Brudparet vill inte att jag nämner mitt yngsta barn

Inte hört något liknande?

Då föreslår jag att du läser alla ts inlägg. 

 Håller helt med dig, det är extremt märkligt beteende av mannen. men personen som skriver till dig och insisterar på att det räcker att mannen inte vill verkar vara mycket begränsad i sitt sätt att tänka. Ignorera bara

Ingen har påstått att beteendet inte är märkligt. Men det finns inget mer att diskutera. Ts har sagt vad manen menar och det för vi vacker acceptera, även om vi/ni i te förstår. 

Och nej, jag är inte "mycket begränsad mitt tänkande men jag kan till skillnad från er acceptera att alla inte beteer sig efter normen. 

Mitt ex är sannolikt i chock fortfarande. Och nej, hans beteende är inte "normalt", men inte heller ovanligt, han är bara ärlig med saken. Det finns ju hur många män som helst som inte vill kännas vid sina barn och helt saknar kontakt med dem. Jag har redan för flera år sedan att jaccepterat att jag inte kan få honom att ändra sitt beteende gällande barn och familj, vilket är en orsak till att vi inte är gifta längre. Det var inte meningen att det skulle bli fler barn. Jag ville inte ha fler, men jag inser att med tanke på omständigheterna finns det en mening med att denna bebis kom in i mitt liv. Även om aminingshormonerna verkligen spelar med mig ibland.

Ja det stämmer. 

Att en pappa inte vill kännas vid sitt barn händer ju ibland tyvärr. Men när de har varit gifta jättelänge och det här är deras fjärde barn tillsammans är det extremt ovanligt och märkligt. 

Det enda jag kan tänka mig är isåfall om hon blev gravid när han redan var tillsammans med den nya. Antingen hade han officiellt lämnat TS och var i en relation med den nya eller så var det bakom ryggen på TS men han hade sagt till den nya att det var helt slut mellan honom och TS.. Det är vad jag kan tänka mig alltså, att han säger att det inte är hans barn för att inte förstöra förhållandet med den nya. Det hände en person jag känner , alltså inte barn eller graviditet men att hennes kille var otrogen mot henne med exet som han nyss hade skiljt sig från och lämnat för henne. 

Men jag vet inte.. Annars förstår jag verkligen inte varför det skulle vara skillnad på det här barnet och de äldre barnen. Ok om han hade sagt att han inte vill ta så mycket ansvar för han ville inte ha ett barn till men att helt vägra träffa barnet eller erkänna att det är hans trots DNA-test är jättekonstigt. 

De hade separarerat och var inte tillsammans/gifta. Och då är det inte extremt ovanligt eller ens märkligt att pappan inte vill kännas vid barnet. 

Jo det är det fortfarande. Som jag förstod det var de fortfarande tillsammans/ gifta när hon blev gravid och separerade innan hon fick reda på det. 

Och ja då är det konstigt att han gör så stor skillnad på det barnet och de andra barnen. 

De låg i skilsmässa när ts upptäckte att hon var gravid och han redan hade inlett ett nytt förhållande. 

Så nej, egentligen är det inte så konstigt eftersom han aldrig ville ha fler barn. Det är inte så ovanligt reaktion som folk tycks tro. 

Nu är bröllopet över. Allt gick bra. Bebisen var bara en bland flera andra söta bebisar och de i släkten som visste om skillsmässan men inte bebis frågade inget, bara konstaterade att jag uppenbarligen använt samma form till detta barn (det är verkligen som att jag skulle haft enäggsfyrlingar men födda i olika omgångar så länge de är under ett år, de är väldigt lika även senare och de två mellanbarnen som är ganska lika i längd just nu får ofta frågan om de är tvillingar)
Mor/farförälderzillan som var största orsaken till hela den här tråden ställde inte till med problem -för mig-... Däremot hade den andra halvan av brudparets syster med sig sin, hör och häpna, fästmö. Otroligt chockerande, speciellt i denna tidsålder. "Zillan" hade verkligen ett sjå, hur skulle bilderna bli när det blev obalans mellan klänningar och kostymer, kunde inte fästmön åtminstonde kommit i kostym (de hade båda superfina klänningar) och jag förstod varför min släkting valt att undanhålla "Zillan" om att blivande svägerskan var förlovad med en kvinna. Detta var brudparet fullt medvetna om, det har absolut inte varit någon hemlighet och jag trodde alla visste, men tydligen inte. De bor inte heller nära så de har inte lyckats träffas på kalas genom åren.
Jag var jättenöjd med mitt arrangemang att amma på rummet, och då passade min kompis på att gå ut och hålla koll på allt drama, och det hände en hel del under långhelgen så min lilla äktenskapssladdis var det nog ingen som tänkte på. Fotografierna blev sådär fantastiskt perfekta för sociala medier som bruden drömt om, kompisgängets "fina" image upprätthölls åtminstonde utåt (kärngänget uppförde sig oklanderligt, men det förekom drama i utkanterna) och mat, boende och omgivning var absolut fantastiskt.

Så, det blev bra till slut 

Att vägra att erkänna sitt barn och inte vilja träffa det är förhoppningvis ovanligt. Det gäller ju inte en tonåring som chockas av att det blir barn ibland även fast man inte tänkt det.

Det handlar om en vuxen man på minst 40 år. Han borde ha större ansvarskänsla och moral. Bryr han sig inte om vad andra inkl hans ex tycker, så borde han bry sig om vad hans barn kommer att tycka.

