Hur hantera partner som inte kan tänka ekonomiskt?

Skaffa ett gemensamt konto för gemensamma utgifter, som mat. Sen har var och en sin egen ekonomi. 

Ha separat ekonomi. Räkna ut vad hon ska betala för mat, hyra, el, försäkringar  osv och be henne swisha dig direkt när hon får lön så sköter du betalning av räkningar och inköp av mat.

Jag tror att man i alla fall behöver ha gemensamma ekonomiska mål och en ganska likartad tolerans för risk om det ska funka i längden.

Min man är heller inte särskilt ekonomiskt lagd av sig, men vi delar grundvärderingar när det kommer till hur ekonomin i familjen ska skötas. Sedan tar jag hand om det praktiska när det kommer till budget, räkningar, sparande investeringar, huslån osv. Min man har ett konto med pengar att spendera, helt separat för övriga hushållsbudgeten. Han har givetvis full insyn och har han en åsikt om något så har han precis lika mycket rätt att bestämma om pengarna som jag, men det händer väldigt sällan att vi inte är överens.

Det funkar för oss.

Den som inte kan planera sina pengarska släppa planeringen tycker jag och få fickpengar istället, så de inte kan förstöra framtiden.

"Få fickpengar" av sin egen lön?

Vad beror pengaslarvet på? 

Vilken typ av lösning och konsekvens beror ju på varför människan inte  kan hantera pengar.  

Finns det en självinsikt , förståelse, kommunikation och vilja att lösa detta så är det ju en god förutsättning för att kunna hjälpas åt och få hållbar ordning. 

Ligger det djupare saker bakom.spm tex NPF-diagnoser, missbruk eller annat kanske man ska överväga en god man och ja det finsn många helt vanliga människor som har god man och lever i familjeliv med sambos och barn etc 

Ja det finns Npf diagnos hos henne.

Då är det troligt att pengar är för abstrakt att kunna hantera och hon förmår inte att förstå tänket kring pengar. 
Då ska hon helt enkelt inte hantera mer pengar än förmågan sträcker sig. En hel lön blir inte greppbart helt enkelt. 

Då kan ju ett tips vara att se till att hennes räkningar och matpengar dras automatiskt samma dag hon får lön och det som är kvar får hon hantera.  
Alternativt att lönen går direkt in på ditt konto och du ger henne en summa och resten går till räkningar och mat. 
Är pengarna slut så är dom. Men då vet du iallafall att ni klarar er ekonomiskt.  

Låter rätt likt min sambo. 

vi slår ihop våra inkomster varje månad, jag gör sen en budget över utgifter, sparande etc och vad som blir över i fickpengar till respektive person. Sen får han göra som han vill med sina fickpengar. Tog ett tag för oss att komma hit, dvs att han fick Insikt och på vägen dit var det en del ekonomiskt kaos, men nu funkar det rätt bra för oss. 

Låter rimligt om man riskerar att bli vräkt annars.
Har man en partner som inte förstår skillnaden mellan att ha råd och att ha summan på sitt konto på lönedagen men hyran är inte betald , och mat behöver köpas i en hel månad samt räkningar är obetalda då kan man inte hantera sin lön.

Beror ju delvis på er boendesituation, om ni bor ihop eller ej och hur ni har inrättat er ekonomi. Det galet förenklade svaret är att du antingen får kompensera hennes bristande exekutiva färdigheter...endera genom att att betala mer om ni nu har gemensamma utgifter....eller ta det på dig att sköta ekonomin helt när det gäller kostnader som på något vis är en gemensam angelägenhet. Det andra alternativet är att du helt enkelt hjälper henne få en grundläggande förståelse och struktur som gör att hon inte kan ställa till det för sig/er genom impulsivitet eller oförmåga att hantera deadlines och räkningar. Det tredje och sannolikt minst önskvärda är att kanske överväga om det påverkar relationen så mycket att du får fundera på om det går att hitta en fungerande väg framåt för er.

Har svårt att tro att någon skulle jobba dag ut och dag in för att se sin lön gå in på någon annans konto.

Det bästa vore att räkna ut hur mycket som måste gå till det gemensamma och ha den ungefärliga summan direktöverfört till ett konto för just detta.
Eller att ha autogiro på lönedagen så allt dras pronto.

Men att jobba för att se sin lön på en annan persons konto? Nej, då sover jag hellre.

Så må det vara. 
Men som sagt, läs gärna min förra kommentar.

Ett alternativ är att separera också, hellre det än att ge någon annan makten över mina tillgångar.

Nu är jag definitivt ingen ekonomisk slarver, tvärtom. Men bara tanken, idén som presenterar här... jag hade isf rådit båda att separera.

Japp, om man är helt oansvarig med pengar funkar inget annat. Jag har en kollega som är spelmissbrukare så jag vet vad det ställer till med.

Sen ska man inte hänga upp sig på ordet, både jag och min man har "fickpengar" ut från gemensamt, och med det menas helt enkelt de pengar som vi kan lägga på vad för tjafs som helst utan att det ställer till problem i ekonomin.

Har också en närstående med samma upplägg och också en NPF i botten och tidigare spelmissbruk. Då är det han själv som önskat ha det så för att det ska funka och då pratar vi om en person som är en uppskattad och skicklig chef över en avdelning innesäljare i en internationell koncern....så den typen av svårigheter kan man hitta på alla nivåer av fungerande.

.

Tja, är man överens så funkar det väl.
Men känns oerhört drastiskt att lägga all inkomst på någon annans konto.

Tack och lov är jag särbo och kommer aldrig mer dela postlåda med någon!

Vi har ett gemensamt konto, som går till gemensamma utgifter, räkningar och mat och sparande osv. Är man ens halvnormal kan man då bestämma sig för att inte använda det kontot till fel saker

Sen får båda fickpengar ut till eget konto med kort till som vi gör vad vi vill med.

Ok, bra för er.
Det betyder inte att det är bra för alla.

Kommer aldrig bli aktuellt att ens överväga då jag inte kommer att bo ihop med någon igen.

För mig är att vara särbo att få det bästa av två världar.

Personligen hade jag som minst kört på en strikt uppdelad ekonomi där båda bidrar 50-50. Annars drabbas man ju av personens bristande förmåga eller vilja att ta ansvar. Det går att lära sig tygla sådana impulser med rätt verktyg. Men jag hade nog inte kunnat dela mitt liv med någon som inte kan sköta sin ekonomi. Det känns som ett grundläggande krav på vuxenhet, oavsett förekomst av NPF. I så fall får man väl ta ansvar för de tillkortakommanden en sådan diagnos innebär och med hjälp av vården skaffa sig verktyg för att kunna hantera ekonomin. Palla vara förälder och ge sin partner veckopeng.