Nu vet jag inte hur gammal din dotter är, men det är ju en del av en social beteendekod vi måste lära oss. Jag tror vi alla går igenom mer eller mindre liknande period under vår uppväxt - framförallt om vi närmar oss är i tonåren, så tycker inte du ska oroa dig allt för mycket - utan det är en fråga om att levnadserfarenheten inte finns där.
Men du får försöka förklara när liknande situation uppkommer att den sociala koden bjuder att det är OK att vi har olika uppfattningar, oberoende varför vi har det - och att det är det fina med vårt demokratiska system. En demokrati klarar även rakt av "dumma idéer" för de goda krafterna med idéer är så många fler och större. Det är helt OK att diskutera sakfrågor, men allt har en plats och tid, och ska man klara sig i vuxen världen måste man också förstå när man måste stoppa - hur goda argument man än kan ha för sin sak. Man får inte alltid rätt eller som man vill ha det ändå, och så är det att leva i en värld där det finns andra människor som också har sina idéer, argument och viljor. Och det är liksom bara återupprepa det temat när de här situationerna kommer upp - sen kommer hon lära sig av livet. Förr eller senare möter hon antingen sin överman eller någon som inte är road av beteendet och snäser ifrån... :) Allt kan vi inte få med oss i modersmjölken, vissa saker behöver vi lära oss av praktisk övning. Detta ligger nog delvis inom ett sådant segment, och faller inte över dig som förälder utan snarare över "ungdomligt oförstånd".