Hade det varit mitt barns far som betett sig så hade mitt barn blivit så besviket på sin far. Pappa är ju idolen, han hade fallit från piedestalen med ett brak.

Vanligare än man tror. 

Jo men inte när hon blev gravid om jag förstod det rätt. Och hon upptäckte det för sent för abort? Hon skrev väl att hon upptäckte det under försommaren och barnet föddes i augusti? Då kan han ju inte vara sur för att hon inte gjorde abort. Det hade ju annars kanske varit ett skäl att reagera som han gör , att hon behåller barnet mot hans vilja. 

Och att han inte tror att hon blev gravid så tidigt som hon blev osv.. alltså allt låter så konstigt för sånt kan man ju väldigt lätt bevisa, bara att visa journaler. Precis som man kan bevisa vem som är pappan. Låter ju nästan som att han är psykotisk och paranoid om han ändå tror att barnet inte är hans. Jag hade en gammal vän som drabbades av en psykos och till och med trodde att hennes barn som hon hade fött inte var hennes. Och ja då kanske det är bättre att han inte träffar barnet och egentligen inte de andra barnen heller tills han blir frisk. 

Jag tror att han antingen inte är frisk mentalt eller så utelämnar TS en del av historien typ att hon blev gravid när han redan var tillsammans med den nya så han ?måste? säga att barnet inte är hans för att inte erkänna att han var otrogen. För INGEN normal frisk människa tror på riktigt att DNA-test inte stämmer. 

Uppdatering...

Jag borde inte vara skadeglad men...

En av dem som verkligen gottat sig i min skilsmässa och bebisen och alla STORA SKANDALER med det, var en av dem som uppförde sig som den inte borde på bröllopet. Tydligen fastnade det på film. Det finns även på film hur personen går från grupp till grupp och pratar illa om allt och alla, skvallrar och blåser upp saker. I stil med att det som var en oskyldig kindpuss som hälsning vid första bordet är grovhångel bakom ladan vid sista. Hen pratade illa om brudparet, deras klädval, stället vi var på, att de hade fått ett så litet och sunkigt rum att Harry Potters skrymsle under trappan verkade lyxigt... (hen hade samma sorts standardrum som jag, vilket var ett ljust och fint rum med stor skön säng och en soffa som gick att bädda ut till ännu en skön säng) osv. Videografen hade sin sambo med som assistent och denna hörde hur släktingen höll på och bestämde sig för att diskret filma hen med sin mobilkamera vid varje chans som gavs. Vilket var tur för tydligen behövdes sängkläderna i bröllopssviten bytas ut, speglar och fönster tvättas och bröllopspresenter packas om samt räddas från var de slängts. Vi pratar inte om en ostyrig tonåring utan en person i 50-årsåldern.
Assistenten och personalen på stälelt såg till att allt ordnades utan att brudparet eller bröllopsgästerna märkte något, förutom det alla märkte vilket var en form av "under bordet" handling när det var dags för brudvalsen (jag var och ammade då, men min vän berättade om det).

Den här personen är efter dagens släktlunch så gott som utesluten ur släkten. Den mor/farörälderzilla som var min största motståndare vid bröllopet  har meddelat att hen kommer ta bort personen ur sitt testamente pga de saker som sades om hen på filmen.

Jag känner mig som att jag på någotvis fått upprättelse, fast inget av detta berör mig personligen. Tja, förutom det som sägs om mig på filmen, men det var inget personen inte redan sagt åt mig ansikte mot ansikte.

Ja, här kan man tala om karma. Jag skulle också varit skadeglad.

Vilket fullständigt stört beteende av alla inblandade 
gå inte på bröllopet om du ska  behöva smussla med ditt barn . 

Whats goes round comes round. 

Stört beteende, bra att folk reagerar. 

Vi har också en släkting som gjort sig omöjlig på min mans sida. Men det blir en stor social kostnad för personen själv när det sen slår tillbaka. 

Känns mest som ett fantasialster från ts.

Kanske inte allt men hur otroligt mycket hela världen pratar om henne och hennes bebis och skilsmässa känns lite överdrivet. En relation eller ett äktenskap som tar slut under en graviditet är inte en sån jättegrej, det händer ibland. Att den ena träffar en ny snabbt händer ju jätteofta så förstår inte grejen med att det skulle vara något som alla pratar om heller. 

Hade jag till exempel fått höra det om min kusin så hade jag bara tänkt att det måste vara jobbigt för henne men det är ju oftast så med skilsmässor oavsett omständigheter. 

Känns som att hon kanske tycker om att tänka att hon är den som alla pratar om.. för det är ju helt omöjligt att hon kan veta säkert att de verkligen pratar så mycket om hon inte kan förvandla sig till en fluga på väggen eller något. 

Absolut inte alla i världen, men vissa i min släkt är absolut ohälsosamt investerade i andras göranden. Som jag skrev är jag den första i släkten att skilja mig, vilket tydligen är en större skandal än att separera från en sambo sedan 20 år... Det finns saker runt exmakens nya förhållande som tydligen gör det extra spännande att skvallra om, men de tänker jag inte nämna. Eftersom halva bröllopet bestod av vår släkt så ja, på bröllopet fanns ju väldigt många som var allt för investerade i denna bebis tillblivelse och eventuella faderskap.När jag ser tillbaka på det senaste året hoppas jag nästan att jag ska vakna och bara drömt mig in i någon av 90-talets såpor. Fast då borde jag ju ha hittat min dröm-man bland någon av gästerna på bröllopet, han borde dessutom ha varit rik som ett troll och snyggast där.