Kokt mammahjärna

Försök jobba vidare med strukturen, det verkar som att du vet hur du vill ha det och hur du borde göra?

Det jag tyckte var svårast är att komma tillbaka i arbetslivet och prestera/leverera trots att man fortfarande hade ett ganska litet barn hemma. Mina barn har inte börjat sova ordentligt (utan uppvak) förrän vid kanske 2,5-3 år. 
Innan dess kunde läggningen ta tid, det kunde behövas en flaska välling eller lite vatten nattetid eller så stördes sömnen bara av det faktum att barnet sov i ens säng. Inga konstigheter alls och så får det vara! Men det krockade lite med ens "arbets-jag". Att gå upp runt 05-0530 på mornarna var också standard i perioder. 

Men dels gick jag ner i tid för få mer tid som familj och för återhämtning. För att kunna leverera under arbetstid även fast sömnen varit kass. Jag pallade inte 8h per dag men 6-6,5h var lagom. Och sen ett lugnare tempo generellt. Mer luft i vardagen. Det var toppen! 

Och då har jag ändå en man som jobbar skift och som lämnar och hämtar mycket mer än vad jag någonsin behövt göra så jag hade inte ens den stressen. 

Dels drog jag också ner lite på min nivå, det gjorde ont men det var ett måste. Man kan vara ambitiös och proaktiv utan att skapa stress för sig själv och överleverera hela tiden. 

Nu vet jag inte hur mycket du jobbar och hur gammalt ditt barn är, men oavsett det låter det som att du tar dig an för mycket. 
Det verkar vara valigt att förvänta sig att alla ska vara lika på jobbet och prestera lika och klara av lika mycket, oavsett vad som pågår utanför arbetstid, för "arbetstid är ju arbetstid och fritiden har inget att göra med det", och det är ju ett helt galet tänkande. Livet utanför jobbet påverkar såklart, jobbet, för människor är inga maskiner. Man kan inte förvänta sig att en person som går från det betalda jobbet till ett obetald jobb som fortsätter resten av dagen oder större delen av natten, funkar likadant som en person som går från jobbet till flera timmars fritid och en hel natts ostörd sömn.

Har efter föräldraledigheten påbörjat en ny tjänst. Jag vet med mig att det är ett jobb jag kan utföra. Jag är i regel skärpt, kompetent och strukturerad. Men allt blir verkligen bara pannkaka på alla fronter. Jag bara tappar bollar hela tiden, på jobbet, hemma, i engagemang utanför jobbet. Första barnet, så har ingen aning om hur det "ska" vara, men har konstant dåligt samvete för att jag inte kan prestera i något alls. Känner mig så vilsen? Är det kört eller blir det bättre? Hur ska jag göra för att skapa struktur i kaoset? Det är som att jag vet hur jag egentligen borde göra men jag kan inte samla tankarna tillräckligt för att omsätta det i praktiken. 

Nu vet jag inte hur mycket du jobbar och hur gammalt ditt barn är, men oavsett det låter det som att du tar dig an för mycket. 
Det verkar vara valigt att förvänta sig att alla ska vara lika på jobbet och prestera lika och klara av lika mycket, oavsett vad som pågår utanför arbetstid, för "arbetstid är ju arbetstid och fritiden har inget att göra med det", och det är ju ett helt galet tänkande. Livet utanför jobbet påverkar såklart, jobbet, för människor är inga maskiner. Man kan inte förvänta sig att en person som går från det betalda jobbet till ett obetald jobb som fortsätter resten av dagen oder större delen av natten, funkar likadant som en person som går från jobbet till flera timmars fritid och en hel natts ostörd sömn.

Jag har själv fyra barn.. men bara för att någon inte har barn betyder det ju inte att han eller hon får en hel natts ostörd sömn. Har en nära vän med svåra sömnproblem som har behövt gå till jobbet som lärare utan att ha sovit en enda sekund ibland.

Kanske lite OT men blir lite less på folk som tycker att vi med barn har patent på att vara trötta. Vet inte hur många barn du har men isåfall skulle ju jag lika gärna kunna säga typ att TS som bara har ett barn inte har ?rätt? att vara trött. 

Jag sover förresten bättre nu med bebis (9 månader gammal) än jag gjorde när jag var höggravid , då hade jag jättesvårt att sova men nu blir jag trött av amningen och somnar jättelätt. Jag får ju fortfarande inte alls tillräckligt med sömn för det är mycket att göra med alla barn och allt och dessutom jobbar jag lite hemifrån.. Men det är ändå bättre trots att bebisen vaknar några gånger och ammar och treåringen brukar vakna och komma upp i vår säng. 

Det finns många olika anledningar till att någon inte får sova tillräckligt , du kan inte räkna med att dina kollegor utan barn alltid är pigga och utvilade och därför borde behöva göra mycket mer än du. Det är faktiskt inte rimligt. 

Har efter föräldraledigheten påbörjat en ny tjänst. Jag vet med mig att det är ett jobb jag kan utföra. Jag är i regel skärpt, kompetent och strukturerad. Men allt blir verkligen bara pannkaka på alla fronter. Jag bara tappar bollar hela tiden, på jobbet, hemma, i engagemang utanför jobbet. Första barnet, så har ingen aning om hur det "ska" vara, men har konstant dåligt samvete för att jag inte kan prestera i något alls. Känner mig så vilsen? Är det kört eller blir det bättre? Hur ska jag göra för att skapa struktur i kaoset? Det är som att jag vet hur jag egentligen borde göra men jag kan inte samla tankarna tillräckligt för att omsätta det i praktiken. 

