Kär i vän

Om ni har barn skulle jag låta bli. Annars är det väl bättre att ge det ett försök.

Gör som alla andra, vela fram och tillbaka, gör något halvhjärtat försök i smyg, bli påkomna, lite drama och sen går ni tillbaks till era respektive 

Det är äldre barn med i bilden på bådas sida. Jag kan inte se honom mer om jag ska må så här varje dag. Men jag vet inte hur jag ska göra för att sluta tacka ja till att vi ska ses som familjer. Just nu ses vi varannan vecka. Jag behöver sluta ses helt...hur skulle du göra?

Det är det enda alternativet jag inte tänker ha

Eftersom du överväger att lämna din man och bli singel ligger problemet i er relation och inte i dina känslor för den andre. Bestäm först om du vill fortsätta med din man eller ej. Eller om ni kan/vill ta tag i de problem som finns.

Bara för att din vän flirtar med dig betyder inte det att han är beredd att lämna sin fru. Så det du absolut inte ska göra är att lämna för hans skull!

Helt sant . Jag saknar att vara på dejt med min man och göra saker ihop. Han lägger all energi på annat än mig. Hans hobbies och vänner får mer uppmärksamhet än mig. Jag har nått en punkt där jag vill men inte med honom längre. Trött på att alltid få smulor från honom. Jag fattar att min vän ser kär ut men kommer inte vilja ha nåt med mig på de viset, statistiken talar sitt tydliga språk

Fler tankar? 

Jag tycker att era respektive partners har varit väldigt naiva och godtrogna. Eller har ni två umgåtts i hemlighet? 

Nah. Inte umgåtts nånsin själva. Inte messat eller liknar stories heller. Man kan bara känna det i luften. Inga kommentarer eller komplimanger, vi kramas aldrig. Inga långa blickar. Vi blir glada av att vara i varandras närhet, jag saknar honom när jag inte ser honom och det verkar han med göra.

Där har du roten till dina känslor. Med största säkerhet anledningen till att du blivit förälskad i en annan. Har du försökt förmedla ditt missnöje till din man? I så fall, vad blev responsen?

Om du inte blir sedd och känner att partnern hellre lägger sin energi på andra/annat, är det inte konstigt att du transfererat över dina känslor på en som ser dig. 

Tänk noga efter om du vill ha en separation eller om du vill ha tillbaka din man som den han en gång var.  Om du vill det sistnämnda, ställ ultimatum att ni måste börja ägna er mer åt varandra, eller så lämnar du. Kanske kräva att ni söker parterapi om ni ska fortsätta?

Frågan är även varför din man lägger energi på annat än dig. Någonstans har ni tappat varandra, kanske börjat tagit varandra förgivna . Ni måste börja kommunicera mer eller gå skilda vägar ( om det gått så långt att han/du inte är intresserade av att laga relationen). 

Förälskelsen är troligen ett orsak av era relationsproblem. Men lägg inte din energi på att reda ut det ännu. Börja i rätt ände och ta reda på om du vill vara kvar i din relation först, och vad som då krävs för att du ska vilja stanna. 

Jo men vi har separerat förut men aldrig hela vägen på grund av samma problematik. Han övertalade mig att stanna. Det kan vara så att denna " vänskap " är i vägen också nu när jag blivit kär i honom. Jag försökte avvärja en liknande känsla 5 år sen, och ett tag så backade han min vän och blev mindre hungrig i blicken nåt år. Men man kan bara inte förneka sanningen att vi hade passat varandra som hand i handsken.

Sluta umgås och gå vidare i livet. Han tåflirtar med dig fast han är gift och du med, det är ingen kal att ha.

Om jag ska avsluta relationen med vännen istället och försöka ordna upp mitt liv med mannen igen, trots deja vun. Hur kan jag göra så det inte blir konstigt? Vi har umgåtts som par jättelänge alla fyra, med barn. Man kan inte bara sluta tacka ja till allt och det, vi ses ju var och varannan vecka nu.

Håller med.

Det låter väldigt jobbigt för dig att behöva träffa vännen konstant, när du känner som du gör. Jag antar att det blir svårt att komma med ursäkter för att slippa undan de träffarna?

I annat fall så behöver ni börja jobba på att hitta tillbaka till varandra. Då kommer ?troligen? de känslorna avta, och med tiden minska. Försök också tänka på hur du skulle uppleva om du levde med en man som tåflörtar med en annan kvinna. Ju mer negativa saker du fokuserar på, desto större chans att du kan vända känslorna. 

Du måste först bestämma dig. Är din nuvarande sambo värd att satsa på, gör då det. Det kan hända att ni båda är klara med ert förhållande och då är det kanske ingen idé att rädda förhållandet. 

Troligen är inte vännen mer än någon som uppfyller det din man inte längre gör. Det är risk att du romantiserar hans betydelse. För jag tror inte du inkluderar hans flörtande med andra, när han är i ett förhållande. Det är inget konstigt att man gör så när ens förhållande gör en missnöjd. När man inte känner sig älskad, sedd och hörd.

När du bestämt dig för vad du vill, jobba då på förhållandet eller lämna. Om du väljer att lämna så kan du se tiden ann. Ifall vännen väljer att lämna så kan ni känna efter om ni verkligen passar varandra, eller om det bara var en livboj på väg ut ur förhållanden som redan var döda.

Det är jättejobbigt. Ena stunden fylls jag av livsglädje och massor med energi, allt känns jättelätt. Så fort de gått så mår jag skit en eller två eller tre dagar. Sen tänker jag på mina barn och min man som jag inte vill skada. Och hittar långsamt balansen igen. 

ibland känner jag att det värker i hela mig att han kan "leka" så med mina känslor. Att han kanske bara ser mig som en egokick. De dagarna har jag svårt att må bra .

Ibland känner jag att det är helt omöjligt och att han inte har de rätta känslorna för mig ändå. Då kan jag vila lite och tycka att Vadå, de är bara våra kompisar. Det är jag som läser för mycket i det hela.

men ja, det är mitt val i slutändan. Vill jag jobba på min relation eller gå vidare själv. Det finns inga tredje alternativ 

För er som säger gör slut med vännen, vad ska jag skriva eller göra så jag inte behöver vändas mer?