Olycklig men vill inte lämna?

Du lever som sagt bara en gång.
Och det är tufft men det är en del av att vara vuxen, att kunna fatta beslut för sig själv. Man kan landa i att det var rätt. Eller man kan ångra sig. Det är naturligt och inte "fel" om det blir så. Men konsekvenserna kan förstås variera.

Du kanske dras med i det hela pga din vän nyss flyttat och att de räcker med att du får åka upp och hänga med henne/honom var 4e månad. Sen kommer du hem, andas ut och känner att du ändå trivs bra där du är. Med den som du är med.

Eller så kanske du åker upp och får panik för att du känner att det ÄR HÄR du ska vara?

Ingen vet förutom du. Och du har bara ett liv...

Jag tänker att drömmar inte alltid är samma sak som något som går  att lösa i verkligheten eller ens är något man ska genomföra.  Eller  ens är något man VILL genomföra,  ibland är drömmar bara en flykt från jobbig vardag 

Jag tror att du med din korta vistelse romatiserar din tanke på Stockholm och att din hastiga flytt därifrån gjorde  dig lite snuvad på din plan . Du vill kanske mer komma tillbaka för att få klart den plan du hade då.

Samtidigt har du gjort allt motsatt på hemmaplan. Du har ju vad du berättar inte gjort nånting för att kunna hålla kvar din dröm utan tvärtom jobbar kvar med det du gör,träffat en man och blivit sambo. Du har när som helst kunnat köpa biljetter till Stockholm och testat din dröm men nu gjorde du tvärtom
 Det betyder ju något trots allt..  

Är livet i Stockholm förenligt med din tanke om barn och familj? 

Du pratar om jobba i Stockholm.. men allt annat då? 

Karriär är en sak men att leva sin dröm med familj kan vara helt motsatt mot karriären... 

Att leva familjeliv i Stockholm är något helt annat än du tror . Jag är själv född och uppvuxen i Stockholm och fått två av mina barn där och att vara vuxen med familj är tufft i storstaden och inget jag rekommenderar.  

Jämfört med andra storstäder så tycker jag att Stockholm är väldigt övervärderat. 

?Boende som kostar mer än vad jag betalade i NY, London, Dubai osv 
?De flesta spenderar pengar som de inte har, på övervärderade restauranger, barer, nöjen. 
?Väldigt mycket segregation och förorterna blir fler och fler och konstig infrastruktur ibland (ej charmigt som alla tror förutom i typ Östermalm). Tänk dig kontorsbyggnader som har byggts om till hotell utan fönster eller dyl. 
?Jag tror också många är väldigt ensamma och har svårt att träffa folk, trots att det är storstad. Det är inte en välblandad stad som NY med massa kulturer som blandar sig väl. 

Du har självklart din egen utgångspunkt  Men jag tycker inte man ska överromantisera staden. Tjänar man inte väldigt mycket pengar i Stockholm, då lever man lite med lånade pengar och får betala i framtiden (antingen direkt med riktiga lån eller indirekt genom att man har spenderat bort sin kontantinsats till ett ställe med bättre boendeförutsättningar). Jag tycker bara inte att utbudet i Stockholm är värt den uppoffringen. I så fall är Köpenhamn en mycket bättre och charmigare stad. 

Jag hade valt kärleken. 100%. 

Frågan är ju om du verkligen är kär på riktigt om du ändå överväger att flytta? 

Sen finns ju Stockholm kvar i framtiden