Jag har själv fyra barn.. men bara för att någon inte har barn betyder det ju inte att han eller hon får en hel natts ostörd sömn. Har en nära vän med svåra sömnproblem som har behövt gå till jobbet som lärare utan att ha sovit en enda sekund ibland.

Kanske lite OT men blir lite less på folk som tycker att vi med barn har patent på att vara trötta. Vet inte hur många barn du har men isåfall skulle ju jag lika gärna kunna säga typ att TS som bara har ett barn inte har ?rätt? att vara trött. 

Jag sover förresten bättre nu med bebis (9 månader gammal) än jag gjorde när jag var höggravid , då hade jag jättesvårt att sova men nu blir jag trött av amningen och somnar jättelätt. Jag får ju fortfarande inte alls tillräckligt med sömn för det är mycket att göra med alla barn och allt och dessutom jobbar jag lite hemifrån.. Men det är ändå bättre trots att bebisen vaknar några gånger och ammar och treåringen brukar vakna och komma upp i vår säng. 

Det finns många olika anledningar till att någon inte får sova tillräckligt , du kan inte räkna med att dina kollegor utan barn alltid är pigga och utvilade och därför borde behöva göra mycket mer än du. Det är faktiskt inte rimligt. 

Vilka syftade du på när du nämnde personer som har flera timmars fritid och en hel natts ostörd sömn? Hur ska chefen ta reda på det tänker du? Sätta upp kameror hemma hos folk? 

Och oavsett vilka du menade så är det ändå inte rättvist att de ska ha högre förväntningar och behöva ta på sig mer på jobbet. Att skaffa barn är ett val.. Jag har valt att skaffa många och andra som inte har valt det ska inte behöva stressa ihjäl sig och ta på sig mer på grund av det. Jag tycker inte det är rätt sätt att se på det och jag hoppas det inte brukar fungera så på arbetsplatser. Det är ju en annan sak om man går ner i tid för att barnen tar mycket tid, då får man ju också mindre betalt. 

Om jag har missförstått får du gärna förklara hur du menar. Varför skulle inte två personer som jobbar lika många timmar och får samma lön ha samma förväntningar på sig? Du har ju ingen aning vad folk (med eller utan barn) går igenom i sitt privatliv. Någon kanske har en sjuk förälder eller man/fru eller någon annan familjemedlem som de behöver ta hand om.. Och vad ska man gå efter? Ska jag som har fyra barn behöva ta på mig mer och ha högre förväntningar på mig än någon som har sex barn till exempel? Eller är det åldern på barnen? En tonåring kan kräva jättemycket tid och energi också och det finns bebisar som sover jättebra och knappt skriker, alla barn är olika. 

När jag nämnar personer som har flera timmar fritid efter jobbet och en hel natts sömn, syftar jag på personer som har flera timmar fritid efter jobbet och en hel natts sömn.

Resten: igen, jag skrev inte det du läser. Du interpretera helt vilt saker i mitt inlägg som inte står där.

Men hur ska chefen och de andra på arbetsplatsen veta vilka de här med flera timmars fritid och en hel natts ostörd sömn är? Ska de fråga? För om de kommer att ha högre förväntningar på sig och behöva dra ett tyngre lass lär ju ingen vilja säga att de tillhör den gruppen.

Eller hur tänker du annars att de skulle veta? För det låter ju som att du pratar om personer med barn (småbarn kanske) och personer utan barn för det är det enda andra kan veta med säkerhet. Men om det inte var så du menade får du gärna förklara. Hur i hela världen ska chefen med säkerhet veta exakt vad de anställda gör efter jobbet, hur många timmar de sover och om de får sova ostört eller inte? 

Nej jag tycker fortfarande att sånt inte kan påverka för det blir inte rättvist. Just eftersom ingen utomstående kan veta det. Och man ska inte heller vara skyldig att redovisa hur många timmar man sover eller vad man gör efter arbetstid. 

Skrev jag något om chefen? Skrev jag något om kollegorna? Skrev jag något om någon utomstående? Skrev jag något om de med (små)barn och de uan?

Jag skrev till en person som har höga krav på sig själv och känner sig misslyckad.

Nej du skrev att det är fel att förvänta sig att alla preseterar likadant på jobbet oavsett vad som pågår utanför arbetstid. Det är svårt att tolka på något annat sätt än att det är fel att chefen / kollegorna förväntar sig att alla presterar lika bra. Och att du tycker att olika personer ska ha olika höga krav på sig på jobbet utifrån hur deras livssituation ser ut. Du skrev inget om att det bara handlade om krav på sig själv utan du skrev om hur du tycker det ska fungera på arbetsplatser. Och vem bestämmer det? Jo det brukar ju vara chefen /cheferna som bestämmer det. 

Jag förstår 100% att TS situation är väldigt jobbig.. Men det rimliga är väl att antingen gå ner i arbetstid, vara hemma längre eller så får pappan göra mer.  När min sambo kommer hem från jobbet förväntar jag ju mig inte att han ska göra allt med barnen, det är inte rimligt när han är trött efter jobbet. . Den som behöver steppa upp och göra mer är pappan till barnet som har valt att skaffa barn och vara pappaledig , inte TS kollegor.