Varför mår folk så dåligt?

Låter rätt fabricerat faktiskt. Om så är fallet, varför flyttar du då inte därifrån?

Det är inte så att du bor i Jössefors och bara sprider SD-propaganda?

Oj du klagar över folk som skriver rasistpropaganda. Det gör du ju själv här? 

Majoriteten svenskar är inte rasister och heller inte egoistiska och ignoranta. Liksom inte invandrare är detsamma.

Jo, svenskar har blivit värsta egoisterna, då det enda som är intressant numera är mobilskärmen och man ignorerar sin omgivning. Svenskar bryr sig inte ens om varandra längre ju.

Ja haha det skulle vara intressant att får vara med då och höra hur tongångarna kommer vara och vilka lösningar som kommer att lyftas fram :) 

Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om varför jag mår dåligt, och i princip alltid har gjort det. Var ska jag börja, liksom? Med min alkoholiserade far, eller emotionellt otillgängliga mor? Ska jag tala om min ensamma, bortglömda barndom, eller med mina då ignorerade fysiska och psykiska sjukdomar? Ska jag berätta om vuxenlivets misslyckanden och förfall?

Eller bara konstatera att jag mår dåligt, men jag ler ändå, så att ingen ska märka hur dåligt jag mår.

Det är väldigt spritt vill jag säga, finns alla grader av öppenhet om sitt mående men överlag så har nivån för ohälsa sjunkit, många mår dåligt över sånt som man såg som bagateller förr.
Många med svår grundproblematik tvingas ut i arbetslivet och där en arbetsgivare tvingas vidta rehabåtgärder eller arbetsanpassning trots att arbetsgivaren egentligen inte alls har kunskapen kring problematiken. Regelverken är svajiga, vissa regler är vaga och skulle behöva stärkas upp, vissa har gått för för långt och blivit ett problem i sig själva för man kan inte leva upp till dem. 

Jag jobbar i en offentligfinansierad verksamhet och de som varit länge i yrket (20-30 år) säger att det har blivit jättemycket mer stress och press. Vi förväntas prestera/producera mer trots att vi är färre och med mindre resurser. 

Själv mår jag dåligt för att mitt barn mår dåligt. Hen mår dåligt på grund av otillräckligt stöd i skolan, typ. 

Det är att dra alla över en kam och det är lite fördomsfullt. 
Bara för att man läser i mobil eller dagstidning, som gjorts i alla tider på tex bussen så betyder inte det att man inte reser sig för den som behöver.

Det handlar inte om att resa sig i kollektivtrafiken, även om det blivit sämre med det också. Det handlar om att se och uppmärksamma och prata med varandra. För 25 år sedan var det inget ovanligt att folk började prata med varandra spontant, t.ex. när man satt på bussen, tåget, på någon hållplats, på ett cafe, i ett väntrum m.m. Idag förekommer inte detta. Så gott som alla glor bara ner i sina mobiler. Och nej jag är verkligen inte teknikfientlig, tvärtom, jag menar bara att beteendet i sig är infantilt och att vuxna människor borde veta bättre i gemensamma utrymmen.

Bra fråga ts! Jag jobbar dagligen med människor som mår psykiskt dåligt, jobbar på socialtjänsten. Själv mår jag bra. Och mina barn mår bra. Känner mig nästan udda... Jag tror att folk generellt skulle må bättre om de flyttade fokus från sig själva till andra. Och ingå i fler sammanhang. Många är alldeles för isolerade idag. 

Unga människor är så blyga.
De vågar knappt prata med människor de inte känner. 
De generationer som växt upp på förskolor och fritids borde ju vara hur sociala som helst?
Men de är blygare och mindre sociala än vi som växte upp med hemmamammor.

Jag tror det beror på att de fått mindre trygghet i uppväxten.

Pratar inte bara om yngre. Även föräldragenerationen till dagens yngre glor också bara ner i sina mobiler, ibland är de t.o.m. nästan värre, Folk generellt pratar inte längre med människor de inte känner.

Ja, svenskar generellt är blyga och reserverade, i alla åldrar . Och nu tar vi chansen att gömma oss bakom skörmarna .
Men de yngre är ännu mer extremt blyga , även om det finns undantag.