Taskig kommentar av sambo

Hur är erst förhållande i övrigt är min fråga.

kommer ni överens?

hade min sambo svarat mig så, så är ju inte uppfostran av barnen det väsentliga problemet.

Fråga rent ut varför han är tillsammans med någon han inte litar på samt i princip verkar tycka är värdelös.

Är det för att det är bekvämt att ha någon som sköter barnen? Varför gör du det mesta praktiska förresten?

Hade min man sagt så till mig, hade vårt förhållande varit över. 

Tack för svar

Jag har trott att vi har haft det bra. Jag är känslomänniska och vill prata om allt och har mycket jag är engagerad i och ett socialt jobb, dock få nära vänner.
Han jobbar hemifrån men har många vänner 
Vi bråkar sällan 
Detta kom som en blixt från en klar himmel...

Inte okej att säga så.

Låter som att han tycker att du skämmer bort barnen.

Har inget med barnen att göra. Du är verbalt överlägsen honom i ditt lugna och systematiska sätt att kommunicera, men du kör också över honom fullständigt. Detta är det grundläggande problemet mellan er.

Han säger sällan något. Han lyssnar när jag berättar om saker som hänt på mitt jobb eller saker som rör barnen som jag fått höra vid hämtning/lämning/ bland barnens kompisars föräldrar m.m
I hans liv händer inte så mycket.
Jag är mycket med barnen och min sambo är bortskämd av mig med att jag gör allt. Dock blir det konflikter ibland mellan mig och barnen. Min sambo säger att jag inte kan läsa av barnen och att jag är dålig på att uppfostra dem
Han är auktoritär o barnen lyder honom utan tjafs men vill inte vara med honom så jag tar allt för barnen vill vara med mig 
Men luften gick ur mig när han säger att han aldrig skulle anförtro mig något för jag kan inte hjälpa till med problem och jag är ingen han skulle prata problem med
Han sa igår att han aldrig mer vill höra om det varit konflikt med barnen och jag får inte prata om mitt jobb alls
Känns konstigt att inte få prata barn eller mitt jobb som jag brinner för. Han ger inte direkt något samtalsämne själv, han ligger i soffan med telefonen eller tränar eller träffar vänner
Jag älskar mitt jobb och varje ledig sekund är jag med barnen. Jag gör inget annat förutom jobb, barn, mat, städ, tvätt. Jag älskar mitt liv och jag älskar all tid med barnen och min tid på jobbet. Jag gillar att ha ordning på tvätt o städ. Jag saknar inget. Men detta slog omkull hela mitt liv

Jag ska fråga honom varför han är ihop med mig. Jag bör nog fråga mig själv varför jag är ihop med honom också

Tack till er som orkar svara 

Ja bägge borde ni ifrågasätta er relation efter så taskiga och nedlåtande kommentarer  av honom. Han låter dömande och auktoritär då han ifrågasätter ditt sätt med barnen fast han överlåter allt till dig.

Alltså...
Spontant undrar jag varför han är ihop med någon han föraktar. 
Samtidigt undrar jag varför du är ihop med honom. Hur kan du acceptera att bli behandlad så?
Själva orden är illa nog, men att ens _vilja_ säga så till någon, som man lever ihop med och bör ha någon form av varm känsla för?! Det är helt obegripligt.

Samtidigt ser jag så många som accepterar att bli behandlade som skit av sina respektive, att mitt hopp om mänskligheten håller på att ta slut. 

Jag förstår verkligen inte. 
Varför ger man sitt liv åt någon som uppenbarligen inte värdesätter det?
Man lever bara en gång. Varför vill man inte ha det bra den gången?