Vilket är värst - självmord eller olycka/sjukdom?

Hur som är det alltid tragiskt när någon går bort och dessutom alldeles för tidigt. Självmord är ett aktivt val du gör. Sjukdom rår du sannolikt inte för. Inte olycka heller om du inte varit totalt omdömeslös. Hur tänker du när du graderar som du gör. Hur resonerar du då? 

Jag tycker att det oftast är samma sak baserat på att död via självmord ofta sker pga av (psykisk) sjukdom. I de få fall det inte gör det handlar det om en person som är klar och vill vila, och får det. Vid andra sjukdomsfall handlar det om en människa som vill leva men inte får det. Värre.

Jag har haft nära personer som tagit livet av sig och är för assisterat självmord för människor som är dödligt sjuka eller har avancerade smärtdiagnoser, är man psykisk sjuk bör man tvångsintas och behandlas, är man frisk får deb fria viljan styra. 

Ja, självmord är ett val men ofta beror det på att man känner att det inte finns några andra alternativ för att få må bra. Så det är ett val som uppstår utifrån bristen på val för att överleva. Så är det då verkligen ett regelrätt val om man känner att det inte finns något annat alternativ?

Jag tycker att det är hemskare, att folk mår så dåligt och känner sig så utan andra alternativ och möjligheter att de bara har det ensa valet kvar, att avsluta sitt eget liv. 

Nu var det väl bara en fråga och inte en inbjudan till debatt, men en olycka där en person som vill leva och har många framtidsplaner berör mig givetvis mer.  
En person som dör för att han vill dö påverkar mig inte speciellt. 

Inte ens om det är en nära anhörig?

100% självmord. Min mans bror tog livet av sig och bara tanken av att veta att någon mått så dåligt att man vill avsluta sitt liv dödar en inombords. Sen så får man alla dessa skuldkänslor och dåliga samvetet för att man tänker vad kunde jag gjort för att kanske stoppat det osv. Man klandrar sig själv. Jag önskar nästan han hade fött i en olyvka istället för detta? 

Det finns alldeles för många nyanser att ta hänsyn till för att jag ska kunna säga vilket som är bättre eller sämre än något annat. Jag har känt folk som dött av sjukdomar, i olyckor och för egen hand. Både för de själva och för efterlevande har det varit olika nivåer av "illa", och olika personer har så klart reagerat olika på samma dödsbud. Själv kommer jag en dag att sälla mig till de sistnämnda, men jag har inte så bråttom där. 

Jag håller med dig, när det gäller ens partner. Min man tog livet av sig. Under hela vår långa relation var jag medveten om risken, så när det hände upplever jag att jag stod något stabilare än en kompis som förlorade sin fullt friska man mitt i livet pga en hjärtattack.

Jag hade lite sörjt i förtid alla gånger jag inte kunde hjälpa honom i hans psykiska ohälsa. Hon var helt oförberedd.

Både hennes och mina barn har mått skitdåligt, men jag tror att mina barn kommer att få kämpa med det här hela livet. Det är svårt att känna att man var värdefull för pappa trots att han frivilligt valde att inte uppleva skolavslutningar, körkortet, körkortet, barnbarn osv.

Självmord är klart värst.

Då måste jag fråga mig om jag har någon del i det. Om jag borde sett något, gjort något, reagerat... Det är en fruktansvärd börda att lägga på t.ex. sina barn och man måste se till att föräldrar med problem får hjälp så att detta inte händer.

Det finns forskning på att en förälders självmord ger negativa konsekvenser för barnen under hela livet, på gruppnivå. 

Även död pga sjukdom kan vara sk självvalt. Man kan ha nekat livsviktigt behandling som då hade gjort att man överlevt eller levt längre. 

Både självmord och olyckor kan man kanske förhindra. Så av de är väl båda "värst" om man nu ska gradera. 

Sjukdom kan ofta vara en befrielse, för framförallt anhöriga som stått vid sidan och sett en person lida. Även för den sjuke kan det vara ett välkomnande och en befrielse. Ofta har sjukdom var en långdragen plågsam process där man bara väntar på döden (samma med äldre som kan ligga terminala i dagar/veckor). 

Men även dödsfall pga sjukdom kan komma så plötsligt att man inte är beredd.