Syster med intellektuell funktionsnedsättning - kommer hon bli bättre?
Min syster har intellektuell funktionsnedsättning plus någon annan diagnos som jag inte vet om /fått reda på.
Hon är 47 idag och efter att vår mor dog så bröt jag kontakten helt med henne, och har aldrig känt en sådan lättnad över att äntligen kunna leva mitt liv som jag vill utan att behöva oroa mig för att hon tar kontakt för att hon behöver tillfälligt boende, pengar och andra saker.
Min syster har alltid kunnat konsten att manipulera och dupera folk, trots sin intellektuella funktionsnedsättning. Hon har knappt haft ett riktigt jobb i hela sitt liv och har kunnat leva gott på att få pengar, tillfälliga boenden och saker av alla de människor hon lyckats mannipulera om hur synd det varit om henne, hur dumma jag och vår mor varit mot henne och hur "alla" är elaka mot henne.
Sista gången jag och min f.d. man lät henne bo hos oss fick hon bo i ett rum intill stallet där jag haft mina hästar. Hon gnällde förstås högt över det, men accepterade det efter ett tag.
Varför kunde vi då inte låta henne bo i vår bostad? Jo, för att hon ALLTID ska göra sig osams med oss för minsta lilla. Hon har letat fel hela tiden och får saker vi säger till att vi vill henne illa och är elaka och så börjar hon gnälla och skälla om det i typ timmar. Den enda hon har haft stor respekt för är en av sina före detta män som var drogmissbrukare och inte tog någon skit, alltså han stod upp för sog själv och förlöjligade hennes försök att manipulera honom, och sparkade ut henne när han hade fått nog av henne och hennes humörsvängningar och anklaganden.
Hon har ställt till med problem för folk var hon än har bott och har gjort sig osams med folk som faktiskt velat vara hennes sanna vänner och hjälpt henne. Den siste mannen hon fick bo tilllfälligt hos då hon var bostadslös vägrade ge sig av från hans lägenhet så han fick ringa polisen och be dem komma och hämta henne. Då hade hon kört slut på honom psykiskt i bara 3 veckors tid!
Till syvende och sist kom hon in på ett LSS-boende, efter att jag upprepade gåger påtalat för psykiatrin att hon är så instabil och gör sig osams med folk så mycket att hon inte kan bo och leva bland vanligt folk. Sedan dess har det varit väldigt lugnt, och personal på LSS-boendet har sagt att hon gjort stora framsteg och blivit snällare och lugnare och mer och mer som folk är mest, MEN jag vill ändå inte ha förnyad kontakt med henne. Jag har för mycket dåliga erfarenheter av henne och är rädd för att hon, om hon skulle behöva bo hos mig på nytt, kommer ställa till det både för sig själv och mig och familjen igen.
Jag vill fråga er som har någon anhörig som bor på något LSS-boende, hur bra personalen där brukar vara på att hjälpa de intagna och hur vanligt det är att även folk som inte funkar socialt bland människor, blir bättre med tiden? Min syster är i grund och botten en snäll, men väldigt skör människa, som "skyddat" sig bakom en hård och oförsonlig attityd och ett manipulativt sätt som gjort att hon kunnat få folk att göra som hon vill.