är så ledsen att stå här och behöva ta detta beslut. Hade jag varit gravid 7 mån senare så hade jag hunnit skola in yngasta och han hade varit 2 år. :( 
  • Anonym (En annan morsa)

    Om du mår skit av tanken på att göra abort, så ska du inte göra abort. Abort är en rättighet för den som vill göra det, men ingen skyldighet för den som inte vill göra abort men pressas till det av någon annan.

    Jag har 18 månader mellan två av mina barn, och det var faktiskt mest fördelar med det. Storebror tog på ett självklart sätt emot lillasyster. Han var ju fortfarande ganska liten och hade precis börjat kunna benämna sin egen kropp, så han konstaterade ivrigt att lillasyster hade både mun och "näna" (näsa) precis som han själv. Sen var hon fullt ut accepterad av honom. Han var som sagt fortfarande liten, så jag synkade blöjbytena och bytte på dem samtidigt. Jag gick och la mig med dem båda så de fick sova middag ihop. Lillasyster sov förstås fler gånger under dagen, men det var i vagnen när jag var ute med storebror, eller sov hon på madrass på golvet när storebror och jag gjorde något annat. Vi renoverade hus då, så jag spacklade och storebror kladdade ner sig med spackel, typ.
    Nu är de tonåringar, bråkar hemma men håller enad front i skolan. Det är svårt att se det framför sig när det mesta handlar om blöjor, amning och sömn, men rätt vad det är - så är de stora!

Svar på tråden Bokat abort, mår skit