Trist att ha passerat 40

 Exakt, är så skönt att bara släppa allt. Nu äter jag vad jag vill när jag vill. Inte heller tränar jag frenetiskt. Däremot ska det vara sagt att jag älskar natur och att vara ute och går på promenader och i skog i alla väderlekar.

Inte ligger jag då sömnlös på nätterna och tänker på om män vill ha mig eller inte. Eller får panik när jag inser att jag missat träning och annat. Rent trams. Detta beteende handlar i grunden om kvinnor som är väldigt osäkra och livrädda för att män inte ska vilja ha dom. Varför ens ge dom sådan makt och kontroll till att börja med?

Jag var gift med en sådan man, det hade knäckt min självkänsla och psyke totalt. Om jag inte hade lämnat och skiljt mig. Och vilken tur i oturen att vi inte fick några barn. Något var inte riktigt friskt med honom.

Njut av livet, det är alldeles för kort för att ständigt begränsa sig. 

Men varför ska kvinnor egentligen vara rädda för att män inte vill ha dem? Kvinnor klarar sig alldeles utmärkt utan män, varav 80% av dem är dåliga män och inte bra för självkänslan.

Exakt ☺️ nu är jag nöjd i min relation, men spricker den är jag ganska säker på att någon tycker jag är ett kap (de flesta träffar någon i sin egen ålder och jag har inget intresse av att träffa en yngre kille). Och om inte så kommer jag vara fri och leva livet precis som jag själv vill. Ha ett mysigt feminint hem, vara massor med familj, vänner, barn och framtida barnbarn. Äta vad jag vill och resa var jag vill när jag vill. Eftersom jag redan har mina barn behöver jag inte oroa mig för att inte hinna hitta någon att bilda familj med, så då ska jag bara njuta och se vad livet bjuder på. Det är ju så skönt att ha nått hit ☺️ men självklart vårdar jag kärleken när den finns.

Instämmer i detta, njut av livet.

Märker ingen skillnad mot tidigare faktiskt. Så håller inte med.

Aldrig varit snyggare än när jag fyllde 40. Var  i Thailand 6 månader med min då 10 år yngre pojkvän och körde thaiboxning 2 gånger om dagen 6 dagar i veckan. Så jag var snyggare och kände mig mer bad ass än någonsin. Träffade sen en 13 år yngre kille. Blev gravid vid 43 och fick min dotter vid 44. Känner mig fortfarande som 30. Nu är jag dessutom en harmonisk och trygg mamma till min dotter som är viktigare än något annat. Självklart ser jag äldre ut nu men det handlar om så mycket mer än bara utseende. Det handlar om din personlighet, självkänsla och inställning som gör dig attraktiv Inte bara din ålder eller hur din vältränade kropp.

Jag har passerat 50 och det jag sörjer mest är att jag definitivt inte kommer att få fler barn. Jag har en son som jag är så otroligt tacksam för men jag hade så gärna velat ha fler barn så att han inte skulle bli ensam när jag är borta. (Pappan var mitt livs största misstag och är ute ur bilden men resultatet är guld.)

I den här åldern bryr jag mig faktiskt inte om mäns bekräftelse. Det är väl en kombination av hormoner och visdom som kommer med åren. 

Däremot styrketränar jag för hälsan och psyket. 

Jag känner en otrolig lättnad över att bli mer osynlig. När jag var yngre var jag konstant uppvaktad och kommenterad av män och det är verkligen inget jag saknar. 

Jag upplevde mest en stor ensamhet eftersom de flesta män bara var intresserade av mitt yttre och inte av mitt inre och mina tankar. 

Skulle jag träffa en man nu så är det större chans att han vill vara med mig för den jag är och det är något helt annat. 

Det hände nåt när jag fyllde 40. Såklart inte över en natt men... Jag har alltid haft fin hy, har nu börjat få blemmor, typ växande födelsemärken (dra inte upp cancer...), en massa konstiga fula märken. Stelhet och värk i kroppen, vaginal torrhet. Känner inte alls igen mig själv! Gissar att det är typ vad som kallas klimakteriet, men roligt är det inte..!!

De allra flesta hamnar inte i klimakteriet vid 40 års ålder. Då är du en ovanligt tidigt fall om det nu är sant.

Jag är äldre än du men har varken rynkor, gråa hår, torrhet eller stelhet i kroppen. Födelsemärken är inte alltid åldersrelaterat heller utan kan bero på att man varit ute i solen lite för mycket.

Jaha? Jag svarade på frågan "Trist att passera 40". Och i mitt fall JA, då det händer saker och jag känner inte igen mig själv. Kul för dig att du är äldre men så kolossalt snygg, perfekt och välmående människa! Alla är olika du vet, det finns inget rätt eller fel.

Och jag gjorde likadant. Alla åldras inte i samma takt. 

Nja. Perimenopaus startar vanligtvis vid just 40, så det är inte ett dugg konstigt att man kan känna av sådant redan då. Det kan starta redan vid 35.

Inte samma sak. Och börjar det redan vid 35 så skulle jag rekommendera hormonella behandlingar, för att stävja åldrandet.

Bli 40 är bättre än alternativet. Att inte bli 40.